(S)amma gamla räcker inte. Tänk nytt för nya jobb. - Perspektivet var givet när Moderaterna presenterade sin ekonomiska vårmotion. Fokus låg på åtgärder för att fler som står långt ifrån arbetsmarknaden ska få jobb.
"Vi är på väg mot en miljon i utanförskap", sade M-ledaren Anna Kinberg Batra på måndagen och syftade särskilt på nyanlända som saknar gymnasieutbildning. Hon vill bland annat avskaffa dagens arbetsmarknadsutbildning till förmån för en ny form av ettårig yrkesutbildning som garanterar provanställning hos arbetsgivare.
Det låter som en god modell - åtminstone i teorin - och behovet av nya grepp är stort.
Det inser även Socialdemokraterna, som på arbetarrörelsens dag i söndags lanserade en modell med 5 000 nya statliga beredskapsjobb till år 2020. Det ska handla om alltifrån digitalisering av dokument till vård av natur och kulturarv, vilket förstås vore välkommet. Problemet är att satsningarna - även tillsammans med befintliga åtgärder - framstår som alltför små i förhållande till behoven.
Risken finns att statsminister Stefan Löfven (S) underskattar de utmaningar som jobbpolitiken står inför. På sistone har han mest talat om de cirka 30 000 med utländsk bakgrund som väntas bli svårast att få in på arbetsmarknaden - personer över 39 år som saknar gymnasieutbildning.
Men det är långt fler än dessa som riskerar att fastna i långtidsarbetslöshet. Utan nätverk, språkkunskaper och erfarenhet från svensk arbetsmarknad kan det vara svårt att få jobb även för välutbildade personer. Många lär till en början få söka arbeten där det ställs lite lägre krav på förkunskaper. Och det är inte lätt att hitta enkla jobb i en tid då digitalisering och automatisering trendmässigt gör dem färre.
Därför har Moderaterna uttryckt önskemål om att fack och arbetsgivare ska enas om lägre ingångslöner i kollektivavtalen. Trösklarna till arbetsmarknaden måste bli lägre, resonerar Kinberg Batra. Långtidsarbetslösheten vittnar tveklöst om det.
Löfven vill inte höra talas om lägre ingångslöner och svarar enbart med svartmålning och frontalangrepp. På första maj anklagade han Moderaterna för att vilja lagstifta om "fattiglöner" - som om M eftersträvat något slags statlig lönepolitik.
S-ledarens ovilja att förstå är symptomatisk. Socialdemokratin växte fram ur strävan att bekämpa sociala orättvisor för personer på arbetsmarknaden och den tycks framhärda i detta inifrånperspektiv. Trots att den stora klasskillnaden idag ligger mellan att ha och att inte ha jobb.
Mycket talar för att det kommer att krävas breda politiska uppgörelser under de närmaste åren för att undvika växande utanförskap. Om det nu finns förutsättningar för sådana - Löfvens ton lär inte öka samarbetsviljan.
I en kommentar till uppgifterna om att sju av tio LO-medlemmar vill att S bryter samarbetet med MP hävdade S-ledaren att alternativet till det rödgröna samarbetet skulle vara en "blåbrun sörja". Som om det inte gick att bilda en renodlad S-regering eller söka en koalition över blockgränsen.
Den rödgröna regeringen var svag redan när den tillträdde och har försvagats ytterligare på senare tid, som en följd av både väljarflykt från S och Miljöpartiets interna problem. Det förvånar att statsministern i detta läge väljer att vara så frän mot allianspartierna.
"Man brukar säga att lögner, personangrepp och höjd röst tillgrips när de egna argumenten tryter. Kan det vara så illa i Löfvens fall?" frågar sig Aftonbladets Lena Mellin.
Det kan inte uteslutas att svaret på den frågan är ja.
Socialdemokraterna siktar alltjämt på EU:s lägsta arbetslöshet till 2020, men har ännu inte presenterat några åtgärder som gör det troligt att nå dit. Och särskilt avlägset blir målet i frånvaro av fler reformer som förbättrar integrationen på arbetsmarknaden.
Sverige har tagit stort ansvar för att ta emot flyktingar. Nu måste det också tas ansvar för deras förutsättningar att försörja sig - och bidra till det gemensamma. Den svenska välfärdsmodellen.
Men ställd inför nya utmaningar tycks Löfvens huvudfokus ligga på att arbetsmarknaden i alla avseenden ska förbli som förut.