Sångarna räddar Carmen som actiondrama

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Sångarna räddar Carmen som actiondrama - Om man vill göra en action-Carmen - varför gå omvägen över Peter Brook? I Karlstad läggs mer krut på elegant koreograferade slagsmål än på gestaltning av psykologiska konflikter och mellanmänskliga relationer.

Den här versionen av Bizets "Carmen" är så annorlunda att den har fått ett eget namn: "La tragédie de Carmen". Teaterlegenden Peter Brook satte upp den på sin egen teater Bouffes du Nord i Paris 1981, där den blev en stor framgång och spelades i flera år, gick på turné och filmades. En "Carmen intellectuelle", enligt Loa Falkman som var med i originaluppsättningen. I en memoarbok berättar han om hur arbetet med Peter Brook förändrade honom som konstnär och lärde honom att gå på djupet i sin rollgestaltning.

En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Brook gick till källan: Prosper Mérimées novell som operan bygger på. Allt är koncentrerat till huvudpersonernas inre drama, på en tom spelplats som sångarna själva fick fylla med tankar och känslor. I Paris täcktes scengolvet av sand, som på en tjurfäktningsarena.

Det har man i Karlstad ersatt av ett stillsamt snöfall av papper, estetiskt effektfullt men med störande fläktljud. Spelplatsen är en stor bur med nätstaket och dörrar som kan öppnas och stängas med en ljudlig smäll. Publiken kommer nära, vi hör sångarna andas.

Men det inre drama som Peter Brook ville belysa döljs här av en actionhistoria, där extremt aggressiva poliser i gula västar med åtföljande schäferhund ryter åt publiken, som hämtade från någon enklare svensk tv-deckare. Kring scenens stängsel utspelar sig ett flyktingdrama som aldrig utvecklas; här hade behövts en hårdhänt dramaturg.

Musikaliskt följer uppsättningen den bearbetning av partituret som gjordes i Paris och håller genomgående hög klass. Orkestern, fint dirigerad av Johannes Gustavsson, sitter högt uppe under taket, vilket har fördelen att sångarna hörs bra men nackdelen att kontakten med dem verkar bräcklig ibland.

Det börjar inte med någon pampig ouvertyr utan ett solo på viola där det ödesdigra spådomstemat klingar. Brook vill lyfta fram det profetiska och ödesbestämda som är så framträdande i Mérimées novell, men i Karlstad är det bortskalat från handlingen. Här läggs mer krut på elegant koreograferade slagsmål än på gestaltning av psykologiska konflikter och relationer. Om man vill göra en action-Carmen - varför gå omvägen över Peter Brook?

Det är de skickliga sångarna som räddar föreställningen. Solgerd Isalv sjunger smältande vackert, men hennes Carmen får inte vara en frihetsälskande kvinna som driver handlingen framåt utan snarare milt leende ledsagerska: en svårbegriplig regissörsidé. Det är mer krut i Sabina Bisholts självupptagna Micaela som ideligen tar selfies.

William Davis Lind gör en övertygande, mjukt sympatisk Don José, utan neurotiska drag: när han dödar kommer det som en blixt från klar himmel. Johannes Helds Escamillo är en tuff slagsmålskämpe men får inte utveckla någon erotisk laddning. Loa Falkmans vällustiga kramande av en apelsin har ersatts av en juicemaskin.

Tf

Källa - 2019-03-30 17:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+