Välfärden behöver de privata pengarna - Den vinstdebatt som rasar efter statsministerns uttalanden om att skolan är till för barn och inte direktörer, apropå den kommande börsnoteringen av skolkoncernen Academedia, riskerar att komma tillbaka och bita honom i svansen.
Hela välfärdssektorn står nämligen inför utmaningar som kommer att kräva stora investeringar. Vad är då vitsen med att skrämma bort de fristående aktörer som kan hjälpa offentlig sektor att betala för sådant som annars skulle kräva skattehöjningar?
Just nu ökar både andelen pensionärer och barn i Sverige. Det senare är inte alls lika uppmärksammat som det förra. Kommunernas behov av investeringar i äldreboenden beräknas till 75-100 miljarder kronor fram till år 2030. Redan 2014 - före förra årets flyktingvåg - räknade Stockholms stad med att behöva bygga 47 nya skolor fram till 2040, till en kostnad av cirka 14 miljarder kronor. Detta alltså bara i en enda kommun.
Samtidigt pågår en omfattande digitalisering, som påverkar alla branscher och även de förväntningar vi som medborgare har på service. Skolan är inte rustad för att möta dagens krav. Vi har fortfarande obligatorisk virkning på schemat, men inte programmering. Inget fel i slöjd, men ingen kommer att klara sig på arbetsmarknaden i framtiden utan någon form av teknisk kompetens. Även dessa förändringar kräver investeringar.
Tittar vi utanför Sveriges gränser är efterfrågan på utbildning och vård stor. Den svenska regeringen gillar handel och export generellt, men givetvis kommer vi inte att kunna sälja tjänster inom dessa områden om vi inte tillåter bolag hemma som sedan kan expandera internationellt.
Vårdkoncernen Capio skulle inte vara en internationell framgångssaga om vi hade haft vinstförbud när bolaget startades. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att regeringen väljer att gå till frontalangrepp på privata aktörer som satsar inom just dessa sektorer.
Mycket är redan sagt i vinstdebatten. Exempelvis att det inte ur ett vinstperspektiv är någon större skillnad om ett utbildningsbolag är på börsen eller ägs av ett privat företag, att vinstmarginalerna i dessa sektorer är lägre än de flesta tror - i genomsnitt fem procent - och att valfriheten på ena eller andra sättet kommer att begränsas om man inskränker möjligheterna för innovativa företag att tjäna pengar på att leverera tjänster med bra kvalitet.
Det är hög tid att vi också börjar tala om investeringsbehoven - för de är enorma. Ekvationen är enkel: Om kapitalet inte är privat måste det komma från skattebetalarna. Ett vinstförbud eller vinstbegränsning kommer att leda till högre skatter och dessutom mindre innovation. Sämre kvalitet till högre kostnad, är det verkligen vad vi vill ha?