Nu riktar vi också blicken mot Europas framtid - Hanna Waerland-Fager & Sakke Teerikoski, om de frågor som kommer att dominera valrörelsen inför Europaparlamentsvalet 2019.
Röstningen är avslutad och valdebatterna har tystnat. Valet 2018 i Sverige är över, men det är redan dags att börja blicka framåt mot nästa val. Den 26 maj 2019 är det val till Europaparlamentet. Detta äger rum i en tid då allt högre förväntningar ställs på att EU ska kunna hantera stora politiska frågor.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
En handfull stora valfrågor står redan klara inför den kommande valrörelsen. Brexit, klimatet och migration kommer att dominera i valdebatter runtom i Europa.
Brexit står högt upp på listan över viktiga frågor därför att den inte går att undvika. Storbritanniens utträde ur EU den 29 mars 2019 (två år efter att artikel 50 “triggades") inträffar knappt två månader före valet och således mitt i kampanjperioden. Med sju månader kvar till utträdet är det fortfarande högst oklart hur det slutgiltiga avtalet med Storbritannien kommer att se ut.
Därtill kan vi vänta oss en livlig debatt om hur det stora underskottet på 13 procent av den totala EU-budgeten som britterna lämnar efter sig ska kunna hanteras.
Klimatet är en garanterad valfråga eftersom EU i egenskap av att vara en viktig internationell aktör är Sveriges och Europas främsta kanal för att påverka den globala klimatpolitiken. EU har under den pågående mandatperioden starkt fokuserat på omställningen till en cirkulär ekonomi. Dessutom är detta det första EU-valet sedan Parisavtalet slöts år 2015.
I bilden ingår även en agenda för utökad europeisk krisberedskap i fall av torka och extremväder. De svenska skogsbränderna blev i somras en stor nyhet över hela Europa i samband med att många EU-länder bistod med släckningshjälp.
Migrationen är den tredje självklara valfrågan eftersom den just nu debatteras häftigt i ett stort antal medlemsstater. Frågan är också ett centralt tema för det pågående EU-ordförandeskapet - med Österrike som ordförandeland. Likaså har frågan nyligen dominerat i många nationella valrörelser i Europa - också i hög grad i Sverige.
Särskilt Italien har haft en hög profil i frågan och krävt att medlemsstaterna borde ta ett större gemensamt ansvar för att fördela de flyktingar som reser över Medelhavet till Italien samt att Dublinförordningens regler om prövning av asylansökningar ska skrivas om. Och inte minst har Visegradländerna - med Ungern i spetsen - hållit fast vid den traditionella linje om ytterst lågt flyktingmottagande.
Ser man till partipolitiken gäller det att hålla ögonen på en fransk nykomling på den EU-politiska arenan. Nästa års val blir det första EU-valet för president Emmanuel Macrons parti En Marche. Partiet står just nu inför ett viktigt vägval, nämligen beslutet om huruvida det ska ingå i någon av Europaparlamentets befintliga partigrupper eller bilda en egen. Detta har betydelse rent tekniskt i fråga om grad av inflytande i EU-parlamentet (där en större partigrupp brukar betyda mer inflytande), men det kan också påverka valutgången i andra medlemsstater där Macron-anhängare då mer sannolikt väljer En Marches systerpartier.
Om En Marche exempelvis väljer att gå med i ALDE (Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa) blir Liberalerna (L) och Centerpartiet (C) automatiskt dess systerpartier, vilket kan påverka deras popularitet bland väljarna här i Sverige. Detta vägval är inte alls osannolikt. En Marche har redan etablerat goda kontakter med spanska Ciudadanos som tillhör ALDE.
Samtidigt samlar sig de högernationalistiska partierna till en gemensam front. Valframgångarna för exempelvis tyska Alternative für Deutschland (AfD), österrikiska FPÖ, italienska Lega och nu senast Sverigedemokraterna tyder på att dessa partier kommer att öka markant i det kommande valet. Sverigedemokraterna grupperade i somras om sig från EFDD (Gruppen Frihet och direktdemokrati i Europa) till ECR (Gruppen Europeiska konservativa och reformister) där de nu sitter tillsammans med bland annat brittiska Conservative Party, finska Sannfinländarna, polska Lag och Rättvisa samt Dansk Folkeparti.
SD:s byte av grupp var strategiskt, eftersom EFDD tappar sin största medlem (brittiska UKIP) i och med Brexit.
Ungerns premiärminister, Viktor Orbán, och Italiens inrikesminister, Matteo Salvini, kom i slutet av augustiöverens om att samla ihop EU-ländernas anti-invandringspartier för att vara en motkraft till Frankrikes president Emmanuel Macrons flyktingvänliga politik inför det kommande EU-valet.
Ytterligare en fråga som har präglat EU-politikens agenda och som kommer att fortsätta splittra partierna i den kommande valrörelsen är Ungerns och Polens inskränkningar av EU:s grundläggande värderingar. Förra veckan röstade en majoritet i EU-parlamentet för att aktivera EU-fördragets artikel 7 mot Ungern. Detta är EU:s tyngsta vapen för att sanktionera en medlemsstat, den så kallade “atombomben" som innebär att landet kan förlora sin rösträtt i unionen om landet åsidosätter EU:s grundvärderingar såsom demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga fri- och rättigheter.
Problematiken kring Ungerns och Polens urholkande av grundläggande värderingar och EU:s sätt att hantera problematiken kommer att bli en stor valfråga, inte minst i Ungern och i Polen.
Sist men inte minst måste EU-valrörelsen lyfta den fråga som alltför lite lyftes i den svenska valrörelsen, nämligen utrikes- och säkerhetspolitiken. Fallet Skripal, slavauktioner i Libyen, kris och krig i Mellanöstern och ett allt mer auktoritärt Turkiet. USA:s president Donald Trump, som har en helt annan syn på EU än vad hans företrädare hade. Kina, som växt till en ekonomisk jätte i Asien med allt större inflytande i den globala politiken. Samtidigt pågår en flyktingkris i Sydamerika (Venezuela) och vattenbrist drabbar miljonstäder i Afrika. Listan är lång.
Några av dessa frågor lyfte EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i sitt linjetal förra onsdagen. Han kom även med det kontroversiella förslaget att minska medlemsstaternas vetorätt inom EU:s gemensamma utrikespolitik, ett förslag som förmodligen kommer möta framtida motstånd.
Rösterna är räknade och regeringsbildning pågår. Det svenska valet må vara förbi, men nästa valrörelse skymtar redan.
HANNA WAERLAND-FAGER är förbundsordförande för Utrikespolitiska Förbundet Sverige.
SAKKE TEERIKOSKI är vice förbundsordförande för för Utrikespolitiska Förbundet Sverige.