Orkansäsong i Alliansen när tiden börjar rinna ut - Birgitta Ohlsson tar strid med Jan Björklund om partiledarposten i L.
SvD:s politiske kommentator Göran Eriksson svarar på fem frågor om vad detta betyder för Liberalerna och Alliansen - och varför beskedet kommer samtidigt som turbulensen i Moderaterna.
Nu utmanas Liberalernas Jan Björklund av Birgitta Ohlsson, och marken gungar under Moderaternas Anna Kinberg Batra. Varför händer det här just nu?
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Vi befinner oss i en sorts orkansäsong inom allianspartierna. De sista dagarna har partikansliet hos Moderaterna varit på väg att slås i spillror, och nu närmar sig Birgitta med full kraft Liberalernas högkvarter.
Det är flera faktorer som styr tajmingen. För det första är det nomineringstider, och många politiker ser sina karriärer hotade av svaga partiledare. För det andra har alla borgerliga partier stämmor och kongresser i höst. Och det viktigaste till sist, tiden börjar tiden rinna ut. Om partierna ska våga byta partiledare före valet, så bör det ske nu.
Kommer Birgitta Ohlsson att vinna matchen mot Jan Björklund?
Det går inte att att svara säkert på hur det går. Hon sa själv så här i SVT:s Aktuellt på torsdagskvällen: "Efter en väldigt stark diskussion inom mig själv, och ett moget övervägande, kommer jag att säga ja".
Birgitta Ohlsson har ju nämnts som Liberalernas kronprinsessa under många år, vilket betyder att hon under många år har avstått från att ta precis det här steget.
Bilden är att hon hade en starkare position för några år sedan. Hon har på senare tid har hamnat i öppen konflikt med andra ledande Liberaler och betraktas i delar av partiledningen - och på många håll ute i landet - som en illojal bråkmakare.
Men Birgitta Ohlsson har också passionerade anhängare inom partiet, och de kommer att göra allt för att få henne vald - för det är sannolikt nu eller aldrig.
Vilka kommer deras argument för Birgitta Ohlsson att vara?
Att hon är en politiker som kan entusiasmera.
Birgitta Ohlsson hänvisade själv till att vi lever i en tid när liberala partier har framgångar i andra länder - hon exemplifierade med Frankrike och Kanada - men att det har gått dåligt för Folkpartiet och Liberalerna under många år: "Vi skördar inte".
Och att Jan Björklund underpresterar på väljararenan är uppenbart, men han har ett starkare stöd inom partiet än vad han förtjänar genom opinionssiffrorna. Han har också utmanats förr, och suttit kvar, Björklund är en politisk överlevare.
Och hur kommer de argumenten att bemötas?
Genom att hävda att Birgitta Ohlsson är en politiker som splittrar partiet.
Hon vänder sig själv till partiets socialliberala falang, och hennes motståndare kommer att koppla ihop henne med en generösare flyktingpolitik, och en mjukare kriminalpolitik, och ifrågasätta det kursbytet.
Liberalerna själva kommer kanske inte att göra den här poängen, men man kan ju också påpeka att den liberala vågen som Birgitta Ohlsson talar om faktiskt har nått Sverige också, men den har lyft Centerpartiet i stället för Liberalerna.
Och vilken vore slutsatsen av den poängen?
Birgitta Ohlsson-skeptiker kan ju ifrågasätta om svensk politik verkligen behöver en till Annie Lööf.