Sverige bör stryka diffusa asylskäl ur lagen - Spekulativa asylgrunder som kön eller tillhörighet till en viss grupp borde bort ur utlänningslagen. Det vore hederligare mot världens fattiga och förtryckta och mot medborgarna i Sverige, skriver Helena Rivière.
Flyktingpolitiken skevar. Rätten till skydd motsvaras inte av någon explicit skyldighet att ta emot den som söker skydd. På pappret är rätten att söka asyl absolut, men i verkligheten gör Europas länder allt för att hålla flyktingarna ute. De håller emot för de ser konsekvenserna på sikt av flyktingströmmarna.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Sverige är fortfarande de asylsökandes favoritland hur mycket regeringen än beklagar sig över att vi tvingats anpassa vårt regelverk till "EU:s miniminivå". Vi får fortfarande fler asylsökande per invånare än de flesta andra jämförbara länder i Europa. Landvägen är mer eller mindre stängd. Men det hjälper inte för 95 procent av de asylsökande tar flyget enligt gränspolisen. Den vägen kom 2 000-3 000 asylsökande i månaden under 2017. De anhöriga kommer med viss eftersläpning. Totalt kom 50 100 till och med november 2017.
Moderaternas förslag att styra in asylpolitiken på kvotflyktingar är bra men kräver ytterligare en reform. Med kvotsystemet väljer vi ut dem som behöver hjälp allra mest, vi gör en individuell prövning tillsammans med UNHCR (FN:s flyktingkommissariat) hjälper dem hit, hela familjer, och låter dem bosätta sig hos oss. Men kvotsystemet kan inte ersätta rätten att söka asyl, och de kan heller inte samexistera. Vi skulle bara få fler asylsökande. Hur många vi än tar emot från flyktinglägren kvarstår ändå incitamenten att ta sig hit på egen hand eftersom rätten att söka asyl ägs av den som gör det. Båda systemen kan inte finnas samtidigt, och vi måste ha båda om vi inte ändrar på rätten att söka asyl.
Det är ingen idé att hoppas på att Genèvekonventionen kommer att ändras i brådrasket. Vid FN-toppmötet om migration 2016 bekräftade världens regeringar sina åtaganden för flyktingar. Flyktingkonventionen ska inte omförhandlas enligt FN. Principen om "non-refoulement" gäller och ska gälla. Den betyder att ingen får skickas tillbaka till ett land där de riskerar sitt liv, tortyr eller annan omänsklig behandling. Det ifrågasätter nog ingen.
Vad som däremot kan ifrågasättas är första paragrafen i utlänningslagen kapitel 4, att flyktingar kan åberopa skydd på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp (och inte kan eller vill begagna sig av skydd från hemlandets myndigheter). Vi kopierade flyktingdefinitionen i Genèvekonventionen 2005 och gjorde lag av den. Lag är bindande. Där skiljer vi oss från andra länder. De beaktar konventionsrätten till asyl men tolkar den olika, ungefär som vi beaktar barnkonventionen utan att vara bundna att åta oss skyddet för alla barn. Beviljandegraden för asylsökande från Afghanistan kan variera mellan 97 procent i Italien och 1,7 procent i Bulgarien.
Första paragrafen borde bort ur utlänningslagen kapitel 4 därför att det är en gummiparagraf. Så allmän, så vid, så sval, så icke-akut. Den finns ju kvar i Genèvekonventionen. Vi kan förhålla oss till den vid behov. Men den borde fasas ut ur svensk lag. Om i princip alla har rätt till asyl någonstans i Europa för att de har en religiös eller politisk uppfattning som avviker från hemlandets officiella så tar all världens hunsade till sig det budskapet. All information finns i mobilen. Möjligheten blir en stark drivfjäder.
Att utlänningslagen dessutom har ras som rekvisit år 2018 är häpnadsväckande. Här förfasar vi oss över förekomsten av Rasbiologiska Institutet från 1920-talet men håller idén levande i aktuell lag. Att Genèvekonventionen har ras som kriterium visar bara att då, 1951, när den antogs, var judeförföljelsen under andra världskriget i Europa en gruvlighet i färskt minne. En upprepning skulle förhindras.
De flesta som värnar asylrätten tänker på annat än ras och nationalitet. De tänker på krigsflyktingar. Det framgår av att de alltid framhäver de heta, angelägna, oavvisliga skälen till asyl för människor som 1) känner välgrundad fruktan att straffas med döden eller för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig och förnedrande behandling, eller 2) som behöver skydd eller löper allvarlig risk att skadas på grund av urskillningslöst våld med anledning av yttre eller inre väpnad konflikt. Det är andra paragrafen i utlänningslagen kapitel 4.
Vi bör ändra vår utlänningslag för att undvika de spekulativa asylgrunderna som leder till direkt genanta asylberättelser. Det är fel mot alla parter att ge sken av att religion är en dörr in, öppen för konvertiter. Att bli kristen är en djupt omvälvande prägling av ens identitet. Det är inte att plugga in och upprepa osmälta glosor.
Diffusa asylskäl som kön eller nationalitet eller tillhörighet till en viss grupp borde bort. Det gemensamma för de otydliga asylskälen är att de är subjektiva mänskliga kännetecken och egenskaper som är en del av den man är. De tydliga asylskälen däremot är att befinna sig i livsfara, att fly över närmsta landgräns därför att bomberna regnar över ens hem och man riskerar att skadas varje minut. Man är utsatt för ett konstant barbari som är direkt livshotande. Yttre omständigheter har en helt i sitt våld. De som befinner sig i flyktinglägren är sådana offer. De kan ha uthärdat i total hopplöshet i åratal och bör komma i första hand för hjälp.
Det är inte så märkvärdigt att stryka en paragraf i utlänningslagen. Vi gjorde det i den tillfälliga lagen från juli 2016 och det gick på ett halvår. Vi strök kriteriet övriga skyddsbehövande (med rätt till asyl på grund av miljökatastrof bland annat) och det innebär att ingen längre prövas mot den paragrafen på Migrationsverket eller i Migrationsdomstolarna.
Det var vår svenska paragraf och den förtjänar knappast att tas tillbaka.
Det är hederligare mot världens fattiga och förtryckta att ta bort lockropet om en chans till ett bättre liv för det är vanligen de som får avslag på sin asylansökan. Det är de som sedan befolkar skuggsamhället efter att ha överklagat i omgångar, gått under jorden och sökt asyl igen efter fyra år, fått nej igen, överklagat igen och så vidare. Liksom det är hederligare mot medborgarna i Sverige att de är införstådda med vilka vi tar emot, varför vi tar emot och hur många vi tar emot. Rätten att få söka asyl kan inte få vara så vidlyftig som den är.
Helena Rivière
fri skribent, tidigare riksdagsledamot (M)