Min älskade lillasyster dog i difteri - Många svenskar har fortfarande minnen av de finländska krigsbarn som kom under andra världskriget. I projektet "Jag minns" berättar några av SvD:s läsare sina.
Jag minns ögonblicket den 13 maj 1942 då jag fick syn på Mirjam bland alla de finska krigsbarnen ombord på tåget på Herrljunga station. Hon var tre år, hade en stor adresslapp på magen, blev blyg för oss och dunkade lätt sitt lilla huvud mot ryggstödet. Hon blev en älskad lillasyster. Sex år gammal dog hon i difteri hemma hos de sina i Finland.
Inger
Jag minns att på väg till skolan under en mörk himmel var det otäckt att någonstans i öster pågick krig i Finland. Det verkade nära. Sverre var ett av de finska barnen som kom, bodde hos skådespelerskan Tora Teje på Tysta gatan. Han lärde mig göra en snökoja på deras gård. Min bror var klasskamrat med Claes, deras pojke, därför lekte jag där.
Torgil Rosenberg
HARRISONS HISTORIA - utvalda händelser och fenomen varje vecka direkt i mejlkorgen
Jag minns hur jag som sexåring stod i skyddsrummet i Hangö i Finland under det första bombanfallet krigshösten 1939 och att min enda tanke var att se till att min tvåårige lillebror också gapade, som de vuxna sagt till oss att göra, för att inte trumhinnorna skulle spräckas vid en krevad.
Rose-Marie
Jag minns att jag som fyraåring upptäckte att folk var gifta. Bäst att snabba på och fria till någon. Närmast till låg grannens finska krigsbarn, Kalevi sex år. "Jag ska gifta mig med dig. " Men Kalevi tyckte mer om sin svenska pappa och sa på klingande på finlandssvenska: "Jag ska inte gifta mig med dig för jag ska gifta mig med far!" Nobbad!
Barbro
Jag minns flickorna som stod i en ring runt mig när vi skulle byta om till gymnastiken. Min mamma och vi fyra syskon evakuerades från Finland till Nacka 1944. Jag hade ett randigt flanellivstycke med gummiband och en knapp på strumpan. De svenska hade vackra, rosafärgade med ett spänne. Har alltid avskytt gymnastik!
Solveig Larsson
Jag minns att jag står på ett bord. En främmande kvinna försöker dra av mig mina tjocka strumpor. Jag har vattkoppor och blåsorna spricker och jag gallskriker. Jag är tre eller fyra år. Det är krig i Finland och alla barn har evakuerats från staden Vasa ut till en skola på landsbygden. Snart skall jag och min syster resa till familjer i Sverige.
Marita Olsson
Jag minns de två flickorna som kom som flyktingar till vår klass under andra världskriget. Den ena, Anita, kom från Finland och den andra, Gerda, kom från Tyskland, med någon eller ett par dagars mellanrum. Helt plötsligt började de slåss. Ett riktigt rått slagsmål, tills fröken gick emellan. Varför? Det fick vi aldrig veta. Något jag inte glömmer.
Per Sjöswärd
Jag minns när de finska flyktingarna kom till byn på våren 1945. De hade gått längs landsvägen 13 mil från Haparanda. De bar på väskor och ryggsäckar. Någon ledde en ko. Vilka trasiga kläder de har, sa Karl-Erik.
Sture
Jag minns hur vi barn på skolgården fick öva oss ta på gasmasker utan att riktigt förstå varför, och lottor, som en vinter stod där med stora grytor med mat. De skulle bespisa inkallade, tror jag. Men jag såg också finska barn stå där, som skulle till familjer i Falun, och en flicka, Salme, kom till min familj.
Inger Hedman-Berglund
Jag minns att Laila som kom från Finland och varit krigsbarn hos våra grannar ibland kom tillbaka och hälsade på. Då drack de kaffe under kastanjeträden. Och så minns jag estländaren Sepp som hade höns, längtade tillbaka och aldrig kunde lära sig att uttala mer än en konsonant i början av ord. Och muraren Istvan, ungraren som flytt 1956.
Torsten Herbertsson
Jag minns att min mamma gjorde en bonad av vitt papper med blommor på, för att lätta upp den bruna tapeten i det lilla vindsrum som vi fått som flyktingar på finska landsbygden under vinterkriget. Jag låg och njöt av den innan jag skulle somna, och tyckte plötsligt att blommorna rörde sig. Fläckarna ökade och snart vimlade bonaden av vägglöss.
Jag minns glädjen när jag som 4-5-åring fick veta att vår familj på landsbygden skulle ta emot ett finskt krigsbarn under två år. Min storebror och jag fick en efterlängtad syster som var i min ålder. Det blev två fina år och vi har nyligen mötts igen.
Ann Forsberg