Problematiskt fokusera på personers ursprung - Det finns ett grundläggande policyproblem med att fokusera på personers ursprung. Visserligen kan en ny typ av statistik från Brå ge information om skillnader mellan olika invandrargrupper. Men frågan är vilka policyslutsatser det ska leda till, skriver professor Hans Lööf och lektor Gustav Martinsson.
Brottsförebyggande rådet (Brå) öppnade i våras upp för att kartlägga gärningsmäns ursprung efter tryck från några av riksdagens partier. Brå angav som motivering för att kartlägga gärningsmäns härkomst att: "…efterfrågan i samhällsdebatten på uppdaterade underlag om relationen mellan brott å ena sidan och härkomst och migration å andra sidan, är så stark. . . ".
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
I den svenska debatten är det en rapport av Brå från 2005 som brukar åberopas som stöd för att invandrare antas vara överrepresenterade i brottslighet. Brå-rapporten berör dock huruvida sannolikheten att misstänkas för brott skiljer sig mellan personer födda inom och utom Sverige. Men det är inte bara den etniska bakgrunden som påverkar risken att misstänkas för brottslighet. Det gör även sociala faktorer. Den är exempelvis sex gånger högre för lågutbildade jämfört med högutbildade och en låginkomsttagare löper fem gånger större risk att bli brottsmisstänkt än en höginkomsttagare.
Inom vårt eget forskningsområde nationalekonomi finns en lång tradition av forskning kring migration och då främst med inriktning mot arbetsmarknaden och lönebildningen. Över tiden har den nationalekonomiska forskningen kring immigration breddats till frågor som bland annat handlar om kopplingen mellan invandring och brottslighet. Vad har då denna forskning lärt oss?
Review of Economics and Statistics är en internationellt topprankad vetenskaplig tidskrift där man kan återfinna världsledande studier inom forskningsfrågor såsom även invandring och brottslighet. De två välmeriterade brittiska forskarna Brian Bell och Stephen Machin publicerade artikeln "Crime and Immigration: Evidence from large immigration waves" i denna tidskrift.
I artikeln studeras en kohort av asylinvandrare till Storbritannien från Irak, Afghanistan och Somalia. Forskarna finner en blygsam ökning av egendomsbrott till följd av invandringen men inget som helst samband med våldsbrott. De tre forskarna Bianchi, Buonanno och Pinotti publicerade en uppmärksammad studie om invandring och brottslighet i den europeiska nationalekonomiska föreningens vetenskapliga tidskrift (Journal of the European Economic Association). I studien analyseras detaljerad administrativ data från polismyndigheter i Italien och de kommer till samma slutsats som den brittiska studien, nämligen en liten ökning av egendomsbrott men inget övergripande samband mellan invandring och brottslighet.
Luca Nunziata, ekonomiprofessor vid universitetet i Padua publicerade en omfattande studie "Immigration and Crime: evidence from victimization data" där han undersökte sambandet mellan immigration och kriminalitet i 16 Västeuropeiska länder däribland Sverige. I en första förklaringsmodell finner Nunziata att kriminaliteten ökar med andelen invandrare i befolkningen. Men detta resultat försvinner helt när han justerar för regionala effekter. Förklaringen är att en större andel av den invandrande befolkningen bor i regioner med hög brottslighet jämfört med den övriga befolkningen. Men inom en given region hittar Nunziata ingen högre sannolikhet för brottslighet om andelen invandrare ökar.
Däremot hittar Nunziata ett samband mellan ökad invandring och en ökad rädsla bland allmänheten för att brottsligheten kommer öka till följd av invandringen. Detta leder till artikelns huvudslutsats att en ökad andel immigranter i befolkningen inte påverkar brottsligheten, men att den ökar rädslan för kriminalitet bland den infödda befolkningen, vilket i sin tur har en negativ inverkan på attityden till invandrare.
Under senare tid har Sverige hamnat i blickpunkten just för att vi har en stor andel migranter i allmänhet och flyktingmigranter i synnerhet inom befolkningen. Med stöd av Bråstatistiken skulle det gå att undersöka hur Sveriges höga andel invandrare med flyktingbakgrund eventuellt avspeglas i brottsstatistiken. Men då måste man också ha något att jämföra med. En sådan jämförelse kan vi dock göra med befintlig statistik.
Sverige har överlägset störst flyktingpopulation i relation till befolkningsmängd sett till jämförbara europeiska länder enligt data från Världsbanken. Sveriges flyktingpopulation på 171 per 10 000 invånare år 2015 är nästan dubbelt så stor som Norge och Österrike, som är de länder som tagit emot näst flest flyktingar. Samtidigt är 22 procent av fängelsekunderna i Sverige av utländskt ursprung enligt data från EU. I Norge och Österrike är motsvarande andel 33 respektive 53 procent. I Tyskland har 31 procent av fängelsepopulationen utländsk bakgrund och 27 procent i Danmark.
Och vilka blir konsekvenserna om Brå skulle finna att utomeuropeiska immigranter som inte har den fria rörligheten utan asylrätten som skäl för bosättning har en högre brottslighet än genomsnittet? Ska Sverige bryta mot internationella konventioner och stänga sina gränser för människor med samma etnicitet? Ska vi börja utvisa dem som redan bor här?
En konstruktiv samhällsdebatt kring brottslighet i Sverige bör istället fokusera på långsiktiga och välkända påverkbara faktorer såsom bostadssegregation, utanförskap, låg utbildningsnivå, arbetslöshet, ohälsa och fattigdom, liksom droghandel och den växande floran av skjutvapen.
Hans Lööf
professor nationalekonomi KTH
Gustav Martinsson
lektor finansiell ekonomi KTH