Ny kolumnist på SvD Ledare Initiativ ses som obstruktioner - Från Amnesty, Kommerskollegium och UD via riksdagen, regeringskansliet, EU-kommissionen och Svenskt Näringsliv till handelsfrämjande verksamhet i Östafrika och Sydostasien. Ledarsidans nya kolumnist Kirsten Åkerman intervjuas.
Varmt välkommen - vad har du gjort tidigare?
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
- Tack, det är lite av ett lapptäcke. Det kan se ut som en plan men är i ärlighetens namn mycket nyfikenhet och slump. Jag började som vikarierande presschef på Amnesty när jag var 24 år och gick därifrån till Kommerskollegium, vidare till UD och var sedan några år i riksdag och regeringskansli. Tog en vända till Bryssel och Europaparlamentet och landade sedan med landsbygdsutvecklingsfrågor hemma på Gotland, då som anställd i EU-kommissionen.
- Efter ideell organisation, offentlig förvaltning och politiskt överbyggd organisation saknades något: det privata företagandet och näringslivet. Så jag tog chansen att jobba med press och kommunikationsfrågor på Svenskt Näringsliv, en bra pusselbit för att förstå hur företagsamma människor lägger den ekonomiska grunden för det som politik och samhälle vill bygga.
- Jag startade eget 2009 och arbetar nu med handelsfrämjande i Östafrika, Irak, Pakistan och Indonesien med vår organisation Make Trade och är regionchef för Svenskt Näringsliv på Gotland. Parallellt har jag jobbat med konst och kulturverksamheter av ren kärlek till färg, form och rörelse.
Du ägnar mycket tid åt att arbeta med samhällsfrågor från företagens perspektiv. Vad är det svåraste när det gäller förståelsen för företagande från andra samhällsaktörers sida?
- När man inte har startat och drivit företag har man av naturliga skäl en ganska vag uppfattning om vad det faktiskt innebär i kunnande, engagemang, ansvar och uthållighet. Så jag skulle säga att det svåraste och samtidigt roligaste är att på ett engagerande vis ta död på fördomarna och istället bidra med så många konkreta berättelser om företagande och företagandets villkor som möjligt. Det är olyckligt nog fortfarande en stor obalans i berättelsen om vem som tar vilket ansvar för att bygga landet.
Varför vill du skriva i SvD?
- Att få skriva för SvD:s läsekrets är någonting jag ser fram emot och känner mig mycket ödmjuk inför. Det är som att kasta sig ut i ett helt nytt sammanhang och samtidigt få vara kvar i sig själv och sin egen högst begränsade tankeverksamhet. Att vara modig och feg samtidigt, med egna ord.
Vad kan läsarna förvänta sig av dina texter?
- Iakttagelser av stort och smått på nära håll och långt borta på de spår jag får upp här från min horisont i mellersta Östersjön.
För drygt två år sedan skrev du ett gästinlägg med rubriken "Staten river ner det civilsamhället har byggt upp", som handlade om de närmast vattentäta skott som uppstod mellan myndigheter och ideella krafter i mottagandet och hanteringen av de många asylsökande som kom till Sverige. Fick du något gehör för din vädjan att det offentliga skulle ta intryck?
- Det blev en del reaktioner på den texten, mest från människor som kände igen sig men också från Migrationsverket som tyckte att jag var orättvis för deras uppdrag hade varit "mycket komplext". Det blev ju lite goddag yxskaft eftersom det var just därför jag ville lyfta frågan om hur civilsamhällets insatser borde ha mottagits när staten inte klarade sitt uppdrag. Det här är en fråga jag vill ska få mycket mer uppmärksamhet. I försöken att bygga in allt i system har vi skapat ett skört samhälle där spontana hjälpinsatser och initiativ från engagerade medborgare inte bara missgynnas utan ses som obstruktioner av den offentliga strukturen.
Har du någon okänd talang du kan berätta om?
- Vet inte riktigt om det är en talang, men min morfar förde över en känsla av att allt går att laga till mig och min syster. En morgon stod han med en trasig glödlampa i handen och sa till mig att om vi bara kommer åt den där lilla tråden där inne kan vi nog minsann få den här att lysa igen. Självklart kan jag inte laga glödlampor men inställningen har varit till stor nytta i livet. Den och att lägga flundrenät.
Kirsten Åkermans första kolumn publiceras på söndag.
Tf