Nu pågår slaget om svenskheten - Politikernas tal i Almedalen blev till en tävlan i nationalism och "svenskhet". Men att stänga gränser och avhumanisera de som står på andra sidan är inte rätt väg framåt, skriver Dana Pourkomeylian, Sveriges ungdomsrepresentant i EU.
Ni har hört att Sverige är fullt nu. Att vi inte klarar mer, att vi idag saknar kapaciteten för att kunna säkerhetsställa ett så kallat "värdigt mottagande".
Ja, nog är detta är också sant. Sverige var inte byggt för att ta emot de 150 000 människor som under de senaste två åren flytt till våra gränser. Vi saknade bostäderna. Vi saknade lärarna. Vi saknade handläggarna. Vi saknade kunskapen.
Den som dock tror att flyktingströmmen kommer upphöra i och med att Sverige nu antagit Europas hårdaste flyktingpolitik lurar sig själv. Idag är 60 miljoner människor på flykt. De klimatflyktingar som beräknas finnas år 2050 är mellan 250 miljoner och en miljard människor. Det är en enorm, enorm grupp människor utan hem och i behov av akut nödhjälp. Dessa människor kommer att behöva såväl Sverige som hela den samlade världens absoluta dedikation. Alternativet om vi vägrar hjälpa? Jag lämnar det åt er fantasi.
Idag görs stora förändringar för att göra Sverige redo för en ständigt växande befolkning. Det byggs och utbildas och handläggs som aldrig tidigare förr i Sveriges moderna historia. Med detta har det även skett en stor förändring i det politiska samtalet - ett slag om svenskheten har startat.
Under årets Almedalen 2016 nämnde statsminister Stefan Löfven ordet "Sverige" sammanlagt 28 gånger i sitt tal. Ebba Busch Thor gav sitt med en svajande Sverigeflagga i bakgrunden. Isabella Lövin talade varmt om omvärldens avundsjuka ögon på det svenska exemplet. Anna Kinberg Batra vill stoppa nyanlända från att "skolka sig in" i Sverige och det svenska i att "göra rätt för sig". Jan Björklund beskriver en förort i kaos och brand. Sverigedemokraterna vill införa folkdans i samma förorter.
Trenden är tydlig. Från att tävla i feminism och öppenhet till att tävla i nationalism och "svenskhet" har Sveriges politiska arena gjort en helomvändning för att lugna en skrämd väljarkår. Att det lyckats syns inte minst på att Sverigedemokraternas såväl väljare som sympatisörer sjunker i och med att övriga partier anammar deras politik.
Frågan är hur en alltmer nationalistisk politik som okritiserat betonar det "svenska" som absolut förutsättning för en lyckad integration kommer gå ihop med de en miljard flyktingar som beräknas till 2050. Det krävs inte mycket tankekraft för att se att konflikten däremellan är uppenbar. Ordet integration innebär inte tvångsassimilering.
Vi står därmed vid ett vägskäl och resten av världen med oss. Vi kan sluta oss, eller så kan vi öppna oss. Idén om nationalstaten och nationaliteten som identitetsbärare är det främsta orsaken bakom föreställningen om ett det existerande "vi" och det andra "dem". Idén om nationalstaten och nationen som identitetsbärare delar människor och skapar rädsla för det okända. En befolkning som retirerar till nationalism och "värdet av det svenska" håller även sedan upp dessa som skäl till att stänga sina gränser och avhumanisera de som står på andra sidan.
Vi måste få bukt med denna rädsla och lära oss att avstå från att koppla nationen som en bärande pelare av vår identitet, alltså avstå nationalismen. Detta är verkligen ingen lätt sak, det är mer eller mindre en total omställning av sättet vi skulle se på oss själva och andra. Det är ett arbete som behöver sträcka sig generationer, men vi måste börja nu om vi vill undvika den katastrof av mänskligt lidande vi annars har framför oss. Vi kan inte bygga ett Sverige redo för en framtid av människor i ständig cirkulation om inte heller dess befolkning är redo för det.
Inför den framtid som väntar är vårt enda alternativ öppenhet och samarbete, inte bara för Sverige men för vilken nation som än vill stå fast i en värld som håller på att förändras markant. Världen och alla dess människor går inte att stänga ute hur länge som helst. Vi gör klokt i att inte försöka ta reda på hur länge vi skulle kunna göra det.
Sveriges ungdomsrepresentant i Europeiska Unionen, juriststuderande