Sverige har skapat ett oacceptabelt lidande

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Sverige har skapat ett oacceptabelt lidande Senaste nytt om flyktingkrisen

Sverige har skapat ett oacceptabelt lidande - Utvisningarna av unga ensamkommande från 2015 och 2016 är skamlig svensk flyktingpolitik. Många av dem har nu väntat i upp till tre år väntat på definitivt asylbeslut. Hela gruppen måste få stanna. Det skriver Magnus Kihlbom och Birgitta Göransson tillsammans med 502 personer som på olika sätt berörts av situationen för de unga ensamkommande.

De fyra senaste åren har Sveriges flyktingpolitik successivt sjunkit ner i samma klass som EU:s mera flyktingfientliga länder. Denna glidning ner från anständig humanitär nivå måste stoppas.

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Åren 2015-2016 ansträngdes våra mottagningssystem av ett stort antal unga ensamkommande asylsökande. Flertalet var afghanska pojkar. Många av dem har nu i upp till tre år väntat på definitivt asylbeslut, en inhumant pressande väntetid. Ändå föreskriver EU att asylprövningen ska avslutas inom 6 månader med en absolut tidsgräns på högst 21 månader.

FN-deklarationen om mänskliga rättigheter ligger till grund för FN:s flyktingkonvention och svensk asyllagstiftning. Flyktingpolitik är en fråga om etik och juridik. Men trots vackra offentliga deklarationer kommer etiska aspekter ofta i skymundan. Ekonomi och partipolitik väger tyngre. Hård realpolitik tar över. Otäcka exempel är avvisandet av judiska asylsökande fram till 1942, baltutlämningen 1946 och Egyptenaffären 2001.

Migrationsverkets och domstolarnas beslut har präglats av allt snävare lagtolkning och grövre underskattning av riskerna för dem som utvisas till Afghanistan. Detta trots att asylinvandringen därifrån minskat kraftigt samtidigt med att våldet och fattigdomen i landet ökat allt mer. 2015 utvisades mindre än hälften av − formellt − vuxna asylsökande afghaner. Men under 2018 utvisas 70 procent av denna grupp till internflykt inom Afghanistan. Många unga ensamutvisade har aldrig tidigare varit i Afghanistan och saknar socioekonomiska nätverk där. Rädda Barnens och andra undersökningar visar att utan sådana nätverk är de hänvisade till gatan, missbruk, rekrytering till militanta grupper eller exploatering som Bacha bazi, sexslavar. De som har släkt kan förskjutas på grund av "västernisering" eller misstankar om att avvisningen orsakats av misskötsel. En del har personliga hot riktade mot sig. De som har möjlighet flyr igen.

Frankrike och Italien hänvisar inte någon till internflykt, Tyskland endast de tre kategorierna kriminella, terrorister och de som vägra låta sig identifieras. Internationella och svenska humanitära organisationer och nätverk har skarpt kritiserat EU-ländernas utvisningar till Afghanistan, och särskilt till internflykt inom landet. EU-organet EASO angav i december 2017 att rättsskyddet i Afghanistan har så stora brister att ingen kan hänvisas till den afghanska staten för myndighetsskydd. Väpnade konflikter mellan en rad olika parter och kriminella grupper pågick i nästan alla landets provinser. Varje dag dödades civila personer, ofta barn, och tusentals tvingades fly från sina hem. Det väpnade våldet på vägarna, till exempel från Kabul till Herat och andra centra, gör det riskabelt att resa utan beväpnad eskort. Vägspärrar uppsatta av växlande grupper av talibaner och kriminella innebär risk för rån, kidnappning och gisslantagande med krav på höga lösesummor.

FN-organen UNOCHA och UNAMA beskriver prekärt humanitärt läge och allt mer försämrad säkerhet. Ett par miljoner människor har flytt inom landet. Antalet internflyktingar har utökats med dem som tvingats tillbaka från Iran och Pakistan, närmare två miljoner, och många fler väntas tillkomma. Bristen på bostäder och sjukvård ökar. Mer än hälften av befolkningen är nu under fattigdomsgränsen. Svält hotar i två tredjedelar av landet efter årets svåra torka.

Till rättsosäkerheten i Sverige hör att många unga väntande fick sitt första asylbeslut först under 2018 eller senare delen av 2017. För en stor andel av dem har Migrationsverket godtyckligt fastlagt deras 18-årsdag till beslutets datum och därmed kunnat utvisa dem som vuxna.

Överklagande lönar sig sällan. Migrationsdomstolarna granskar framför allt det formella i Migrationsverkets handläggning. Innehållsliga aspekter berörs knappast, till exempel hur man bedömt riskerna vid utvisning, den sökandes ålder eller genomfört förhören. Sedan 2015 har verkets beslut ändrats i mindre än ett av tio överklaganden. Överklagande till högsta instans, Migrationsöverdomstolen, är en chimär. Där har en promille, 0, 1 procent, av överklaganden lett till ändring och endast ett fåtal ärenden släpps fram till prövning.

Nu i december 2018 väntar fortfarande fyra-femtusen av dessa unga på definitivt asylbeslut. Väntetiden har inneburit anspänning och desperation. Otaliga kris- och depressionstillstånd har hanterats inom barn- och ungdomspsykiatrin, krismottagningar, skolorna och HVB-hemmen. Minst 13 självmord dokumenterades under 2017. Ungdomarnas svårigheter har varit kännbara också för lärare, skolkuratorer, socialsekreterare, gode män och det stora antalet volontärer. Svenska kamrater i omhändertagande familjer, i skolan och inte minst idrotten har protesterat. Antalet berörda svenska ungdomar och vuxna kan antagligen räknas till mer än hundratusen. Deras tilltro till politiker och myndigheter har försvagats.

Dagens humanitära nödsituation är inte ny. Riksdagen beslöt tre gånger mellan åren 1989 och 1994 att ge uppehållstillstånd till dem som väntat på beslut i mer än ett år. Moderaterna motionerade år 2001 om tillfällig amnesti på grunden att långa handläggningstider och bristande rättsäkerhet skapar oacceptabelt lidande, en fortfarande aktuell formulering.

Asylsökande som sänds från Sverige till Afghanistan ska enligt avtalet i oktober 2016 få ett värdigt och ordnat mottagande. Det förhindras av nödläget i landet. Afghanska flyktingministrar vädjar till Europa att stoppa transporterna, "vi kan inte ta emot dem". I augusti 2018 deklarerade UNHCR att Kabul inte är tillräckligt säkert för internflyktingar. Anmärkningsvärt nog vidhöll Migrationsverket en månad senare i en rättslig kommentar att Kabul är ett relevant och rimligt internt flyktalternativ.

Magnus Kihlbom
barn- och ungdomspsykiater, volontär
Birgitta Göransson
leg psykolog, leg psykoterapeut, frivilligt familjehem, volontär

Källa - 2019-01-07 14:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Ensamkommande gymnasiestudier
  2. Om det blir nyval
  3. Angela merkels efterträdare
  4. Bilda regering efter valet
  5. Flyktingkaravanen
  6. Fabian fjälling
  7. Ibrahim Nasrulleyev
  8. Nya lagar 2017
  9. Förbjud religiösa friskolan
  10. Peter springare

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+