Män kan fortsatt kontrollera kvinnor nästan obehindrat

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Män kan fortsatt kontrollera kvinnor nästan obehindrat Senaste nytt om flyktingkrisen

Män kan fortsatt kontrollera kvinnor nästan obehindrat - Tolv miljoner fler kvinnor i världen fick rätt att gå ut genom dörren den här veckan. De ska till och med kunna sätta sig på ett flygplan och lämna landet. Men det är inte klart än - och det kan komma bakslag för saudiska kvinnor.

Detta är en analyserande text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

"Jag grät. Det känns som om de har lyssnat på oss. Jag hoppas att det snart kommer att betyda fler rättigheter. "

Samah är först sprudlande när jag når henne i Kalifornien. Hon är en exilsaudier som hårt har drivit frågan om att manligt förmyndarskap måste avskaffas i hennes hemland.

Den torra kungörelsen kom mitt i natten i fredags, men skickades snart febrilt runt av kvinnor över hela jorden. Alla saudiska medborgare över 21 år ska ha rätt att få ett pass utfärdat och att resa fritt, stod det. Och det ska stå var och en fritt att lämna landet. Inte bara män.

Det låter kanske inte som något extraordinärt, men det gäller att betrakta utgångsläget:

Hittills har ett av världens rikaste länder behandlat hälften av sina medborgare så erkänt illa att det i stort sett räcker att vara kvinna från Saudiarabien för att få asyl någon annanstans i världen. De har tills ganska nyligen inte haft någon som helst beslutsrätt över sina egna liv eller ens sina egna kroppar.

Men demografin i Saudiarabien har länge pekat åt fel håll för dem som vill spärra in kvinnor och hålla dem kort. Halva den vuxna befolkningen - 12 miljoner människor - är kvinnor. Två tredjedelar är under trettio.

Nästan varje saudisk kvinna jag talat med utgör en intressant kombination av detaljerad kunskap om sådant de bara sett på en tv-skärm men aldrig själva upplevt, och en förundran som bubblar sig fram mot vrede över den totala instängdheten och begränsningarna som är deras egen verklighet.

Reformerna som kommer nu ligger i linje med kronprins Mohammad bin Salmans ekonomiska plan för landet. För att inte helt vara beroende av olja i framtiden skulle mer satsas på utbildning och med ett mål om att en tredjedel av alla kvinnor ska yrkesarbeta år 2030. I omvärldens - och i sina undersåtars - ögon ville han också gärna från början framstå som en modern ledare som inför reformer i kungadömet. För detta vill han gärna ha beröm och beundran.

Samtidigt har han alltmer kommit att framstå som en mycket traditionell diktator, med nolltolerans för någon form av opposition: han lättade visserligen på en del regler, såg till att den religiösa polisen inte fick lov att gripa kvinnor på gatan. Mest omskrivet blev att han också gav kvinnor rätt att köra bil.

Men samtidigt fängslade han de kvinnor som i åratal och helt fredligt argumenterat för att detta skulle ske. Inget tyder på att de kommer att släppas; istället har det rapporterats om tortyr och isolering.

Hans brutala krigföring i Jemen och mordet på den saudiske journalisten Jamal Khashoggi har också förstärkt bilden av bin Salman som inte bara envåldshärskare, utan också en med riktigt dåligt omdöme. Att landet också har sett en liten men stadig ström av kvinnor som desperat har flytt utomlands och sökt asyl är en annan skamfläck för kronprinsen.

Så varför släppte det nu? Vad fick bin Salman att äntligen trycka på knappen?

Samah kallar det "flykt-effekten".

Men vad är haken med reformerna nu då, frågar jag. För det finns ju alltid en hake.

"Vi kommer att få betala ett pris för detta", säger hon allvarligt. "Men jag vet inte vad det är ännu. "

Kanske kommer de att gripa ännu fler kvinnor som protesterat, funderar hon. Slå ner på yttrandefriheten ännu mer. För kronprinsen vill helt och hållet ta åt sig äran för detta och bli hyllad för det - det vore förödmjukande och omanligt om det sågs som om han gav efter för kvinnor som protesterat eller flytt landet.

Klanledare och traditionella familjer kommer också att motsätta sig de nya lagarna, tror Samah. Men det är en risk som MBS, som han kallas, är beredd att ta. Som i så många andra länder där kvinnors liv begränsas ligger omöjligheterna snarare i den praktiska och ekonomiska verkligheten.

"Bara för att en kvinna har rätt att lämna huset utan en manlig eskort innebär det inte att hon kan få hjälp om en man låser in henne. Hon kan inte ringa polisen om hon inte har en telefon. Om polisen kommer har de inte rätt att gå in i huset utan mannens tillstånd. Hon kan inte åka utomlands om hon inte har pengar. Hon kan inte ens ansöka om ett pass om hon inte har en bil för att åka dit. Om hon tar mannens bil kan han ringa polisen och säga att hon inte fått lov till det. "

Och så vidare. Den man och den familj som vill kontrollera en kvinna har alltså fortfarande nästan helt obegränsade möjligheter att göra det i Saudiarabien.

Många noterar också vad som inte ännu alls har ruckats på i det saudiska samhället: en kvinnas förmyndare bestämmer fortfarande vem hon gifter sig med, och när. Våldtäkt inom äktenskapet existerar inte som ett begrepp. Mannen äger barnen, och vid skilsmässa får kvinnan oftast också lämna sina barn.

En kvinna kan inte heller bo ensam, i en egen lägenhet, utan förmyndares tillåtelse. Den kvinna som sitter i fängelse eller på anstalt för dåligt uppförande blir inte utsläppt utan förmyndarens godkännande. Det saudiska förmyndarsystemet är alltså långt ifrån avskaffat, men en del har hackats bort. Åtminstone formellt.

Det går aldrig särskilt snabbt för kvinnor, och ibland får man nöja sig med att tänka att det kan - eller måste måste måste - bli annorlunda för nästa generation.

Men det är ändå ett speciellt ögonblick när man, som idag, får tillfälle att ta ett andetag och buga lite lätt inför de kvinnor som går först. De som riskerar livet för att förändra samhället med öppet revolutionära handlingar, i ett system som inte fungerar. Eller de som kämpar i det tysta, och sluter upp som en mörk armé bakom dem som syns och hörs mest.

För det är en svindlande tanke att de små flickor som växer upp i Saudiarabien idag kanske när de är vuxna får gå fram till dörren, vrida på handtaget och promenera ut ur huset. Utan att de ens behöver begrunda den rättighet och frihet som borde vara helt självklar för varje människa.

Tf vd, chefredaktör och ansvarig utgivare: Anna Careborg

Politisk chefredaktör: Tove Lifvendahl

Redaktionschef och stf ansvarig utgivare: Maria Rimpi

Redaktionell chef för digitala prenumerationer
och stf ansvarig utgivare: Martin Ahlquist

Chef SvD Nyheter: Mikael Larsson

Chef SvD Näringsliv: Maria Sundén Jelmini (vik)

Chef SvD Kultur: Lisa Irenius

Postadress Svenska Dagbladet, 105 17 Stockholm

Besök Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm

Organisationsnummer 902004-3619

Telefon Kundväxel +46 8 618 02 20

Telefon Växel +46 8 13 50 00

Källa - 2019-08-04 12:19

    Mest läst:
  1. Ensamkommande gymnasiestudier
  2. Om det blir nyval
  3. Piska som i usa
  4. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  5. Björklund flossar
  6. Kuratorn mobulbostäder MKB
  7. Poeten mot fascismen
  8. Angela merkels efterträdare
  9. Bilda regering efter valet
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+