Utan bibliotek blir vi dummare och slöare - Kunskapsförakt, desinformation och bristande läsförståelse - biblioteken är centrala för att lösa flera av vår tids problem.
Biblioteken är bokmässans glömda halva. Förr hette mässan Bok & Bibliotek, men det var krångligt att säga och glömdes ofta bort. Numera kallar den sig kort och gott Bokmässan. Det kanske är lika bra, men värre är att biblioteksfrågor generellt hamnar i skymundan i mediernas rapportering från mässan.
Ändå berör flera av vår tids viktigaste kulturfrågor biblioteken: bristande läsförståelse och bildning, det (o)demokratiska samtalet, kunskapsrelativism, desinformation och filterbubblor där algoritmer anpassar information efter mottagaren.
Biblioteken är, tillsammans med skolan, en nyckel till att finna lösningar på alla dessa problem, i en tid när tillgången till kunskap och oberoende nyhetsrapportering är oroande ojämnt fördelad.
Även turerna kring en högerextrem tidnings medverkan på Bokmässan - liksom i SVT:s Aktuellt i torsdags - har visat på vikten av att medborgare ges verktyg att kritiskt navigera i det nya medielandskapet.
Bibliotekens existens är det bästa beviset för att vi fortfarande kan ha hopp om mänsklighetens framtid, som poeten T S Eliot lär ha formulerat det.
Eller som den brittiska journalisten Caitlin Moran har uttryckt saken: varje bibliotek som läggs ner borde ersättas av "sextusen klistermärken som klistras upp på varenda ledig yta: VI VALDE ATT BLI DUMMARE OCH SLÖARE" (i "Morantologi", på svenska 2013).
Bibliotek är inte bara centrala för kunskapens infrastruktur. De är också en av få öppna offentliga platser i dag, som är gratis och tillgängliga för alla. En fantastisk miljö där man i lugn och ro (nåja, oftast) kan botanisera, med hjälp av kunniga bibliotekarier, i litteraturens värld.
Samtidigt står biblioteken inför stora utmaningar.
Folkbibliotek kämpar på många håll med vikande besökssiffror och nedläggningar, liksom med att möta medborgarnas nya behov. De har fått nya viktiga funktioner, som att guida äldre i hur man använder internet och hjälpa nyanlända flyktingar att förstå det svenska samhället.
Skolbiblioteken har olika förutsättningar i olika delar av landet. Sedan 2011 fastslår lagen att alla elever ska ha tillgång till ett skolbibliotek. Men vad innebär det? Räcker ett rum med några böcker som står öppet ett par timmar i veckan? Enligt Kungliga Bibliotekets definition ska ett skolbibliotek ha bemanning minst 20 timmar i veckan - och då saknar mer än hälften av Sveriges elever tillgång till ett skolbibliotek. (Vällovligt nog avsatte regeringen i våras pengar för att ändra på detta. )
Universitets- och specialbibliotek famlar samtidigt i digitaliseringens snåriga informationslandskap; där finns frågor om föråldrade regler och rutiner, om hur analoga och digitala källor ska hanteras och arkiveras, liksom de skyhöga kostnaderna för tillgång till många forskningsdatabaser.
I detta sammanhang är den pågående utredningen för en nationell biblioteksstrategi mycket välkommen.
Lägesrapporten från i maj i år är lika viktig som intressant läsning. Den sammanställer röster från mängder av bibliotekarier och andra berörda från hela landet. Där finns så mycket vilja och engagemang - och samtidigt frustration. Vilken roll ska biblioteken fylla i dag? På vilket sätt?
Erik Fichtelius, nationell samordnare för en biblioteksstrategi, presenterade i veckan ett förslag till regeringen att satsa på digital kompetensutveckling för alla genom biblioteken (läs SvD Debatt 22/9). Här lyfts bibliotekens centrala roll för att hjälpa medborgare att förhålla sig till en alltmer digitaliserad offentlighet och utveckla sin källkritik - eller "sökkritik" för att hitta rätt i nätets (des)informationsbubblor.
Biblioteken har onekligen en mycket viktig funktion när det gäller att stärka kunskaper om ny teknik och digitala medier. Särskilt bland dem som av olika skäl inte fått med sig detta från skolan. (Här har det knorrats lite från studieförbunden, som till viss del tar sig an detta i dag, men behovet lär vara så stort att de inte ensamma kan möta det. )
Biblioteken får dock inte bli något slags gratis datasupport för vem som helst och vad som helst. Om de ska bidra till att öka den digitala kompetensen måste syftet vara tydligt: att lära medborgare hantera och kritiskt ta del av e-böcker, digitala medier och annan information. Biblioteken måste också bli bättre och tydligare i sin guidning och visa att viss litteratur är mer kvalitativ än annan, liksom att vissa källor är mycket trovärdigare än andra.
Det gäller också att bibliotekariernas roll inte glöms bort. I dag har många bibliotek svårt att hitta personal med de kompetenser som krävs, och det behövs fördjupad diskussion kring vad bibliotekarieyrket egentligen ska innebära.
Precis som lärare är oerhört viktiga för skolan är bibliotekarierna ovärderliga för biblioteken. Utan deras engagemang i att få människor, unga liksom gamla, att närma sig såväl litteraturen som vår tids enorma informationsmängder skulle hela samhället bli fattigare.
Medan en högerextrem tidskrift med uppenbart kunskapsförakt, och dess oansenliga monter, fick massvis med medial uppmärksamhet pågick oförtrutet mängder av samtal på bokmässan om bibliotekens många möjligheter i framtiden.
Den diskussionen måste hållas vid liv och förtjänar flera inslag i SVT:s Aktuellt - och andra forum - framöver.