Psykolog Hur ska alla ensamma män klara sig? - Könsfördelningen i flyktingströmmen skapar problem i en landsortsbefolkning som redan präglas av stora manliga överskott. Det är därför på tiden att vi vidgar frågan om vad integration kan och bör vara. Det skriver psykologen Magnus Hedén.
Inom den manliga populärkulturen har sexuell status och konkurrens länge haft en självklar plats och stjärnsociologer som Randal Collins menar att sexuell ranking är en större drivkraft för informell segregation bland yngre män och kvinnor än politiskt omhuldade faktorer som ras, klass, etnicitet. Mindre nogräknade Darwinister brukar referera till denna ranking som naturligt urval och som högervriden liberal är jag självklart helt okej med stratifiering - ekonomisk likväl som sexuell - jag betraktar inte utjämning av skillnader som ett absolut självändamål.
Men tänk om det är så att spelplanen är riggad? Tänk om det faktiskt inte "finns någon för alla", så som varenda kurator, på varenda ungdomsmottagning, i varenda byhåla lovat ensamma unga män, för det är främst män, i alla tider. I Kalmar län, där jag själv är verksam som psykolog, var mansöverskottet hösten 2015 (alltså innan siffrorna från den senaste flyktingströmmen satt sig) drygt 10 procent i de parbildande åldersgrupperna mellan 15 och 35 år. En i sig svindlande siffra men småpotatis i jämförelse med till exempel Blekinge eller Norrbottens län som båda har mansöverskott på cirka 20 procent i samma åldersgrupp. Med reservationer för mindre korrigeringar i sexuellt beteende (polyförhållanden, ökad incidens av homosexuella handlingar etc) ger uträkningar som en högstadieelev klarar för handen att mellan 10-20 procent av alla män i dessa län kommer att få leva ensamma.
Trots detta närmast perverterade manliga överskott fortsätter vi att prata om integration som om det uteslutande vore en fråga om arbete och ekonomisk inkludering. Och även om tidsandan bjuder att det är helt come-il-faut att vara likgiltig inför unga mäns uppenbara ensamhet och det lidande som följer (enligt säkra källor så är det ganska svår-tindrat på HVB-hemmen) så kan problemet med en skev könsbalans inte reduceras till ensamma män, ökat sexualiserat våld eller ens en eller annan brinnande bil i något utanförskapsområde. Långt värre är den underminering av tillit, altruism och sammanhållande krafter som enligt forskning följer i ett samhälle präglat av en stor manlig slagsida. En slags allmän misstro och ovilja som visserligen inte kan lagföras och straffas men vars konsekvenser sträcker sig från ofrivillig ensamhet för den enskilda till en ovilja att delta och bidra i politiska och ekonomiska system.
Det är på tiden att ansvariga politiker inför valet 2018 kommer med rimliga förslag till hur dessa obalanser, som kommer prägla samhället i allmänhet och landsbygden i synnerhet, för decennier framöver skall hanteras. Och detta svar får gärna sträcka sig längre än till banaliteter om nya låglönejobb (som visserligen är ett utmärkt sätt att bryta ekonomiskt utanförskap), rosa drömmar om "ögonöppnande" genuspedagogik eller cyniska och praktiskt svårgenomförbara massutvisningar.
Bara då kan vi tala om en verklig social och ekonomisk integration.