Miljöpartiet måste vända vänstern ryggen - Miljöpartiet ska ta den hand som erbjuder mest makt över framtidens utmaningar - även om den tillhör en moderat partiledare. Sverige behöver fortfarande ett grönt mittenparti, skriver Mårten Roslund, miljöpartist och tidigare språkrör för Grön Ungdom.
När Miljöpartiet de gröna går till kongress i maj står partiets politiska hemvist på dagordningen. Med EU-parlamentarikern Max Andersson i täten föreslår en skara medlemmar att kongressen ska peka ut Vänsterpartiet som favoritpartner i en kommande regering. Det har med rätta väckt intern debatt.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vänsterpartiet hoppade av de migrationspolitiska samtalen, i stället för att vara med och slåss för ett mer humant resultat. Jonas Sjöstedt tar konsekvent åt sig äran för regeringsförslag han gillar, men låtsas att han saknar ansvar för resten. Miljöpartiet är ett resultatinriktat parti. Vänsterpartiets plakatpolitik sticker i ögonen.
Miljöpartiet har lärt sig vikten av att samarbeta. I kommuner som styrs av de gröna är fördelningen jämn mellan rödgröna, blågröna och trefärgade allianser. Ibland har S och V legat närmare MP i sakpolitik, men helt saknat förmågan att kompromissa. Där har blågröna koalitioner skapat fler gröna reformer.
Det stämmer visserligen att många gröna väljare lutar åt vänster. Valforskare vid Göteborgs universitet har länge studerat hur väljarna själva fördelar partierna på en vänster-höger-skala. 1982 placerades Miljöpartiet exakt i mitten. Men i nästan varje mätning sedan dess har partiet rört sig åt vänster. I valet 2014 kunde MP knappt skiljas från S. För ett grönt parti är det ett problem.
Svenskarnas partival är nämligen mer vänster-höger-präglat än i något jämförbart land. När Miljöpartiets stöd minskade i höstens SCB-undersökning var de stora vinnarna varken V eller C, som ligger nära en grön miljö- och flyktingpolitik. Den största väljargruppen hade gått till Socialdemokraterna.
Det ironiska är att Miljöpartiets ideologi är långt ifrån röd. När de gröna 1988 kom in i riksdagen betonade Per Gahrton att vi inte är socialister. 30 år senare säger Alice Bah Kuhnke att MP fokuserar på långsiktigheten, planeten och individen, medan S sätter kollektivet främst. Det är skillnad på rött och grönt.
Faktum är att Miljöpartiet alltid har värnat individen över systemet. Vi har tvingat S att sänka skatten för låginkomsttagare och förändrat turordningsreglerna för de minsta företagarna. Vi har protesterat mot hetsjakt på fildelare och mot övervakning av medborgare. Efter valet 2002 förhandlade vi om en blågrön mittenregering.
I dag är det tomt i mitten. En fjärdedel av vänster-höger-skalan består enligt väljarna av ett partilöst utrymme mellan blocken. Miljöpartiet har chans att tilltala en mångfald av mittenväljare som förenas i engagemanget för miljö och modernisering. Det kräver att vi gröna vänder vänsterlöften ryggen.
Lämpligt nog finns det flera politikområden som saknar en tredje väg mellan skyttegravarna. Medan vänstern och högern bråkar om lagen om anställningsskydd har många fackförbund på egen hand förhandlat bort förlegade regler. Nu är det dags för ett välbalanserat parti att lansera en ny arbetsrätt som är både trygg och flexibel.
Debatten om vinster i skolan och vården har blundat för färgnyanser. Vi gröna kämpade en gång för rätten att driva privata förskolor vid sidan av kommunens. Nog borde Miljöpartiet kunna stå upp för en linje med högre kvalitetskrav, effektiva och resultatfokuserade ersättningar - och rimliga vinster för dem som byggt ut välfärden.
Slutligen är dagens skattesystem hopplöst daterat. Ändå är vänstern och högern fast i dogmatisk debatt om hur höjda eller sänkta skatter slår Sverige i spillror. Miljöpartiet argumenterar för en skattelösning där miljöförstöring fördyras, men lönen beskattas mindre. Det är svårt att förena med en vänsterförlovning.
I de mörkaste av stunder kan vänsterkantens svartvita förklaringar fresta. Men reformstarka allianser formas enklast i politikens centrum. Miljöpartiet ska ta den hand som erbjuder mest makt över framtidens utmaningar - även om den tillhör en moderat partiledare. Sverige behöver fortfarande ett grönt mittenparti.
Mårten Roslund
miljöpartist och tidigare språkrör för Grön Ungdom