Moderaterna flyter ovanpå - Vi har en plan, hörs det återkommande från Moderaterna. Men kan någon svara på hur den ser ut?
Moderatledaren höll jultal under måndagen. Den enda nyheten var kravet på att regeringen byter ut rikspolischefen. I övrigt innehöll det en välkänd komposition; Sverige ska fungera och Anna Kinberg Batra vill bli statsminister. Referenser från verkligheten: svensk kökultur, sjuksköterskan på akuten, snöoväder, integrationsutmaningar, en personlig erfarenhet och ett antal julreferenser. Inga fadäser, ingen tunga som slant. Och ändå. Det finns fortfarande något plågsamt oförlöst över Anna Kinberg Batras sätt att tala, ett sagoberättande som varken skrämmer eller väcker engagemang.
"Jag vill att Sverige inte ska vara landet lagom när det gäller skolan, utan ha en skola som kan vara bäst", säger moderatledaren och sakligt finns ingen som inte håller med. Men hur viktigt är det? Jämfört med att "det inte lönar sig att jobba", att "det går att stapla bidragen på varandra". Och vad är det som gör det troligt att just Moderaterna kan lösa det bättre än nuvarande regering?
Att säga att någon som trots arbetsförmåga ändå lyfter bidrag "sviker Sverige" är hård konfrontation, men framförs inte med mer emfas än om butiksbiträdet hade annonserat i högtalaren att det är extrapris på revbensspjäll.
Sverige kan mer, var budskapet som stod tryckt på podiet. Men frågan är: kan Moderaterna mer?
Alliansregeringens år innebar mycket gott, men priset var högt. Undvikandet av allt som kunde skapa konflikter gjorde tanken slö. Kommandohöjder övergavs, bland annat i frågan om arbetsmarknadspolitiken. Migrations- och integrationspolitiken lämnades till SD att definiera. Den interna debatten krympte märkbart, vilket de flesta kan vittna om i efterhand. "Moderaterna förlorade en bunker, men vann en borg" löd den interna analysen. Och att den nuvarande moderatledaren tvingades påbörja sitt partiledarskap med att bära och försvara företrädarens preferenser, var ingen optimal start.
Det är lite tunt. Också därför att de unga moderaterna ägnade åtta år - en hel generation - åt att kampanja för regeringen, med partiets språkbruk och problemformuleringar. Att partiet kan ta spjärn mot en ideologisk och idémässig frihetlig ytterkant, har traditionellt varit en viktig uppgift för ett ungdomsförbund. En sådan frihet fanns eller erövrades inte.
Anna Kinberg Batra har med omläggningen av flyktingpolitiken bevisat att hon är beredd att inta egna politiska positioner, även i polemik med företrädaren. Det är bra. Ett uppenbart trovärdighetsproblem är förstås det faktum att hon säger att hon vill leda Sverige - men inte just nu. Och att regeringen är skadlig för Sverige - men får sitta kvar.
Ska det här bära framöver behöver både partiledaren och partiet mentalt lämna regeringspositionen. Kliva ner från podiet, släppa sargen. Sluta sagoberättandet. Och börja berätta för sina vuxna väljare hur Sverige i praktiken ska ledas.
SvD 20/12 2016