Polska teatrar kritiserar nationalism under hot - WARSZAWA. En naken Sokrates, judar som aldrig lyckas lämna landet och homosexuella relationer. Polens PiS-regering och deras nationalkonservativa kulturagenda diskuteras och kritiseras på polska scener. Men teatrarnas frihet är hotad.
Mitt i polska Nowy Teatrs föreställning av Hanoch Levins pjäs "Orzei mizvadot" ("De som packar sina väskor") frågar en amerikanska på besök i Warszawa varför alla säger att de vill resa bort. Änkan Bianca svarar med en upprörd utläggning om hur Polens judar - hennes familj - under andra världskriget stängdes in i Warszawagettot, medan andra på flykt i landet fick ge bönder sitt guld mot bröd.
En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
De få som överlevde Förintelsen tvingades rea ut sina plundrade hem och gå i exil. Hennes utbrott är en besvärjelse mot den nya lag som begränsar offentlig debatt om polackers delaktighet i förföljelserna. "Därför vill alla resa", säger Bianca.
Stycket är ett tillägg som inflikats i Krzysztof Warlikowskis uppsättning som i hans och Piotr Gruszczynskis bearbetning fått den tillspetsade titeln "Wyjeżdżamy", "Vi reser". Pjäsen, skriven 1983 av Israels mest kände dramatiker, överförs här till Polen i dag och beskriver en depressiv, frustrerad stämning bland grannar i ett kvarter.
De längtar efter meningsfulla liv och stora projekt, drar runt resväskor och förklarar sig vara på väg. Men deras stolta planer undermineras av tvingande familjeband och banala rutiner. De flesta av rollfigurerna dör, en efter en, utan att ha kommit iväg till USA, Schweiz eller det mytologiserade "Europa" de drömmer om.
Tolkningen av "Vi reser" är ett aktuellt exempel på hur polsk teater kommenterar det rådande samhällsklimatet, där många med oro ser hur yttrandefrihet och delaktighet i EU begränsas av PiS-regeringen. Scenkonsten har efter 1989 skapat viktiga plattformar för demokratisk reflektion, men även teatrarnas frihet hotas av kulturpolitiska påbud om repertoar som hyllar traditionella polska värderingar och nationalism.
Instrumenten som används är regeringsvänliga chefstillsättningar och/eller indragna subventioner för dem som inte följer agendan. "Vi reser, vi lämnar Polen", är därför i dag ett resignerat yttrande bland Warszawas konstnärer och intellektuella.
Krzysztof Warlikowski (född 1962) är en av de centrala förkämparna för en fri, kritisk scenkonst. Warlikowski är konstnärlig ledare för Nowy Teatr och har de senaste 20 åren varit en internationellt hyllad förgrundsgestalt för polsk teater.
I djuplodande, mångdimensionella scenkonstverk har han med sitt konstnärliga team och en tajt ensemble brutit med traditionella tabun för att definiera det postkommunistiska Polen och dess samhällskultur i ett samtida, mångfasetterat Europa.
Särskild vikt har Warlikowski lagt vid att belysa antisemitism och bejaka individers fri- och rättigheter. Hbtqi-frågor framhävs aktivt i hans teater, genom manifesta homosexuella relationer, queeryttringar och icke-binära könsidentiteter. Allt detta genomsyrar stora, sammansatta verk som "A(pollonia)", "Kabaret Warszawski" och "Francuzi", som kritiskt granskar normsystem och ideal i västerländsk kultur.
Nowy Teatr arbetar aktivt med europeiska nätverk och samproduktioner och har blivit ett nav i den polska teatermiljön. Tillsammans med tre andra teatrar och europeiska festivaler producerar Nowy den ledande regissören Krystian Lupas mästerliga men politiskt kontroversiella tolkning av Kafkas "Processen". Uppsättningen överför den anklagade Josef Ks kamp mot en outgrundlig rättsapparat på dagens Polen, där regeringen har inskränkt rättsväsendets politiska oberoende.
Lupa för en diskussion om konstnärers och intellektuellas ansvar. I en nyskriven monolog låter han Kafkas vän, författaren Max Brod begrunda situationen. Han funderar över hur man slutar göra motstånd när linjen för det absurda har överskridits - och konstaterar, med direkt anspelning på dagens Polen, att denna gräns nu har passerats.
Andra, yngre scenkonstnärer bemöter regeringens nostalgiska, nationalkonservativa kulturagenda med uppsättningar som formulerar filosofiska frågeställningar. Natalia Korczakowska sätter upp Dostojevskijs "Onda andar" på Studio Teatrgaleria. Hon låter rollfigurerna diskutera hur frihet och fri vilja i en värld utan Gud kan vändas destruktivt mot människan och leda till despotism.
På Nowy Teatr spelas Krzysztof Garbaczewskis bearbetning av Platons "Symposion", en originell, lustfylld meditation över kärlek och eros som vägar till skönhet och sann kunskap. Särskilt markant är att Sokrates försvarstal framförs av en naken Jacek Poniedzialek, med ett oförställt, resonerande allvar som vädjar till publikens förnuft.
Regissören Maja Kleczewska har uppmärksammats för Elfriede Jelineks "Raseri" på Powszechny Teatr, som i ett explosivt scenspråk rasar mot europeisk och polsk flyktingpolitik. Powszechny ingår för övrigt i EU-projektet Atlas of transitions (där även Backa Teater är med) som konstnärligt undersöker migration och nya identiteter i Europa.
Ledande polska scenkonstnärer arbetar sålunda medvetet, självkritiskt och utforskande för att främja det öppna samtal som är nödvändigt för en levande demokrati. Flykten bort ses heller inte som något konstruktivt. Krzysztof Warlikowski framhåller i programmet till "Vi reser" att han inte överväger att lämna Polen, så länge han har Nowy Teatr och sin "familj" - ensemblen.
I hans föreställning finns också en monolog (hämtad från en revy av Hanoch Levin) där illusionerna om det dynamiska Europa punkteras: En kvinna återvänder från en resa och berättar om ändlösa besök av kyrkor, museer och vackra sjöar. "Europa" framstår som ett museum över sitt eget förflutna, utan drivande framtidsvisioner.
Teatern är för Krzysztof Warlikowski och hans kollegor den plats där de söker uttrycka hur polacker ska kunna samverka och agera i en ny, socialt brokig gemenskap. Men "Vi reser" pekar också på hur skört allt är. Varje gång en rollfigur dör projiceras en minnesbild av skådespelaren i yngre år. En text anger skådespelarens födelse- och dödsår. Så påminns vi om att även teaterns konstnärer är sårbara och dödliga. Det är här och nu vi kan möta dem och agera utifrån den frihet de formulerar.