Sagan om ringarna har fått ett nytt gott kapitel i Rio. - OS i Rio går mot sitt slut. I natt slocknar elden och ännu en upplaga av de olympiska spelen summeras. Så hur väl har de gångna veckornas idrottstävlingar egentligen rimmat med den gamla OS-tanken om internationella idrottstävlingar som ett sätt att hindra stridigheter mellan länder och skapa fred?
Delvis beror svaret förstås på valet av perspektiv. De som vill baktala evenemanget lär hitta saker att peka på.
Spelen hann inte ens börja förrän de gav upphov till förbistringar i världspolitiken. Internationella friidrottsförbundet stängde av Rysslands friidrottare från det olympiska tävlandet till följd av en omfattande dopningsskandal. Men Kreml vägrade godta att beslutet berodde på bruk av otillåtna substanser. President Vladimir Putin ville istället få det till att avstängningen hade politiska motiv.
Även på arenorna har andan stundtals lämnat övrigt att önska. Ta till exempel hur hemmapubliken buade ut brasilianska idrottares konkurrenter, som den franske silvermedaljören i stavhopp, Renaud Lavillenie. Och hur amerikanska fotbollsspelaren Hope Solo avfärdade svenskorna som just slagit ut hennes lag ur slutspelet som "ett gäng fegisar". Eller hur en egyptier vägrade att skaka hand med en israel han just förlorat mot i en judomatch.
Men skamfläckar till trots har spelen bidragit till förbrödring och försystring mellan folk från olika länder. Som internationella judoförbundet påpekade efter nyss nämnda match är det ett steg i rätt riktning att arabiska länder överhuvudtaget accepterar en match mot Israel. Det fanns också gott om minnesvärda scener som handlade om vänskaplighet och medkänsla snarare än om rekord och medaljer.
Efter att ha tagit brons på hundra meter frisim tröstade Sarah Sjöström den förkrossade storfavoriten från Australien, Cate Campbell, som kom på sjätte plats. Likaså var Lotta Schelin snabbt framme och kramade om en gråtande Marta Vieira da Silva efter att Sverige besegrat Brasilien i fotboll.
Vidare hyllade flera konkurrenter häcklöparen Susanna Kallur, trots att hon åkte ut redan i försöken. Efter alla hennes skadebekymmer var det en bragd enbart att ta sig till OS.
Än respektfullare scener utspelade sig under ett försökslopp på 5 000 meter, då Nikki Hamblin från Nya Zeeland och amerikanskan Abbey D' Agostino föll. De hjälpte varandra upp och oskadda Hamblin sprang sedan - av omsorg - en liten stund jämsides med sin haltande konkurrent.
Ett annat magiskt ögonblick var när Yusra Mardini simmade ett försöksheat på 100 meter fjäril. Visst var hon långt ifrån att ta sig vidare, men jublet steg ändå kring poolen när hon slog händerna i kaklet. Publiken hyllade henne med applåder och rop för en bedrift långt större än ett OS-guld. Som flykting från krigets Syrien bidrog Mardini till att rädda livet på arton personer då hon, tillsammans med sin syster, simmade i timmar i Medelhavet med en havererad gummiflotte på släp.
Spelen i Brasilien har helt klart bidragit till att hålla OS-tanken vid liv.
Elden släcks i natt. Men minnen från Rio fortsätter att sprida värme och ljus.