Att laga efter läge

Senaste nyheterna om Nato

Att laga efter läge - När statsminister Stefan Löfven i tisdags läste upp sin tredje regeringsförklaring - halvvägs in i mandatperioden och två år före nästa val - var det säkert en och annan utländsk diplomat på riksdagens läktare som lyssnade extra noga.

Några dagar tidigare hade ambassadör Krister Bringéus utredning om Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten blivit offentlig. Utan att ta ställning till ett svenskt Natomedlemskap - det låg vid sidan av hans uppdrag - gör Bringéus en analys som endast kan tolkas som att fördelarna överväger.

Men förutom beskedet att S-MP-regeringen skall "söka brett stöd för en nationell säkerhetsstrategi" presenterade Löfven inga nyheter:

"Vår säkerhetspolitiska linje ligger fast. Den militära alliansfriheten tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. "

Viktigast var emellertid att Löfven klargjorde att regeringen fortsätter att accelerera den säkerhetspolitiska nyorientering som inleddes efter kalla krigets slut för 25 år sedan. Bakgrunden är ett försämrat omvärldsläge, orsakat av Vladimir Putins aggressivt revanschistiska Ryssland:

"Partnerskapssamarbetet med Nato utvecklas och den transatlantiska länken stärks. "

Så sent som i våras togs ytterligare två steg i den riktningen, det ena multilateralt, det andra bilateralt. Med bred marginal godkände riksdagen värdlandsavtalet med Nato. Avtalet innebär att Nato, efter inbjudan från den svenska regeringen, kan basera styrkor på svenskt territorium. Därutöver enades USA:s och Sveriges försvarsministrar om en gemensam avsiktsförklaring om förstärkt samarbete på fem nyckelområden.

Kopplingen är uppenbar. Natos aggressionsavhållande förmåga bygger på USA:s militära kapacitet. Och som Bringéus framhåller: för att kunna hävda sin suveränitet i ett krisläge är Sverige "beroende av stöd utifrån". Det stödet kan endast tillhandahållas av Nato och USA. Vad som pågick i största hemlighet under kalla kriget - långtgående förberedelser för västligt bistånd - sker nu i full öppenhet.

Detta följdes i augusti av den kanske tydligaste offentliga markering som en ledande företrädare för USA har gjort när det gäller Sveriges säkerhet. På besök i Stockholm deklarerade vicepresident Joe Biden:

"Låt det inte råda något missförstånd, hos herr Putin eller någon annan, om att detta är okränkbart territorium. Punkt. Punkt. Punkt!"

Man kan, som Bringéus, tala om ett "paradigmskifte" i svensk säkerhetspolitik, genomfört under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar, från inträdet i Natos partnerskapsprogram 1994 via en ny säkerhetsdoktrin 2002 till riksdagsbeslutet 2009 om en solidaritetsförklaring gentemot övriga EU-medlemmar och våra nordiska grannar. Inom alliansfrihetens ram är Sverige förankrat i en säkerhetspolitisk gemenskap med andra västdemokratier. Neutraliteten tillhör historien.

Att endast två av riksdagens åtta partier stretar emot - det ena med rötter i kommunismen, det andra i nynazismen - utgör ett kvitto på den principiella riktigheten i den förda politiken.

Så varför är de borgerliga så sura?

Anledningen är att regeringen inte vill diskutera ett svenskt medlemskap i Nato, en fråga som blivit blockskiljande sedan Centern och Kristdemokraterna övergivit alliansfriheten och anslutit sig till Liberalernas och Moderaternas positiva Natolinje.

Vid förra fredagens presskonferens om Krister Bringéus utredning deltog, förutom försvarsminister Peter Hultqvist (S) och utrikesminister Margot Wallström (S), företrädare för Moderaterna, Centern och Kristdemokraterna, en följd av att utredningen tillkom i samband med den försvarspolitiska uppgörelse som regeringen och tre borgerliga partier ingick i april förra året.

Presskonferensen höll på att urarta i storgräl med stackars Bringéus i mitten. Hans Wallmark (M), Kerstin Lundgren (C) och Mikael Oscarsson (KD) snubblade över varandra i sin iver att kritisera regeringen för att den håller fast vid alliansfriheten.

Wallmark påstod bland annat att Bringéus argumenterar för Nato. Det gör Bringéus inte alls. Han skriver, helt enligt sitt uppdrag: "Utredningen lämnar inga synpunkter på huruvida Sverige bör ansöka om Natomedlemskap eller inte. " Bringéus för ett resonemang som lutar åt fördelarna. Det är en icke oviktig skillnad.

Att Krister Bringéus försiktiga slutsatser är känslig materia för regeringen bekräftades samma morgon. Inför presentationen kände sig Hultqvist och Wallström föranlåtna att på DN Debatt slå fast att den svenska alliansfriheten består, eftersom den bidrar till stabilitet i närområdet. Det var, på sätt och vis, en desavouering av en utredning som de själva varit med om att tillsätta. För Bringéus analys pekar i motsatt riktning.

Betänkandets centrala passus finns på sidan 155:

"Den mest påtagliga militära effekten av ett Natomedlemskap vore sannolikt att den osäkerhet som i dag råder om hur ett gemensamt uppträdande i en Östersjökris skulle gestalta sig, undanröjs … Den gemensamma konfliktavhållande förmågan skulle, av allt att döma, därigenom öka. "

Skälen för en svensk Natoanslutning väger tungt. I över 60 år har Sverige förlitat sig på hjälp västerifrån i händelse av krig, det svenska försvaret är numera integrerat med Nato och endast medlemmar omfattas av alliansens säkerhetsgaranti, formulerad i Washingtonfördraget från 1949, artikel 5: ett angrepp mot ett medlemsland skall betraktas som ett angrepp på samtliga. Natos hållning är, i likhet med svensk försvarsplanering, rent defensiv, oavsett vad Putins svenska propagandapluton gör gällande.

Under kalla kriget var Sovjetunionen den enda tänkbara angriparen. Nu är det Ryssland, Sovjets arvtagare. Med en väsentlig skillnad som gör dagens situation mer oförutsägbar: Putin drar sig inte för att ändra gränser med våld.

Huvudscenariot i utredningen, osannolikt men inte omöjligt, är att Ryssland vid en framstöt mot Baltikum har behov av att kontrollera svenskt territorium för att hindra Nato från att bistå de baltiska alliansmedlemmarna. Veckans ÖB-besked om permanent militär närvaro på Gotland bekräftar bilden.

Att regeringen ändå vägrar att ens överväga ett Natomedlemskap har orsaker som är både emotionella och politiska. Socialdemokraterna sitter fast i dimmiga föreställningar om Sverige som en unikt moralisk stormakt och vill inte drabbas av en intern splittring som skulle få stridigheterna om EU-medlemskapet att framstå som en bagatell. Det i grunden pacifistiska Miljöpartiet, sprunget ur fredsrörelsen, har, lite tillspetsat, mulleskolan som säkerhetspolitisk modell.

För närvarande saknas opinionsmässiga, parlamentariska och politiska förutsättningar för ett svenskt Natomedlemskap. Att vi på längre sikt lär hamna där - precis som i fallet med EU - påverkar inte de nu rådande omständigheterna.

Opinionen har rört sig i Natovänlig riktning, men det existerar inget folkligt tryck för att Sverige skall överge alliansfriheten. En klar riksdagsmajoritet ställer sig avvisande. Och även om de borgerliga får egen majoritet så vore det galenskap att driva på för en Natoanslutning utan stöd från Socialdemokraterna. Det hade inte bara spräckt den breda samverkan i försvars- och säkerhetsfrågor som varit en nationell tillgång sedan andra världskriget. Det skulle förmodligen också tvinga fram en folkomröstning, där ett nej, det troliga resultatet, skulle bakbinda svensk säkerhetspolitik under överskådlig tid.

Det är därför som den borgerliga grälsjukan om Nato är lika dum som oansvarig. Dummast är Liberalerna, som ställde sig utanför förra årets försvarsuppgörelse. Detta femprocentsparti kräver att Sverige skall vara med i Nato senast 2020. Det betyder att Liberalerna måste göra Nato till valfråga 2018, en ambition som tangerar det politiskt suicidala.

Politik måste ibland handla om att laga efter läge. Verkligheten ser ut som den gör, i svensk opinion lika väl som i Östersjöregionen. Såvida Rysslands beteende inte går totalt över styr i Sveriges omedelbara närhet - öppen aggression, territoriella anspråk, systematiska gränskränkningar - är ett svenskt Natomedlemskap uteslutet under

Källa - 2016-09-18 06:00

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Undantagstillstånd
  2. Magnitskij-affären
  3. Nato övning norge
  4. Menscertifiering
  5. Demonstration NATO organisationer
  6. Försvaret värnkraft
  7. "strikt" @mail.dk
  8. Https://www.senastenyheterna.se/nato/norge-dammar-av-hemlig-ubatsbas-fran-kalla-kriget/
  9. "elizabeth" @mail.dk
  10. Militärövning gotland2017

Om Nato

Ska Sverige gå med i Nato? Följ nyhetsflödet från svensk media och den politiska debatten. Alla nyhter om Sveriges eventuella medlemskap i Nato.
Twitter Facebook Google+