Staden som blev den illiberala demokratins symbol - I Ungerns huvudstad Budapest genomfördes under december flera demonstrationer mot regeringen under Viktor Orbán. I fokus stod två kontroversiella lagförslag. Under 2018 intensifierades också den internationella kritiken mot regeringen. Men Orbán framstår som fortsatt oberörd.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
"Vi har ersatt en skeppsbruten liberal demokrati med en 2000-tals kristen demokrati som garanterar folks frihet och säkerhet", sade Orbán när han i maj inledde sin fjärde premiärministerperiod. Den sortens retorik har gjort honom till EU-familjens enfant terrible. Men även till idol hos dem som stämmer in i utropen om den liberala demokratins förfall. Den ungerska huvudstaden har blivit en samlingsplats för några av dem.
Budapest har på detta sätt kommit att symbolisera vurmen för en "illiberal demokrati" - där demokratiska val äger rum, men medborgerliga rättigheter tonas ned till förmån för den "folkliga" majoritetsviljan, där nationen är viktigare än omvärlden och där hoppet sätts till en stark ledare som skapar ordning i den bräcklighet som följer av det liberala samhällets kulturella, ideologiska och ofta etniska mångfald.
Men det är inte historiskt självklart att idén om en illiberal demokrati ska komma från Budapest. Pärlan vid Donau växte fram präglad av andra värden.
År 1849 byggdes Kedjebron mellan städerna Buda och Pest på varsin sida av Donau. 1867 upphöjdes Ungern till med Österrike likställd part i det Habsburgska imperiet. 1873 slogs Buda och Pest formellt ihop till Budapest. Det inledde en expansiv tid för både den ungerska rikshalvan och dess huvudstad. En europeisk metropol skapades.
Fred rådde. Ekonomin moderniserades. Industrier och företag etablerades. Inom Ungerns gränser låg slätter med bördiga skördar och omgivande bergsdalar med skogar, gruvor och industrier. Rikedomarna slussades till huvudstaden.
Parlamentet byggdes, det ståtligaste i världen. Kontinentens första tunnelbana därtill. Ingen besökare skulle behöva tvivla över Ungerns höjda välstånd och status.
Från likställandet 1867 och fram till första världskriget var Budapest Europas fortast växande storstad. Befolkningen tredubblades. Antalet banker växte från 11 till 160. Fraktvolymen på ungerska tåg ökade från 3 miljoner till 275 miljoner ton om året. Budapest blev den största hamnen vid Donau.
Mest växte staden på Pestsidan. I de nybyggda hyreskasernerna samlades människor som kommit från olika delar av det pluralistiska riket för att jobba. Kaféerna var en plats för arbete lika mycket som för njutning och samtal. Runt om i staden gjordes affärer och byttes idéer på ungerska, tyska, jiddisch och många andra språk. Perspektivet var utåtriktat - arkitekterna blickade österut, författarna västerut, politikerna mot Wien. Från Budapest strömmade dikt, musik och filosofi ut i världen.
Med tiden fick Budapest ett rykte för kaféerna, kabaréerna, flärden och farten. Ungrarnas kanske mest utnötta nationella stereotyp var livsnjutaren, och den manifesterades tydligt i deras huvudstad. Ljudet från varvens slammer, fabrikernas sirener och ångbåtarnas tutor nere vid Donau blandades med sorlet från korsons flanörer, spårvagnarnas gnissel och restaurangernas orkestrar.
Själva motorn i Budapests tidiga utveckling var alltså industrialism, entreprenörskap, tillväxt, hedonism, mångfald och nyfikenhet på omvärlden.
Ett mörkt århundrade av totalitarism utplånade inte helt mönstret. När de ungerska kommunisterna under 1970- och 80-talen experimenterade med allt djärvare ekonomiska reformer var det nog uttryck för realpolitik snarare än liberala traditioner. Men det gjorde att Ungern började kallas för den glada baracken i östlägret. Och Budapest blev ett "planekonomins Paris". Kommunismens realiteter fanns där, men också nattklubbar, designaffärer, arenakonserter och Formel 1-tävlingar. Snart lockade Budapests kaféer och kabaréer återigen besökare från hela Europa.
En ideologisk stad-landkonflikt delar i dag det politiska landskapet i många västerländska demokratier. Redan innan kommunistregimens kollaps såg Ungern en tidig variant av denna konflikt. Oppositionen klövs i två delar: En nationell, konservativ som betonade det "folkliga" och främst var förankrad ute i landet. Och en urban, liberal som fokuserade på det västeuropeiska och hade starkast koppling till Budapest. Först tillhörde Orbán och hans Fidesz den senare delen, men de vandrade snart i konservativ riktning.
I Fokus (12-13/2018) menar Bálint Magyar, tidigare partiledare i liberala SZDSZ och en av Orbáns motståndare, att Orbán har varit densamme hela tiden. Han och Fideszvännerna var unga män från landet som kom till Budapest som första generationens intellektuella. De blev frustrerade när de såg hur huvudstadens intellektuella levde. De ville ha makt och såg liberalismen som vägen till toppen.
Huruvida detta stämmer kan nog diskuteras, men det är ingen slump att Orbán så tidigt knöt ihop det påstått folkliga och nationella med vurmen för det auktoritära. Det har onekligen varit gångbart för Orbán. Men inte i alla delar av det ungerska samhället.
På sätt och vis är Budapest - som många andra huvudstäder i dag - en udda ö i det land där det samtidigt är en mycket dominerande huvudstad. Det är i Budapest som det lilla motståndet mot Orbán mobiliseras. I parlamentsvalet i april vann oppositionen fler enmansvalkretsar i huvudstaden än Fidesz.
Paradoxalt är också att medan Orbáns politik har rullats ut har Budapest blivit en mer "västeuropeisk" stad. Konstnärskollektiv och hipsterkvarter utvecklas. Små butiker säljer skapelser av ungerska modedesigners. I stadens allt fler Michelinrestauranger förnyas de uråldriga paprikarätterna med hjälp av influenser från hela världen. Den ungerska ekonomin är globalt integrerad, inte minst genom svenska investeringar.
Kanske blir 2019 året då gränsen för tålamod med Orbán passeras. I andra europeiska huvudstäder kommer politiker syna Orbáns hån mot det EU som han och den ungerska ekonomin samtidigt är helt beroende av. Men kanske även den ungerska huvudstaden tröttnar. Öppna städer vill ha öppenhet.
Tf