Så kan tolkbristen lösas - Sverige har länge haft brist på tolkar. Men förra året kom 162 000 asylsökande till Sverige, vilket har gjort bristen mycket mer akut.
- Den stora anstormningen av flyktingar hösten 2015 har drastiskt ökat behovet av tolkar, säger Anne-Marie Colliander Lind, som är ordförande i branschorganisationen Språkföretagen.
I en serie artiklar har HD och Sydsvenskan granskat tolkkrisen och hur tolkbranschen ser ut. För att lösa krisen behövs mer än tusen nya tolkar per år. Den bedömningen gör Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH), efter att ha frågat de stora tolkförmedlingarna och de myndigheter som anlitar flest tolkar, som Migrationsverket, Domstolsverket och landstingen. Framför allt råder stor brist på riktigt duktiga, kvalificerade tolkar.
Både experter i branschen, de utredningar som har gjorts och många tolkar som tidningen har pratat med pekar på att tolkkrisen inte går att lösa med ett enda alexanderhugg. Istället behöver flera saker göras parallellt. Här kommer fem av de vanligaste förslagen:
1. Bättre betalt
Större delen av de 6 000 tolkar som jobbar i Sverige är ensamföretagare. De flesta har svajig inkomst och jobbar bara som tolk på deltid. Men de senaste åren har många myndigheter höjt sina arvoden och betalar nu lika höga taxor som Domstolsverket.
- Det är en jättepositiv trend. Det är bara att hoppas att det fortsätter, säger Maria Gustafsson, som är auktoriserad tolk i spanska, men även tolkar i franska och italienska.
- Det behövs bättre villkor för tolkarna så att fler kan försörja sig på det. Då kommer också de duktiga och auktoriserade tolkarna att vilja stanna kvar. Och fler vill utbilda sig och skaffa auktorisation, säger hon.
Domstolsverkets timtaxa är cirka 600 kronor för en rättstolk, 500 kronor för en auktoriserad tolk och 350 kronor för övriga tolkar. Här finns alltså jobbmöjligheter för tusentals människor med rötter i andra länder. Om de bara kan få rätt kompetens och rimliga arbetsvillkor.
2. Mer utbildning
I februari fick MYH extra pengar från regeringen. Därför har de snabbt byggt ut grundutbildningen för tolkar från 300 till 800 utbildningsplatser.
- Vi har fått mer än en fördubbling i anslag, vilket har gjort att vi har kunnat satsa så här mycket på utbildning, säger Maria Hedlund, som jobbar med tolkutbildningsfrågor på MYH.
Grundutbildningen sköts av folkhögskolor och studieförbund, och motsvarar en termin på helfart. Yrkesverksamma tolkar kan också få sina kunskaper validerade, och få ett bevis på att deras kunskaper motsvarar kraven för en grundutbildad tolk.
Men grundutbildningen är kort och räcker inte för att få fram spetskompetens.
- Vi hoppas att man flyttar fokus och satsar på mer kvalificerade tolkutbildningar på högskolor. Vi ser gärna att det kommer en liknande satsning där, så att de som har gått grundutbildningen kan utbilda sig vidare och bli ännu duktigare tolkar, säger Ivett G Larsson, som är sakområdesansvarig för tolkfrågor på Kammarkollegiet.
I dagsläget finns det bara en enda tolkutbildning på universitetsnivå i Sverige: Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) på Stockholms universitet. Men den utbildningen tar bara emot femton personer per år.
3. Fler auktoriserade tolkar
Riktigt duktiga tolkar kan bli auktoriserade av Kammarkollegiet. Men väldigt få passerar genom det nålsögat. Vid provtillfället i våras deltog 200 personer - men bara 5 procent av dem auktoriserades. Hittills i år är det bara 24 personer som har fått diplom som auktoriserade tolkar.
Men om så få personer klarar provet måste väl något vara fel?
- Ja, vi identifierade ett problem för några år sedan. Många tolkar som gör de muntliga proven hos oss hade inte tillfredsställande kunskaper i svenska. När det gällde att tolka lite svårare resonemang eller spegla en tolkanvändare på ett korrekt sätt kunde vi märka att tolkarnas svenskkunskaper inte räcker till, säger Ivett G Larsson på Kammarkollegiet.
Ett annat problem är att det inte finns någon tydlig utbildningsväg för att klara Kammarkollegiets prov. Många personer har jobbat i tio år som tolk - men blir ändå kuggade.
4. Modern teknik
Med bättre teknik kan tolkarnas arbetstid användas bättre. En stark trend är distanstolkning, alltså att tolken är med via telefon eller videosamtal. På det sättet kan de tolkar som bor i Skåne eller Stockholm hjälpa till över hela landet. Exempelvis har Migrationsverket en mottagning för asylsökande i Boden. Men det är omöjligt att ständigt ha kvalificerade tolkar på plats som klarar alla språk som de asylsökande talar där.
- Det är inte en framkomlig väg att de få auktoriserade tolkar som finns ska resa kors och tvärs över landet. Vi måste prioritera tolktid framför restid, säger Christian Öhlin, expert på Migrationsverket med särskild kunskap om tolk- och språktjänster.
Om datorer gör grovjobbet kan också de bästa tolkarna koncentrera sig på de svåraste uppdragen. Redan idag kan ett översättningsprogram hjälpa till att översätta texter. Om några år finns det kanske maskiner som kan översätta ett enklare samtal.
5. Bättre kunskap
Det är inte bara tolkarna som behöver utbildning. Även de poliser, psykologer och handläggare som beställer och använder tolkar behöver förstå hur systemet fungerar - och beställa tolk på rätt sätt.
- Det stora problemet är att alla vill ha tolkar klockan 10 och klockan 13. Om man kunde sprida ut det lite mer över dygnet kommer man åt problemet, säger Anders Fredberg, vd för tolkförmedlaren Språkservice.
- Det handlar om att utbilda kunderna: förklara hur tolkning fungerar, vad de kan begära av en tolk och hur viktigt det är att ha en bra tolk. Vi ska fortsätta samarbeta med kunderna så de förstår att det lönar sig att betala, säger tolken Maria Gustafsson.
Just nu är det skriande brist på tolkar i dari, ett språk som talas av många ensamkommande flyktingar från Afghanistan. Det behövs också många tolkar i arabiska, somaliska och tigrinja.
Men vilka tolkar behöver vi om fem år?
- Det är svårt att säga. Det beror på var nästa krigshärd ligger.
- Men det finns ingenting som pekar på att samhällets behov av tolktjänster minskar, säger Språkföretagens ordförande Anne-Marie Colliander Lind.
Vem som helst kan kalla sig tolk, eftersom det inte är någon skyddad yrkestitel. Cirka 6 000 personer i Sverige jobbar som tolkar, men det finns stora skillnader i deras utbildning och kompetens.
Knappt 1 000 personer är auktoriserade tolkar, vilket innebär att de har klarat det kvalificerade yrkesprovet hos Kammarkollegiet.
Kammarkollegiet har också särskilda prov för tolkar som har specialistkompetens inom sjukvård eller juridik för att bli sjukvårdstolkar eller rättstolkar. Kammarkollegiet har även tillsynsansvar för de auktoriserade tolkarna. För övriga tolkar finns ingen tillsyn.
En tolk som har genomgått en godkänd grundutbildning kan också registrera sig som "utbildad tolk" hos Kammarkollegiet. Men de flesta personer som tar tolkuppdrag tillhör kategorin "övrig tolk". D��r finns det ingen kontroll av vilken utbildning eller kompetensnivå de har.