Lite för barnsligt men Zara Larsson äger Slottsskogen - Aktivism, erotik och romantik startar årets Way out west, när Silvana Imam inleder. Festivalen som en gång vilade tungt på indiepop och rock är nu en fullfjädrad urban mainstreampop-tillställning.
Det är den trettonde upplagan av Way out west i Slottsskogen i Göteborg. Det som en gång startade som en lite lyxigare Hultsfredfestival för en publik som vuxit upp och bytt tält mot hotell, är i dag en välkänd institution med ett utsökt curerat festivalprogram. Istället för att fastna i nostalgi och därmed missa att säkra återväxten, följer Way out West diskret men tydligt trender i sina bokningar. Torsdagens uppställning är därmed, med få undantag som engelska indierocklegenderna i Spiritulized, alldeles rockfri.
Festivalen startar på allvar när Silvana Imam intar den största scenen. Hon har inget band, ingen dj, inga podier och ingen scenografi. Det är bara Silvana själv med en vit, fladdrande scarf knuten runt handleden. Det hade kunnat kännas tomt, och showen snål. Men med hjälp av noga uttänkta visuals blir effekten av ingenting alls istället ett koncentrat av Silvana Imams urkraftsmäktiga väsen.
Inledningen är aktivistisk. I "Väck mig när ni vaknat" rappar hon sorgfyllt och ursinnigt om hur "båtar sjunker, svält på gatan, jag är trygg men vad är du?" medan det mixas nyhetsbilder på flyktingbåtar, bombade städer, Trump och tunnelbanevåld. Solen skiner och Tutti Frutti delar ut gratis godis, karamellerna fastnar i halsen på publiken. Silvana Imam läser ett feministiskt manifest med Kraftwerks-inspirerad robotröst och navigerar mellan teori och poesi. Konsertens andra hälft är lika sprängfylld, men av erotik och romantik. Flickvännen Beatrice Eli gästar med en förälskad, närmast privat, dans under överromantiska hjärt-emojis.
Desto stramare är James Blakes superkompetenta och elektroniska r’n’b. Han spelar på den scen som brittiska låtskrivaren, producenten och soul/r’n’b-artisten Blood Orange lite tidigare gjorde dagens charmigaste framträdande. I plisserad trenchcoat sitter James Blake alldeles stilla vid sina syntar när han vaggar in Slottsskogen i sina toner som pyr av nyförälskad LA-soul. Ömsint tar han och de två musikerna publiken från dåsig eftermiddag till kvällens första danssteg.
Efter att det största namnet Cardi B lämnat återbud hittade Way out west aldrig en värdig ersättare. Brittiska soulstjärnskottet Jorja Smith, som fått hennes plats, är både framgångsrik och skicklig, men varken ett stort namn i Sverige eller särskilt spännande. Man borde ha lagt Zara Larsson som finalnummer istället. Hennes show andas visserligen stundtals präktig Disneyprinsessa, och känns aningen för barnslig för festivalen.
Men Zara Larsson bjuder på en show där hon verkar förbränna mer energi än hela festivalens fyrverkeripjäser. Den unga artisten äger Slottsskogen i sin ljuslila konståkningsdress med fjädrar och en röst som man bara vill höra mer av. Hon får alla att göra svänga-med-min-hästsvans-danser i sorglösa "Lush life" och tar över några av Cardi B:s många talanger när hon går ner i split med ryggen vänd mot publiken.
Allra mest imponerar Zara Larsson i sin egen debutsingel från 2013. Sånginsatsen i balladen "Uncover" visar varför Slottsskogen bara är ett av hennes många stopp på vägen.
Tf