Stängda dörrar har ökat rasism och polarisering - Filmskaparen Elin Övergaard debuterade redan som tolvåring. Efter en mängd hyllade kortfilmer har hennes senaste verk "Ingen lyssnar" chans att vinna världens mest prestigefyllda filmpris i Cannes.
Elin Övergaard är eftertänksam. Tar pauser mellan meningarna, låter blicken vandra mellan de lågt hängande lamporna och filmaffischerna på väggarna. Hon rör sig självklart i Filmhusets lokaler, pekar ut den bästa sittplatsen och berättar om biosalongerna runt hörnet. Hör hemma.
- Det finns vatten där borta om du vill ha, säger hon och pekar.
Även i färgpaletten smälter hon in: Filmhusets röda väggar och klotformade lampor i silver, Elin Övergaards röda läppstift och skimrande silverringar. Det var en längtan efter just det - en samhörighet - som väckte hennes filmintresse från början.
- Under min uppväxt flyttade vi mer än 14 gånger, från Uppsala till Salt Lake City i USA, Norrtälje och Sigtuna. Jag blev ganska ensam i det ibland och tyckte att gemenskapen som finns i film var fin.
Hon säger att man blir som "en liten familj" under inspelningarna.
- Jag tänker ofta på hur det hade varit om jag hade vuxit upp på ett ställe. Jag märker nu när jag är vuxen att jag lägger väldigt mycket värdering i hemmet och försöker skapa en fast punkt.
Sedan några år tillbaka har hon det i Stockholm. Men ensamheten intresserar henne och ämnet går som en röd tråd även genom filmerna. Hon säger att det är viljan att bli sedd och rädslan att bli lämnad som driver de flesta - även henne själv.
Kortfilmen "Ingen lyssnar" hade premiär på Göteborgs filmfestival i januari i år och är Elin Övergaards senaste. Hon har skrivit och producerat den tillsammans med kollegan Manne Indahl. Totalt har Övergaard regisserat fem kortfilmer ("Men det beror lite på hur man räknar, jag har ju gjort lite andra smågrejer också").
"Ingen lyssnar" utspelar sig under ett informationsmöte om en kommuns nya hem för ensamkommande flyktingar. Filmen följer Karin, kommunens företrädare som kämpar med att försöka besvara invånarnas allt hetsigare frågor, och Niklas, en av de boende i området som förtvivlat vill bli hörd. Det som börjar med artigt uppsträckta händer stegras till en kör av av röster som alla pratar utan att lyssna, som alla kräver besked utan att vilja hörsamma svaren.
Idén föddes för fyra år sedan när Elin Övergaard själv var på ett liknande möte.
- Det var som att jag kunde se en polarisering ske rakt framför mina ögon. Alla kom dit med en förutbestämd agenda, det var ett möte som var dömt att misslyckas redan från början, säger hon.
På ett effektfullt sätt skildrar filmen frågorna som bubblar under ytan i vårt samhälle, ständigt aktuella men svåra att diskutera sakligt. Den gör det utan att ta ställning eller välja sida - och när situationen i filmen eskalerar utom kontroll lämnas man som tittare med både frågetecken och nya funderingar.
- Alla vill egentligen bara bli hörda, men ingen lyssnar på någon annan. Jag kände att jag verkligen behövde fånga det och ringa in det på något sätt, säger Elin Övergaard.
"Ingen lyssnar" har blivit uppmärksammad på flera håll. På filmfestivalen i Göteborg vann den kortfilmspriset Startsladden ("det var helt överväldigande"), och på Sveriges kortfilmfestival ytterligare två priser för bästa film och bästa regi. Elin Övergaard tror att det beror på att tematiken i filmen går att applicera på flera aspekter av samhällsdebatten.
- I Sverige har vi testat att stänga dörren till vissa partier, men då har polariseringen och rasismen bara vuxit. Det är en metod som uppenbarligen inte fungerar och det ville vi belysa i filmen, säger hon och betonar att de ville nå fler människor än de redan invigda av såväl ämnet som mediet.
- Många har, med all rätt, fördomar om film och framför allt kortfilm. De tror att det bara är experimentella vänsterflummiga filmer. Jag vill bryta den barriären och göra film som alla kan relatera till.
Elin Övergaard är svartklädd och dämpad. Hon pratar tyst, hörs dåligt i efterhand på inspelningen. Men blicken är rak och när hon hittar orden är det tyngd i dem. Hon berättar att hon är lågmäld även i sin yrkesroll, inte passar in i konturerna av den högröstade regissören som pekar med hela handen.
- Jag tror inte på den stressen, folk mår inte bra av det. Och om folk mår bra och verkligen bryr sig om det de skapar så syns det på filmen. Men att vara lågmäld utesluter ju inte att vara tydlig, säger hon.
Under uppväxten filmade hennes föräldrar mycket, och att stå bakom kameran blev tidigt ett självklart uttryckssätt. Hon återkommer igen till ensamheten - och filmskapandet som en motpol till den. "En kollaborativ process", kallar hon det.
- Kameran blev ett verktyg för mig väldigt tidigt, det blev naturligt att använda den för att gestalta det jag ville skildra. Det är mitt sätt att kommunicera med folk.
Till sommaren har Elin Övergaard klarat av de första två terminerna av en treårig kandidatutbildning i filmregi på Stockholms dramatiska högskola. Samtidigt har hon armbågat sig fram i branschen: assisterat på allt ifrån reklaminspelningar till dokumentärer, musikvideos och långfilmer.
- Jag har jobbat som ett as helt gratis och bara svansat efter olika regissörer som jag tycker är intressanta.
Hon började skriva manuset till "Ingen lyssnar" under 2016, men hade även innan dess "fnulat på det länge". Det har varit viktigt att få situationen att kännas autentisk, och tillsammans med kollegan Manne Indahl har hon gjort mycket research: intervjuat kommuninvånare och poliser, transkriberat en mängd riktiga möten om samma ämne.
- De flesta replikerna i filmen är tagna från riktiga möten, berättar hon.
Elin Övergaard befann sig på en filminspelning med skolan när hon fick beskedet om att "Ingen lyssnar" har chans att vinna en Guldpalm i Cannes. Hon förstod det först inte, blev sedan "helt tom och skakig". Av en slump fanns flaska bubbel på inspelningen, som korkades upp och skålades i. Den 24 maj premiärvisas filmen i Cannes, dagen efter det delas priset ut.
- Jag har knappt vågat tänka på det, det känns helt overkligt. Men det ska bli otroligt kul att få visa filmen, säger hon.
Namn: Elin Övergaard
Ålder: 25 år
Bor: I Stockholm (född i Uppsala, uppvuxen i Salt Lake City i USA, Norrtälje och Sigtuna).
Yrke: Regissör, studerar filmregi på Stockholms dramatiska högskola.
Aktuell: Med filmen ”Ingen lyssnar” som kan vinna en Guldpalm på filmfestivalen i Cannes.
Filmer: Fick Stockholms filmfestival Juniors kortfilmspris för ”Tårar blir musik” (-07) som hon gjorde som 12-åring . Sedan dess har hon skrivit och regisserat fem kortfilmer, bland annat ”Förebilder” (-17) och ”Gryning” (-13).
Tf