Spänt när flyktingar åter samlas i Calais

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Spänt när flyktingar åter samlas i Calais - Drömmen om Storbritannien dog inte med tömningen av migrantlägret Djungeln - flyktingar samlas åter i trakterna kring Calais. Myndigheter tvingas erbjuda dem vatten och toaletter men vill inte se Djungeln återuppstå. Femåriga Zaria är rädd för polisen sedan de skurit sönder tältet där hon sov.

Elden sprakar och Khan Afghan matar den med kvistar, papper och en plastpåse. Den tjocka röken sticker i ögonen. Med hjälp av tegelstenar har han och Sabaun Khan, båda från Afghanistan, byggt en enkel eldstad inne i ett litet skogsparti i ett industriområde i Calais i norra Frankrike. Nu ska de koka te att dricka till maten som snart delas ut av brittiska välgörenhetsorganisationen Refugee Community Kitchen.

- Teet i Afghanistan är väldigt gott. Och maten. Jag saknar det, säger Sabaun Khan.

Han arbetade som kock i Jalalabad i Afghanistan men var tvungen att fly efter att ha fått problem med "dåliga människor".

När det var som störst bodde enligt franska myndigheter runt 10 000 människor i Djungeln, som det stora migrantlägret i Calais kallades. De flesta som var där ville ta sig till Storbritannien. I oktober förra året evakuerades de från Djungeln, många ofrivilligt, till andra orter i Frankrike och lägret revs. Men det blev aldrig helt tomt i området.

Enligt brittiska välgörenhetsorganisationen Help Refugees bor runt 750 människor nu i ett industriområde i Calais. De flesta sover utomhus, med bara en filt eller ett plastskynke som skydd mot regn och kyla. De sover i skogen, intill väggen till någon av industrilokalerna eller på en stor hög med asfalt som ger lite värme.

Salman Jabarkhil, från Afghanistan, kom första gången till Calais för ett år sedan. Han bodde i Djungeln och evakuerades till Rennes när lägret tömdes. Men han vill inte söka asyl i Frankrike och återvände till Calais där han sovit utomhus sedan i januari i år. Han visar sitt senaste nattläger - en rosa filt på marken mitt på ett gräsfält.

- Jag fryser mycket och ibland regnar det. I Djungeln hade jag i alla fall tält, säger Salman Jabarkhil.

Alla flyktingar vi pratar med i Calais vittnar om att de blir väckta av polisen, ibland flera gånger i veckan, ibland genom att tårgas sprayas i deras ansikten. Polisen tar deras filtar och andra saker. När Help Refugees förra veckan gjorde en undersökning bland 126 migranter i Calais svarade över hälften att de sov mindre än fyra timmar per natt och tre av fyra uppgav att deras filtar eller sovsäckar hade tagits ifrån dem minst en gång den senaste veckan.

Alex Pottinger, Help Refugees platschef i Calais, berättar att de har brist på filtar och sovsäckar eftersom det ständigt behövs nya.

- Vi delar ut dem, polisen tar dem, och vi delar ut nya, säger Alex Pottinger.

Högsta administrativa rätten i Frankrike avslog i slutet av augusti en överklagan av en dom som ålade staden Calais att tillgodose flyktingarnas basala behov i form av vatten och toaletter.

I mitten av augusti placerades bajamajor ut i området, och vattenbilar kör ut och förser tillfälliga kranar med vatten. Frankrikes inrikesminister Gérard Collomb har sagt att det är viktigt att “undvika allt som liknar en fast infrastruktur". En ny Djungel är allt annat än önskvärd. Mellan januari och juli i år registrerade franska myndigheter runt 30 000 försök att ta sig illegalt till Storbritannien genom tunneln eller på färjor.

- Det är svårt att leva så här. Frankrike är inte bra, här finns ingen respekt för människor, säger Michael Tigabu från Etiopien, som varit i Calais i tre månader.

I likhet med de flesta migranter som samlats i Calaistrakten, vill han till Storbritannien. Han tror att det är lätt att få asyl och jobb där. När Refugee Data Project frågade flyktingar i Calais varför de ville till Storbritannien, var vanligaste svaret att de trodde att de lättare skulle få stanna där. Tre av tio hade även familj i Storbritannien.

- Det går mycket rykten. En viktig del av verksamheten i Calais är att sprida riktig information om asylreglerna och processen, säger Alex Pottinger.

Flyktingarna är bara fem mil från sitt mål. Men engelska kanalen är i vägen - och de hårt bevakade gränsstationerna vid färjeterminalerna, tågstationerna och vägarna till tunneln.

Varje dag försöker Michael Tigabu gömma sig på lastbilar som han hoppas är på väg till Storbritannien.

- Det är väldigt farligt. Jag vet många som har ramlat av och brutit armar och ben. Även jag ramlade av och gjorde illa ryggen, säger Michael Tigabu.

Migranternas försök att ta sig till Storbritannien kan vara farliga för fler än de själva. I juni dog en polsk lastbilschaufför när hans fordon började brinna efter att ha krockat med trädstammar som migranter använt för att blockera vägen i ett kapningsförsök. Efter händelsen krävde Polen att Frankrike gör mer för att garantera lastbilschaufförernas säkerhet.

På en parkering för långtradare vid infarten till tunneln mellan Frankrike och England har Roy Venbrucx stannat för natten. Han kör mellan Eindhoven i Holland och Storbritannien tre gånger i veckan. Förra året hotades han av migranter med knivar och påkar som ville att han skulle köra dem till England. Efter den händelsen slutade Roy Venbrucx köra till England i ett halvår.

- När du passerar gränsen från Belgien till Frankrike, så tänker du: Kanske klättrar upp på din lastbil? Kommer jag bli hotad? Kommer de att ha knivar? Det är alltid en stressnivå.

Roy Venbrucx anser inte att de som samlats i Calais för att ta sig över till Storbritannien är flyktingar.

- En normal flykting får asyl. De vill göra det på det vanliga sättet, inte det här sättet. De gömmer sig eller hotar. Då är du inte en flykting för mig, då är du en kriminell.

I Calais finns nästan bara män och pojkar från Afghanistan, Eritrea och Etiopien. Runt fyra mil österut, utanför Dunkerque, har 400-500 flyktingar främst från Irak och Iran samlats, enligt organisationen Mobile Refugee Support. Här finns flera barnfamiljer. Zaria, 5 och Reswan, 4, skrattar åt varandras blöta tröjor efter att de ivrigt tvättat sig under vattenkranarna.

Familjer med mindre barn får tält av välgörenhetsorganisationerna, men också här vittnar människor om hur polisen kommit och skurit sönder deras tält när de sover och tagit ägodelar.

Amir Zada är pappa till Zaria, och bor med henne och frun Mariam Prarit i ena delen av ett tält de delar med en familj med två barn.

Zaria och de andra barnen leker och stojar glatt, och trängs och spexar framför fotograf Lars Pehrsons kamera.

- De är barn, de kommer alltid att leka och skratta. Men det är svårt för Zaria. När polisen kommer och skär sönder tältet blir hon rädd och ledsen, säger Amir Zada.

Amir Zada och hans familj har tidigare sökt asyl i Finland. När de fick avslag åkte de till Frankrike i stället för till Irak eftersom flera i Amir Zadas släkt dödats och han befarar att själv dödas om han återvänder. Alla deras pengar gick åt för att ta sig till Finland. Så trots att Storbritannien ligger några få mil bort är landet oändligt avlägset för Amir, Mariam och Zaria. Snart kommer hösten och vintern.

- Vi kan inte bo så här med ett barn när det blir kallare. Men vi har ingenstans att ta vägen. Jag vet inte vad jag ska göra, säger Amir Zada.

Källa - 2017-08-28 06:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+