Expert Nytt läge för IS rakar av sig skäggen - IS territorium i Syrien må vara förlorat, men både ideologi och stridserfarenheter finns kvar. Nu kan IS omgruppera sig, och gå in i sovande celler för att återuppstå på nytt i andra former, enligt Mellanösternexperten.
Förlusten av IS-territoriet i östra Syrien innebär antagligen inte slutet för IS i regionen, tror Bitte Hammargren, Mellanösternexpert på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
- De har förlorat den sista territoriella kontrollen, men det betyder inte att de utplånats, säger hon.
Hon ser det som troligt att IS nu går in i ett nytt läge.
- Ideologin finns kvar, och kunskapen och stridsvanan. De omgrupperar sig, rakar av sig skäggen, gömmer vapnen och går in i sovande celler.
IS består av folk med stor stridsvana, och det är inte bara vuxna män.
- Frågan är vad som händer med IS-krigarnas barn, med nästa generation och hur det blir när IS omgrupperar sig medan ideologin lever kvar.
USA:s president Donald Trump sa i sitt tal i december att IS är besegrat, men det råder högst delade meningar om det, även i den högsta amerikanska ledningen, konstaterar hon. Så sent som på torsdagen sa den amerikanske befälhavaren Joseph Votel, som leder operationen i Syrien, att han motsätter sig ett amerikanskt tillbakadragande i Syrien.
- Kalifatet fortfarande har ledare, stridande, understöd från sympatisörer och resurser. Han har tidigare uppskattat att tiotusentals från IS har gått in i sovande celler i Syrien och Irak.
Men IS har även nått utanför Syrien och Irak, konstaterar hon.
- De har också fått fotfäste i andra regioner, som i Nordafrika och Sahel. De har sin grogrund i krig, kaos och sönderfallande stater, där de försöker dra växlar på sunnibefolkningens missnöje.
Dessutom uppges den kurdiska milisen YPG ha krigsfångar från IS, berättar hon.
- USA är på väg att överge dem nu, men YPG har omkring 2 700 krigsfångar från IS, män, kvinnor och 1 200 barn. Frågan är också vad som ska hända med dem, säger Bitte Hammargren.
Konflikten i Syrien bröt ut i mars 2011 efter den så kallade arabiska våren, då flera regeringar i regionen utmanades av demonstrationer och upproriska stämningar. Den syriska oppositionen krävde president Bashar al-Assads avgång och i utgångsläget demokratiska reformer, men motståndet kapades delvis av andra intressen.
Kriget förs i dag i praktiken av regionala stormakter, genom ombud. Bashar al-Assads regeringsstyrkor har med Ryssland, Iran och den libanesiska Hizbollahmilisens stöd tvingat bort rebeller och jihadistgrupper från en rad fästen i landet.
Ofta har regimens övertaganden föregåtts av långa belägringar och omfattande bombangrepp, med stora civila förluster som följd. I många fall har förhandlingar hållits med rebeller, som fått välja mellan att bussas i väg till andra rebellhållna områden eller att stanna kvar under regimens styre. Medlingen har ofta skötts av Ryssland, men motparten har i praktiken inte haft några större val annat än att ge upp eller ge sig i väg.
Västländer som till en början i första hand stödde rebellerna ställde efterhand om till att bekämpa terrororganisationen IS. USA har stött den arabisk-kurdiska alliansen SDF vars stomme består av den kurdiska milisen YPG, som USA:s Natokollega Turkiet ser som ett hot och betraktar som en terrororganisation.
I norra och nordöstra Syrien kontrollerar kurdiska styrkor stora områden, men där finns också Turkietallierade rebellstyrkor. Turkiet har utfört luftanfall mot kurdiska positioner i området och har planer på att "rensa ut" såväl kurdiska styrkor som IS från landet.
Källor: Utrikespolitiska institutet, AFP, Reuters
Tf