Svensk asylpolitik kritiseras av Europarådet Ni har råd - Sverige måste förbättra möjligheterna till familjeåterförening och släppa på den skärpta asyllagen. Så lyder uppmaningen från Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter.
- Prioritera barnens bästa. Ni är ett rikt land, ni har råd, säger Nils Muižnieks till SvD.
Nils Muižnieks, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, har varit i Sverige för att bland annat undersöka den svenska asylmottagningen.
Under det fem dagar långa besöket har han träffat regerings- och myndighetsrepresentanter - men även flera barn och ungdomar från Afghanistan som flytt till Sverige.
Muižnieks uttrycker oro över de ensamkommande som fastnat i det svenska asylsystemet, och de som kom hit som minderåriga men hunnit bli myndiga på grund av de långa handläggningstiderna.
- Barn ska behandlas som barn genom hela processen. Det faktum att de var minderåriga när de kom måste tas i beaktning, säger han.
Det är bland annat de kritiserade åldersbedömningarna som oroar Europarådet. Enligt FN:s barnkonvention ska samtliga fall där det finns minsta tvivel angående barnets ålder avgöras till barnets fördel, men det är en princip som Sverige ofta frångår.
- Det måste finnas en mer seriös inkorporering av att prioritera barnens bästa genom hela processen. Ni är ett rikt land, ni har råd, säger Muižnieks.
Nils Muižnieks efterlyser ett ökat barnrättsperspektiv i samtliga steg av asylprocessen. Han ställer sig kritisk till Sveriges behandling av de unga som fått avslag på sina asylansökningar och som av olika anledningar inte kan sändas tillbaka till sina hemländer.
Man kan inte låta människor falla mellan stolarna oavsett status, menar han. Han är även tveksam till de omdiskuterade deporteringarna till Afghanistan. Under torsdagen släppte Amnesty International en ny rapport som konstaterar att tvångsutvisade till landet riskerar död och tortyr.
- Frågan är om det är säkert för dem att återvända dit. Har de något nätverk? Om de inte bott där på 15 år, vad skickar du tillbaka dem till? De här människorna har ofta varit med om traumatiska upplevelser och bör behandlas som utsatta barn - inte som illegala människor som kan slussas fram och tillbaka.
Sverige och Tyskland har varit goda exempel jämfört med andra europeiska länder, menar Europarådet. Samtidigt är det dags att Sverige lämnar det nödläge som infördes då det kom som mest flyktingar och släpper på de skärpta asyllagarna. De tillfälliga uppehållstillstånden bör ersättas av mer permanenta, anser Muižnieks.
Kritik riktas även mot att Sverige, som ett av få europeiska länder, inte ger alla syrier permanent uppehållstillstånd.
- Ni måste vara otroliga optimistiska gällande Syrien, säger jag till de jag träffar här. Tror ni att konflikten kommer lösa sig inom 13 månader, undrar han.
I sin roll som EU-kommissionär för mänskliga rättigheter känner sig Nils Muižnieks ofta frustrerad, som att han har "en verktygslåda där verktygen bara är ord". Som helhet har Europa misslyckats med flyktingsituationen, konstaterar han.
- Vi är den rikaste kontinenten på planeten och människor dör på vår tröskel. Jag har mött människor som gått igenom otroligt svåra resor, som betalat tusentals euro till smugglare, för att komma hit och få skydd. Varför tvingar vi dem att gå igenom allt det här? Varför inte göra det på ett annat sätt?
Muižnieks talar om att ersätta stängda gränser och elstängsel med omlokaliseringar, humanitära visum och familjeåterförening. Flyktingar kommer ändå, menar han - frågan är hur pass traumatiserade. Sett till Sverige måste möjligheterna för familjeåterförening förbättras.
- Sverige säger att man är för säkra och lagliga vägar till Europa, men man kan inte säga det och samtidigt vara emot familjeåterförening. Och hur kan du integrera om du oroar dig för din fru? säger han.
Nils Muižnieks är själv barn till flyktingar. Föräldrarna flydde från Lettland 1944 och lyckades efter flera år i flyktingläger få komma till USA. Tack vare att pappan kallades in för att slåss i Koreakriget för det nya hemlandets räkning fick han tillgång till utbildning.
- Jag tänker ofta på hur var det att vara flykting då jämfört med nu. Jag tror att det är mycket svårare nu. Hur många flyktingar nu får den typen av stöd för att skapa ett liv som mina föräldrar fick?
Tror du att vi kommer kunna se tillbaka på den här perioden och säga att vi gjorde vad vi kunde för de här människorna?
- Jag tror inte att vi har gjort vårt bästa. Vi kan göra så mycket mer. Jag skulle vilja kunna se tillbaka och säga till mina barnbarn att "ja, det var kaos, men vi gjorde allt som stod i vår makt. " Men det kommer inte bli enklare.