MP Fler måste våga stå upp för de ensamkommande - Det finns i dag ingen parlamentarisk majoritet för att de ensamkommande barnen ska få möjlighet att stanna. Det är därför hög tid att fler partier än Miljöpartiet vågar ta ställning för barnen, skriver Åsa Lindhagen (MP).
Miljöpartiets kongress beslutade i helgen att tydligt ta ställning för att de ensamkommande barn som kom till Sverige 2015 ska få möjlighet att stanna. Men det räcker inte med Miljöpartiet. Nu krävs att andra partier följer efter och står upp för dessa barn. Sverige kan inte fortsätta att utvisa barn och unga med skyddsbehov.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Att Stefan Löfven omgående går ut och motsätter sig en ny möjlighet för de ensamkommande barnen att få stanna är djupt beklagligt. Vad dessa barn behöver är i stället att fler partier i riksdagen står upp för dem. Socialdemokrater med starkt engagemang för dessa barn behöver driva på för att Socialdemokraterna ska ändra ståndpunkt. Därtill måste partier som Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna ta ställning för att barnen ska få stanna. Annars kommer barn och unga fortsätta att utvisas.
Det pågår i dag en tyst katastrof i Sverige. Ensamkommande barn som befinner sig i asylprocessen mår allt sämre på grund av rädsla för att utvisas. Socialsekreterare, lärare, civilsamhälle och andra aktörer vittnar om barn och unga som bränner sig med strykjärn i ansiktet på grund av ångest, som skakar av rädsla inför möten med Migrationsverket och som försöker ta sina liv.
År 2015 kom 35 150 ensamkommande barn till Sverige. Det är barn som flytt från krig och förföljelse för att söka sig ett liv i trygghet och med framtidshopp. Men många barn utvisas trots att de har skyddsbehov. Bland annat till Afghanistan, ett land som UD avråder svenskar från att resa till. Dit skickar Sverige artonåringar.
Migrationsverkets handläggningstider har blivit allt längre, i vissa fall upp till två år, vilket drabbar barnen hårt. Många hinner fylla 18 år innan Migrationsverket fattar beslut, vilket innebär att bedömningen är mer restriktiv och risken för avslag betydligt större. Det är inte värdigt en rättsstat som Sverige. Genom att ge dessa barn och unga möjlighet att stanna kan vi kompensera för det faktum att Sverige inte klarat åtagandet att behandla barnens asylansökningar inom skälig tid.
Det är också nödvändigt att regeringen granskar Migrationsverkets handläggning. I mitt uppdrag som socialborgarråd är det inte ovanligt att yrkesverksamma och ideellt engagerade hör av sig och larmar om missförhållanden. Jag får höra om personal som pressar ensamkommande barn att skriva på avtal om frivilligt återvändande, tolkar som saknar tillräcklig kompetens vid översättning av livsavgörande information och tvivelaktiga åldersuppskrivningar. Misstron från andra yrkesgrupper, såsom socialsekreterare, lärare och HVB-personal, gentemot Migrationsverket är allvarlig och riskerar att skada förtroendet för myndigheten hos ett stort antal yrkesverksamma i vårt land. Regeringen måste ta dessa vittnesmål på allvar. En utredning behöver tillsättas för att försäkra oss om att handläggningen är korrekt och rättssäker, varje ärende måste avgöras utifrån rätten till asyl och människors skyddsbehov. Lagen ska gälla, inget annat.
Stora insatser har gjorts för att ge de ensamkommande barnen ett gott mottagande. De har kommit in i skolan, fått ett hem, introducerats i det svenska samhället och rustats för ett fortsatt liv i Sverige. Medarbetare i skola, socialtjänst och på många andra håll har arbetat hårt för att barnen ska tas väl omhand. Det civila samhället har gjort omfattande insatser. Och staten har avsatt stora ekonomiska resurser för att göra arbetet möjligt.
När en stor andel av barnen inte får stanna i Sverige går dessa investerade resurser till intet. Det är ett oerhört slöseri där barnen, vår främsta resurs, utvisas istället för att få gå klart skolan, utbilda sig vidare och inom några få år aktivt bidra till att bygga Sverige starkare.
Historien kommer att döma oss hårt annars.
socialborgarråd i Stockholms stad