Merkels viktigaste frågor att lösa Kolet och flyktingarna - I morgontimmarna på fredagen avbröts de tyska koalitionsförhandlingarna. Under tiden står Europa stilla. Här är frågorna där det gnisslar - och de tänkbara alternativen om förhandlingarna kapsejsar.
BONN Klockan 4:15 på fredagsmorgonen var det stopp. Först lämnade miljöpartiets förhandlingsledare, bleka och trötta efter 15 intensiva förhandlingstimmar. Sedan kom liberalernas vice partiledare Wolfgang Kubicki: "Jag är extremt frustrerad. Vi har förhandlat i fyra veckor och står återigen där vi började. "
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Förhandlingarna om den så kallade Jamaikakoalitionen, uppkallad efter partifärgerna som motsvarar den jamaikanska flaggans färger, hade fredagsmorgonen som deadline. Det var Angela Merkels försök att sätta press på de fyra partierna - hennes CDU, det bayerska CSU, liberala FDP och miljöpartiet Die Grünen.
Den planen har misslyckats totalt. Förhandlingarna ska nu återupptas under fredagen och väntas fortsätta i helgen. Resten av EU väntar. På toppmötet i Göteborg lyser Merkel med sin frånvara. Och när över 20 länder på klimatmötet i torsdag meddelade att de fasar ut kolkraften fram till 2030 saknades Tyskland på listan, världens fjärde största ekonomi.
Vad händer då om Jamaikaförhandlingarna stupar? Då blir det endera nyval eller en minoritetsregering under ledning av Merkel. Men vägen dit är komplicerad och framför allt tidskrävande. Det innebär fortsatt maktvakuum i EU:s viktigaste medlemsland.
Nyval lär enligt opinionsmätningarna dessutom resultera i samma läge som i dag. Och en minoritetsregering vore ett riskfyllt experiment som aldrig har genomförts i Tyskland.
SvD listar stridspunkterna som regeringsförhandlingarna stupat på:
Kolkraften är en av frågorna där sonderingsförhandlingarna i Berlin har kört fast. Miljöpartiet har visserligen backar från sitt maximalkrav att stoppa kolkraften 2030, men insisterar på en tidtabell.
De andra partierna är mer eller mindre emot en tidplan. Tysklands elförsörjning är till 40 procent beroende av kolkraft. Uppåt 70 000 jobb är direkt eller indirekt beroende brunkolsbrytning och kolkraftverk, i regioner som redan befinner sig i besvärlig strukturomvandling.
Det borde gå att lösa upp knuten. Men miljöpartiets förhandlare har en starkt fundamentalistisk flygel i partiet att ta hänsyn till. Den 25 november är det partikongress - och först då står det klart om en eventuell uppgörelse godkänns eller inte.
Invandringen och flyktingpolitiken är den allt avgörande stridsfrågan. Här är det i första hand det bayerska CSU som vägrar att kompromissa. Partiet insisterar inte bara på en övre gräns på 200 000 migranter årligen. CSU vägrar också att tillåta familjeåterförening för krigsflyktingar med begränsat uppehållstillstånd - men det är ett miljöpartiets mest centrala krav.
Situationen kompliceras av att även liberalerna och kristdemokraterna är skeptiska. FDP kopplar dessutom frågan en helt ny invandringspolitik med krav på reglerad invandring efter tyska behov och nya regler för flyktingpolitiken.
Skattepolitiken och i synnerhet den så kallade solidaritetsavgiften som infördes 1991 efter den tyska återföreningen är liberalernas hjärtefråga. Avgiften som uppgår till 5,5 procent av skatten som var och en betalar in ska enligt FDP strykas helt och hållet.
Problemet är att detta i ett nafs skulle minska statens årliga intäkter med 20 miljarder euro. Och med 45 miljarder euro som totalt står till förfogande skulle i så fall utrymmet för andra politiska projekt nästan halveras. Svårsmält är också att det framför allt skulle gynna höginkomsttagare med höga skatter medan låginkomsttagare som betalar ingen eller bara låg skatt skulle missgynnas.