En anpassning till Nato utan Natos skydd - Den senaste tiden har vi kunnat ta del av en intensiv debatt runt det som i folkmun benämnts värdlandsavtalet med Nato. I vissa fall har debatten tagit näst intill pinsamma proportioner då innebörden av avtalet har tolkats så pass frikostigt, att det tenderar att gränsa till regelrätt desinformation.
Ett av de mest frekventa påståendena är att Nato kommer att placera kärnvapen i Sverige. Helt fel eftersom det skulle kräva ett svenskt godkännande.
Nato som organisation har dessutom inga egna kärnvapen, och det finns inte ens några taktiska fördelar med att placera kärnvapen i Sverige då det skulle innebära en orimlig risktagning. De enda kärnvapen som har funnits i Sverige mot vår vilja är de kärnvapentorpeder som den sovjetiska ubåten U-137 hade ombord när man körde på grund i Karlskrona skärgård 1981.
Värdlandsavtalet har dessutom blandats ihop med frågan om ett Natomedlemskap. Ett värdlandsavtal underlättar gemensamma övningar och ger parterna bättre förutsättningar för att kunna ge, och ta emot stöd. Men avtalet ger inte Sverige några försvarsgarantier i händelse av kris eller krig i vårt närområde. Vill man skaffa sig sådana garantier så krävs ett fullvärdigt medlemskap i Nato, en process som allianspartierna vill påbörja, men som regeringen anser är helt uteslutet.
Av EU:s 28 medlemsländer står endast sex utanför Nato. Det är Sverige, Finland, Österrike, Malta, Cypern och Irland. Att vi har valt att tillhöra denna skara grundar sig i en förhoppning om att vi kommer stå utanför en kris eller ett krig i vårt närområde, så länge vi inte blir Natomedlem. Men så enkelt är det tyvärr inte.
Vårt geografiska läge i allmänhet, och Gotlands strategiska läge i Östersjön i synnerhet, är något som den med onda avsikter varken kan, eller kommer att bortse från. Således har vi hamnat i ett försvarsdilemma då vårt eget försvar är långt ifrån tillräckligt.
Ett medlemskap i Nato ger dock ingen "quick fix" av vårt försvarsproblem som vissa tyvärr tycks tro. I första hand så måste vår egen militära förmåga ökas i syfte att skapa motståndskraft "intill dess att militär hjälp anländer" som det ofta har beskrivits. Men när det kommer till den militära hjälpen så är det ett faktum att de enda som har tillräcklig kapacitet och förmåga, är Nato eller USA.
Dessutom måste den militära hjälpen kunna samordnas med vårt eget försvar. Av den anledningen så har vi under drygt tio år anpassat hela Försvarsmakten för att vara kompatibla med Nato, på uppdrag från såväl nuvarande som tidigare regering.
Sammanfattningsvis kan vi då konstatera att vi har anpassat hela vårt försvar enligt Natostandard, och nu har vi tecknat ett värdlandsavtal för att bland annat bättre kunna ta emot militär hjälp. Men utan ett medlemskap i Nato så kan vi inte påräkna någon sådan hjälp, det har Natos generalsekreterare varit övertydlig med eftersom endast medlemsländer kan ta del av Natos säkerhetsgarantier. Vår svenska försvarsidé och den politiska logiken runt frågan är därmed långt ifrån solklar.