Carl B Hamilton Trump möter växande motstånd - Risken för att USA utlöser handelskrig minskar men en politik byggd på bilaterala avtal med enskilda stater eller företag gör att världshandelssystemet kan krackelera, skriver Carl B Hamilton.
USA har sedan första världskriget betraktat landets handel och säkerhetspolitik som nära sammanvävda, vilket återspeglas i lagstiftningen. Presidenten har stor makt att stoppa import av varor med hänvisning till nationell säkerhet. Däremot kan presidenten inte ingå nya, eller reviderade, handelsavtal utan kongressens godkännande.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
President Trump vill gärna kunna visa upp "fantastiska" överenskommelser ("deals") med andra länder. Andra länder ska minska sin export till USA, och själva öppna sig mera för amerikansk export. För att nå dessa "deals" ska USA pressa andra länder till eftergifter. Till exempel skrev den amerikanske handelsministern nyligen att USA ska säga till EU ("tell EU") att unionen ska ändra sina tullar så att de passar USA (Wall Street Journal 30/5).
Trumps handelspolitik - när den genomförs - är konfrontatorisk och motverkar internationellt samarbete.
Amerikanska företagsledare verkar också ha vaknat upp och inse farorna efter månader av - trumplojal? - tystnad. De varnar administrationen både öppet och mer diskret för konsekvenserna av presidententens protektionism. De förefaller mer medvetna än administrationen om riskerna att deras företag och deras handel utsätts för repressalier om USA vidtar skadliga åtgärder mot andra länder och deras branscher och företag. Guvernörer, ledamöter av kongressen och företag i delstater gränsande till Mexiko och Kanada har börjat mobilisera mot planer på gränshinder för varor, tjänster och migration.
I USA:s utrikeshandel spelar jordbruksprodukter en långt större roll än för EU. Det gör att jordbruksdominerade delstater ("farm states") med stor export nu också mobiliserar, oroliga för att t ex Mexiko ska tillfredsställa sitt importbehov av jordbruksprodukter från Brasilien, Argentina och andra länder. I västliga delstater som Kalifornien och Washington, med modernt, högteknologiskt och sofistikerat näringsliv och täta kommersiella relationer med Stillahavsasien, vässar man klorna inför hotet att utestänga produktion och kunder i Kina. Inflytandet från delstater med delvis föråldrad, traditionell industri och importfientliga väljare - "rostbältesstaterna" - kommer inte att stå oemotsagda i valen 2018 och 2020.
Traditionell kol- och stålindustri vill Trump skydda mot import och lägre priser. Importerat stål står i dag för 30 procent av all användning av stål i USA. Störst bland exportörerna till USA är Natolandet Kanada. Det gör det svårt för Trump att hänvisa till USA:s nationella säkerhet i fallet Kanada. Försvarsdepartementet Pentagon har heller inte velat acceptera Trumps beskrivning av importerat stål som en nationell säkerhetsrisk för USA.
Ett viktigt mål för Trump är att bromsa billig import från Kina, av bland annat stål. Trump har hotat med en 45-procentig tull med hänvisning bland annat nationell säkerhet. Dock backade Trump efter ett telefonsamtal med Kinas president Xi - enligt Trumps egen uppgift - när Xi påpekade att Kina i så fall inte tänkte hjälpa USA med att desarmera kärnvapenhotet från Nordkorea.
Sammanvävningen av stormaktens säkerhet och handel komplicerar även de i valrörelsen tilltänkta tullhöjningarna mot Mexiko (35 procent). Den södra grannen kan som motmedel upphäva säkerhetsapparatens och den amerikanska polisens i dag stora befogenheter att verka inne i Mexiko mot organiserad brottslighet, som knark- och människosmuggling. Mexikos myndigheter kan också börja sitta med armarna i kors och släppa igenom ökade strömmar av fattiga migranter från Mellanamerika till gränsen mot USA.
Behandlingen av Mexiko blir sannolikt det främsta testet på om Trump förmår förverkliga sin protektionistiska dagordning. I höst ska USA, Mexiko och Kanada diskutera ändringar i frihandelsavtalet Nafta, som i drygt tjugo år allt tätare flätat samman deras ekonomier och samhällen. Trump har beskrivit Nafta som "det värsta handelsavtalet i världshistorien". Prognosen är dock att Naftaförhandlingen dels blir utdragen i flera år, dels i slutändan kokar ned till tämligen okontroversiella moderniseringar av nu gällande avtal, t ex vad gäller e-handel, transporter, timmer och mjölk.
Administrationen har redan backat och sagt att man vill nöja sig med ändringar i Naftaavtalet som inte är skadliga ("do no harm").
Vad händer med det multilaterala handelssystemet och världshandelsorganisationen WTO om Trump får bestämma? Det är en avgörande fråga, inte minst för Sverige.
Hotet kommer från Trumps medvetna strävan att uppnå många bilaterala handelsuppgörelser med enskilda länder, och enskilda branscher, ja till och med enskilda företag. Om sådana uppgörelser blir vanliga undergrävs det multilaterala systemet med dess regler om likabehandling, och WTO:s relevans för att lösa tvister i världshandeln. Sönderfall och uppluckrad efterlevnad av världshandelns regler kan verka avlägset, men skulle få närmast katastrofala följder.
Alltså: det blir inget klassiskt handelskrig eller någon upprepning av 1930-talet. Men det kan bli en spridning av bilateralism och i värsta fall ett sönderfall av det multilaterala handelssystemet.
CARL B HAMILTON
Fd professor i internationell ekonomi, mångårig riksdagsledamot (L) och nu särskild rådgivare till EU-kommissionens handelsdirektorat.