Tre f har präglat litteraturåret 2017

Senaste nyheterna om flyktingkrisen

Tre f har präglat litteraturåret 2017 - Flykt. Främlingskap. Förvåning. Tre "f" som präglat litteraturåret 2017.

Förvåningen först. En obskyr tidskrift på yttersta högerkanten lyckades kidnappa bokmässan i Göteborg. Författarbojkotter, eroderat anseende, publiktapp, uppmärksamhetssnyltande nazister. . .

Hur kunde det gå så illa? Mässans vd Maria Källsson bytte jobb i oktober. Nu borde det vara läge för henne att svara på frågan. Vi väntar med spänning.

Också Svenska akademien har orsakat förvåning, till en början av den milda sorten. Efter Dylanchocken en stillsam brittisk romanförfattare?

På senare tid har Akademien förvånat på ett djupare och tristare plan. Krismöten, advokatutredningar, improviserad presskonferens under ett paraply i Gamla stans gränder. Vad har hänt? Det är "Kulturprofilen" som spökar i akademiens källare. Man associerar osökt till ett annat gammalt ordenssällskap, SHT, som en tid delade namn med en krog i Stockholm. Förkortningen brukade ibland, felaktigt men inte utan grund, uttydas som "Sämre herrars tillhåll".

De mönster som #metoo-kampanjen lyft fram gestaltas för övrigt på ett infernaliskt och intelligent sätt i en av årets svenska romaner, Henrik Bromanders "Bara en kram". Bromander, som specialiserat sig på mansroller, låter en skön mediekille med de rätta åsikterna demaskera sig själv.

Jag har under året suttit i juryn som nominerade kandidaterna till det skönlitterära Augustpriset. Plötsligt var jag tvungen att läsa böcker jag annars aldrig skulle ha haft en tanke på att öppna. Det var nyttigt, och tidskrävande.

På grund av det sistnämnda har jag ännu inte hunnit ta del av årets svenska fackutgivning, men jag känner mig lockad av tre biografier: Fatima Bremmers bok om journalisten Ester Blenda Nordström, "Ett jävla solsken", Jesper Högströms Hjalmar Söderberg-biografi "Lusten och ensamheten" och Johan Svedjedals Karin Boye-bok "Den nya dagen gryr".

Den svenska skönlitterära utgivningen tycker jag mig i gengäld ha ett hyfsat grepp om. Man slås av bredden: Här finns allt från skräckromaner med trollterror ("Stalpi" av Stefan Spjut) till bohuslänsk sofistikerad metapoesi ("Tapeshavet" av Gunnar D Hansson).

Bland de sex verk som passerade det trånga nålsögat och blev nominerade vill jag nog själv så här post festum särskilt puffa för "Rosor skador", Jenny Tunedals lika geniala som gripande diktsamling om demens.

Jag passar också på att lyfta fram ett par favoriter vid sidan av Augustnomineringarna: Kjell Westös stora släkt- och generationsroman "Den svavelgula himlen", Ellen Mattssons porträtt av en kapitulerande kommendant på Marstrands fästning, "Tornet och fåglarna", den unga skådespelaren Evin Ahmads rasande monologroman "En dag ska jag bygga ett slott av pengar", Eva Kristina Olssons diktsamling "Det ängelsgröna sakramentet", i sitt lilla format kanske årets allra vackraste bok (gäller också den kongeniala formgivningen) och Sara Paborns djävulskt underhållande uppgörelse med manlig kulturfientlighet, "Blybröllop".

Också Paborns roman är som gjord för #metoo-tider. Så är det med bra litteratur. Den speglar alltid, på det ena eller andra sättet, sin samtid.

Ett par romaner gör det i år på ett tydligt sätt. Främlingskapet i det moderna är i och för sig snarare ett klassiskt än ett nytt tema (Camus "Främlingen", Stig Larssons "Autisterna"). Men skärmarna, de sociala medierna och dejtingsajterna har tillfört nya dimensioner till upplevelserna av verklighets- och meningsförluster; Elise Karlssons "Klass" och Isabelle Ståhls "Just nu är jag här" är två av årets alienationsromaner. Till den kategorin får man också räkna Agnes Lidbecks kritikerhyllade "Finna sig".

Årets Augustvinnare, Johannes Anyurus "De kommer att drunkna i sina mödrars tårar" gestaltar även den främlingskap, på olika nivåer, samtidigt som den direkt knyter an till det komplex av erfarenheter som gestaltas i påfallande många av årets svenska romaner: kriget, flykten, exilen.

Här en, säkert ändå ofullständig, lista över romaner som, vågar jag påstå trots förväntade författarprotester, inspirerats av de senaste årens migrationsdramatik och flyktingöden: "Flyktväg" av Torbjörn Flygt, "Vera" av Ann Swärd, "Barmark" av Malin Nord, "Sidonie & Nathalie" av Sigrid Combüchen och "Sommaren, syster", Jerker Virdborgs berättelse om ett Sverige som förvandlats till ett Syrien med röda stugor och fortfarande levande minnen av fredagsmys och tacomiddagar.

Källa - 2017-12-09 10:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/hon-hittade-karleken-en-buske/
  2. Https://www.senastenyheterna.se/flyktingkrisen/mysteriet-med-harry-scheins-miljoner/
  3. Folkmordet i rwanda
  4. Ensamkommande gymnasiestudier
  5. Om det blir nyval
  6. Piska som i usa
  7. Efter gripandet på arlanda tvo men häktat
  8. Poeten mot fascismen
  9. Angela merkels efterträdare
  10. Flyktingkaravanen

Om flyktingkrisen

Den stora flyktingkrisen i EU där över 300.000 personer har flytt över medelhavet från krig i sina hemländer.
Twitter Facebook Google+