LOs hybris är ohälsosam för alla - LO kom häromdagen med en valfilm där de, milt uttryckt, tar i så de håller på att spräcka sig. Tittare får veta att om Moderaterna vinner valet så kommer de att "fördärva arbetsmarknaden", det kommer inte att finnas några fastanställningar, ingen får bli sjuk och ingen får skaffa barn.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Överdrifterna och påhitten är så pass grova att det kan vara lätt att bara rycka på axlarna och skratta åt alltihop. Det är väl ändå ingen som tror på det, det måste väl vara så att filmen skrämmer bort människor snarare än att övertyga dem?
Kanske, men för mig fick filmen en något mer personlig dimension, då en av huvudrollsinnehavarna är en gammal skolkamrat, numera sossepamp i min barndomsstad Gällivare.
Det påminde mig om hur man som högeravvikare kunde bli bemött i en miljö där den här typen av skräckpropaganda var vardagsmat. Som ung borgare hade jag en gång en tröja med moderatmotiv på jobbet, varpå en i normala fall trevlig kollega utbrast: "Får man verkligen ha sån där nazistpropaganda här?"
Så, jo, tillsynes tafatta försök att utmåla Moderaterna som ondskans hantlangare snarare än som politiska motståndare fungerar åtminstone ibland.
Det är synd, inte bara därför att det är tråkigt att hantera påhitt och påhopp snarare än sakfrågor, utan också för att de som utmålar alla oliktänkande som ondskefulla får en skev syn på sig själva.
Högerns vilja att reformera skatter, arbetsmarknad och välfärdssystem bottnar ju i att dagens system inte fungerar. Vårdköerna växer och de som sossarna bjöd in under sin numera nedtystade flyktingvänliga fas står utan jobb eftersom ingångslönerna är för höga. Det finns gott om andra länder som har ett lägre skattetryck än Sverige och ändå lyckas bättre med sina välfärdsåtaganden.
Men några sådana nyanser finns inte i LO:s värld. Där drivs alla kritiker av en sadistisk önskan om att ingen ska få bli sjuk, skaffa barn eller bli gammal. "Nej, vi får ingen fungerande välfärd om vi sänker skatterna", konstaterar de som om det vore en gudagiven sanning, trots att andra länder bevisat motsatsen.
När man blivit så svartvit i sin samhällssyn, då är det extremt svårt att ägna sig åt självkritik. Gör man samhällsdebatten till en barnsligt förenklad kamp mellan gott och ont, då förstör man alla förutsättningar till diskussion om vilka idéer som fungerar bra - och vilka som inte gör det.
Det syns tyvärr i regeringens praktiska politik. De halkar från en skandal till nästa, de skriver lagar som är så ogenomtänkta att Lagrådet sågar dem vid fotknölarna, men den kritiken struntar de glatt i. Så kan det gå, när man med en treårings trosvisshet bestämt sig för att alla andra är dumma.
Det är en hybris som inte är hälsosam för någon. Inte för Socialdemokraterna och framförallt inte för det Sverige de styr. Förhoppningsvis stämmer det gamla talesättet om att högmod går före fall. Då kanske vi i nästa valrörelse får se en lite mer ödmjuk socialdemokrati, som lägger mer tid på att tänka ut egna, fungerande lösningar och mindre på att smutskasta andras.