Missnöjet fick berlinare att lämna soffan - Den här gången var det inte Angela Merkels fel, hävdade en del kommentarer efter söndagens val i den tyska huvudstaden, där den regerande koalitionen mellan socialdemokrater (SPD) och kristdemokrater (CDU) led ett svidande nederlag.
För två veckor sedan blev högerpopulistiska Alternativ för Tyskland (AfD) största parti i delstaten Mecklenburg-Vorpommern. Skulden för detta lades helt på förbundskansler Merkels generösa flyktingpolitik, som väcker brett missnöje.
Valet i Berlin blev ännu ett bakslag för Merkels parti, som backade från 23,3 till 17,6 procent och måste lämna stadens styre. Nykomlingen AfD fick 14,2 procent.
Men varje tyskt val är inte ett "Merkel-val", invänder en del analytiker när rubrikerna larmar om ännu en spik i kanslerns kista. Berlin är inte som övriga Tyskland. Framför allt inte som den fattiga glesbygden Mecklenburg-Vorpommern, där extremhögern var framgångsrik redan på 1920-talet. Berlin är en brokig inflyttningsort, där vänstern alltid varit stark och debatten handlar om mer än asylpolitik.
Flyktingsituationen (där tiotusentals personer fortfarande bor i sporthallar och nedlagda hangarer) är visserligen besvärande för Berlin, men ändå bara en av flera politiska frågor som engagerade berlinarna inför söndagens val:
1. Skolan Berlins skolbyggnader är i ett bedrövligt skick, efter årtionden av besparingar och bristande underhåll. Att åtgärda det värsta förfallet skulle kosta fem miljarder euro.
2. Bokostnaderna Hyrorna i Berlin har stigit med ungefär 50 procent på fyra år. Och de fortsätter att stiga i takt med att överkomliga hyreslägenheter ersätts med dyra lyxbostäder.
3. Flygplatsen Byggfusk och korruption har försenat och fördyrat den nya storflygplatsen i sydöstra Berlin. Den skulle egentligen ha varit klar i november 2011, men idag vet ingen när den kan öppna.
Koalitionen SPD och CDU får skulden för allt detta. Men bakom AfD:s framgångar i Berlin finns enligt analyserna också ett kraftigt ökat valdeltagande (från 50 procent förra gången till 66 procent nu). Det högerpopulistiska partiets väljare kommer nämligen inte främst från CDU utan från soffan och småpartier som högerextrema NPD.
Dessutom misslyckades AfD med sin föresats att bli Berlins näst största parti. Resultatet gav bara en femteplats.
Öster om den gamla Berlinmurens sträckning vann också vänsterpartiet Linke stora framgångar: en ökning från 12 till 16 procent totalt. Tack vare denna stärkta vänster kan Berlins regerande borgmästare Michael Müller (SPD) sitta kvar och bilda en regering som av medierna fått den politiska formeln R2G - två röda partier och ett grönt.
"Alla tiders klenaste valvinnare" kallar Berliner Morgenpost borgmästare Michael Müller, för även om SPD blev största parti var resultatet svidande: en minskning från 28,3 till 21,6 procent.
I sitt kansli vid Scharnhorststrasse kommer Tysklands vice förbundskansler Sigmar Gabriel att följa ett röd-röd-grönt Berlinstyre med största intresse. Gabriel är partiordförande för SPD, regerar just nu förbundsrepubliken ihop med Angela Merkel, men drömmer om att själv bli kansler efter valet 2017 . Hans enda chans är en landsomfattande allians med formeln R2G,
Men Tyskland är inte detsamma som Berlin.
Linke är arvtagaren till det parti som styrde den östtyska diktaturen DDR till dess fall 1989. I Berlin har ett rött-rött samregerande tidigare fungerat utmärkt, men på riksplanet vill SPD inte ha med Linkes "kommunister" att göra.
De gröna har i Berlin visat sig så samarbetsvilliga att de nu accepterar den hatade motorvägen som ska byggas runt stan. Om det alltyska miljöpartiet är lika pragmatiskt återstår att se.