Staden som inledde sin historia som flyktingläger - Är det sant att staden Alingsås började sin historia som en flyktingförläggning? Vilket krig rörde det sig om? Och varför flyttade inte flyktingarna därifrån när kriget var slut?
Det är sant, även om själva termen flyktingförläggning är aningen anakronistisk. Kriget ifråga var Kalmarkriget, då danskarna fullständigt brände ned den svenska staden Nya Lödöse, som låg ungefär där Gamlestaden i Göteborg ligger idag. Stadsborna tog 1612 sin tillflykt till andra orter i Västergötland, och många hamnade i den närbelägna byn Alingsås. Eftersom även denna plats var gediget plundrad och nedbränd av danskarna fanns det gott om plats för flyktingar som behövde någonstans att bo. Andra nylösebor hamnade i Brätte (föregångaren till Vänersborg).
Efter kriget, som slutade 1613, ville flyktingarna återvända till Nya Lödöse och bygga upp sin stad, men Gustav II Adolf vägrade. Enligt freden i Knäred skulle danskarna behålla Nya Lödöse, Gamla Lödöse, Göteborg (Karl IX:s Göteborg på Hisingen, som också var nedbränt), Sävedal, Askims, Hisings, Bollebygds, Ale, Vätle och Flundre härader tills svenskarna erlagt 1 miljon riksdaler i lösen för fästningen Älvsborg.
Om svenskarna inte klarade av att betala inom utsatt tid skulle hela detta västgötska område förbli danskt. Nya Lödöse låg alltså på danskt territorium. Den svenske kungen ville vara säker på att de borgare som flytt blev kvar i Sverige, varför all återinflyttning till det område som för tillfället inte lydde under svenska kronan var otänkbart. Borgarna kunde lika gärna bo kvar i Alingsås eller Brätte eller "annorstädes, var de kunde".
Flyktingarna gjorde en dygd av nödvändigheten. Mer än ett trettiotal borgare från Nya Lödöse, med familjer och tjänstefolk, förvandlade den gamla byn Alingsås till en stad i vardande. Förödelsen under kriget gjorde det lätt att hitta lediga tomter för att bygga nya, ståndsmässiga hus. Det dröjde inte många år förrän borgarna blivit så hemmastadda att de blivit gedigna alingsåsare och inte ville flytta. Tvärtom, de ville att kungen skulle förläna deras nya stad stadsrättigheter. Gustav II Adolf besökte Alingsås 1618 och tog emot borgarnas begäran. På hösten 1619 gick han med på förslaget, trots att lösen nu hade betalats och västligaste Sverige återigen var svenskt. Alingsås första (föga generösa) stadsprivilegier är daterade till den 21 september 1619, varför dagens stadsbor, om de så önskar, kan fira 400-årsjubileum nu i höst.
Tf