Norden står inför en radikal röd comeback - Alla tre nordiska EU-länder kan bli ledda av socialdemokrater om Mette Frederikesen blir statsminister i Danmark. Det vore en radikal röd comeback i Norden - och skulle öka Socialdemokraternas inflytande i EU.
Den 1 juli tar Finlands nye socialdemokratiske statsminister Antti Rinne över ordförandeklubban i EU.
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Med en hårsmån blev ju Socialdemokraterna större än Sannfinländarna i valet i april, och i helgen kunde Rinne så presentera sin regering, den första S-ledda regeringen i Finland sedan 2003.
Regeringen är enligt finsk tradition en bred koalition, men lämnar Sannfinländarna och Samlingspartiet - i svensk översättning Sverigedemokraterna och Moderaterna - i opposition. I just det avseendet finns det alltså paralleller till regeringsbildningen i Stockholm i januari.
Nu riktas Nordens blickar mot Danmark där Mette Fredrikesen under hela valrörelsen har varit favorit till att ta över statsministerposten. Det vore också en socialdemokratisk comeback, även om Frederiksens företrädare Helle Thorning Schmidt regerade så sent som 2015.
Men om Mette Frederiksen lyckas ta makten så är det efter en dramatisk förvandling av de danska Socialdemokraterna.
Mest uppmärksammat i Sverige är hur Frederiksen har närmat sig Dansk Folkeparti, och stramat åt flyktingpolitiken så hårt att svenska partivänner skamset slår ner blicken.
På en facklig kongress på Arlanda förra våren talade Frederiksen och Stefan Löfven satt i publiken. Hon sa att det går att hjälpa många fler flyktingar "i närområdena" än om de kommer hit. Att den rådande politiken göder smugglare och människohandlare, och att många dör på vägen till Europa och avslutade: "Det är inte humant att försvara det nuvarande flyktingsystemet".
Det kunde ha varit Jimmie Åkesson som talade, men det var alltså Löfvens danska partikamrat.
När SvD inför EU-valet i maj frågade Stefan Löfven - vars EU-kampanj var riktad mot högerextremism och nationalism - om det danska systerpartiets närmande till Dansk Folkparti svarade han undvikande:
"Jag kan det för dåligt, exakt vad de gör. De sitter ju inte i regering tillsammans, vi får se".
Nu är valet över, och vi får se vad Mette Frederiksen kan göra av resultatet. För även om hon är favorittippad tror ingen att regeringsbildningen blir enkel och man har - som man gärna gör i Danmark - varnade pekat på den utdragna svenska processen.
Migrationspolitiken väcker alltid intresse i Sverige, mindre uppmärksammat är att de danska Socialdemokraterna också har gjort en vänstersväng i den ekonomiska politiken. Bortsvept är den ekonomisk-politiska mittenlinje som Thorning-Schmidt - gemenligen kallad "Gucci-Helle" - stod för.
Inför det här valet vill Socialdemokraterna öka de offentliga utgifterna och satsningarna på välfärd. Partiet vill ha olika pensionsåldrar för arbetare och tjänsteman, och talar högt om arvsskatt och förmögenhetsskatt - som Danmark avskaffade innan Sverige gjorde det.
De danska Socialdemokrater har alltså gått till val på den här ovanliga mixen: en tydligt vänsterinriktad ekonomisk politik och väldigt stram migrationspolitik.
Man kan notera att utfallet blev spegelvänt när Socialdemokraterna i Sverige i vintras förhandlade sig fram till att få behålla regeringsmakten. Stefan Löfven fick betala med att acceptera en liberal ekonomisk politik, och en något mjukare flyktingpolitik.
Det är ju inte omöjligt att Mette Fredrikesen, om hon ska lyckas manövrera sig fram till statsministerposten, tvingas kompromissa med budskapen från valrörelsen.
Blir hon dansk statsminister styrs de tre nordiska EU-länderna av socialdemokratiska statsministrar, vilket inte har hänt sedan 2001 då de hette Göran Persson, Paavo Lipponen och Poul Nyrup Rasmussen.
Och även om de nordiska Socialdemokraterna är svagare nu, än runt sekelskiftet, så är makten att leda en regering särskilt värdefull. Inte minst när EU:s medlemsländer nu kommer att spela en central i att utse nya personer till unionens toppjobb.
Tf