Försvarskrav skapar suckar i EU - Efter den senaste veckans många USA-besök i Europa råder inte längre någon tvekan om vad den nya ledningen i Washington vill se av Nato-länderna.
En försvarsbudget motsvarande två procent av BNP ska uppnås av alla, så snabbt som möjligt, punkt slut, hälsade vicepresident Mike Pence på besök i Nato-högkvarteret i måndags.
- Om ni inte har någon plan för hur det ska gå till: se då till att ni skaffar en, sade Pence.
Nato-länderna har inte mycket att sätta emot. Kravet kommer egentligen lika mycket från dem själva, eftersom alliansens alla stats- och regeringschefer på sitt toppmöte i Wales 2014 lovade att inom tio år nå upp i tvåprocentsmålet.
Hur det ska gå till är dock inte lika enkelt att säga. Flera av Nato-länderna är samtidigt medlemmar i EU och eurozonen, med tuffa krav på sig att hålla budgetar, underskott och skulder under kontroll.
Och ett visst stöd har de också i EU:s högsta ledning, som gärna påpekar att säkerhet inte bara handlar om soldater och stridsvagnar.
- Jag gillar inte att våra amerikanska vänner smalnar ner det här till att bara handlar om militären. Om man ser på vad Europa lägger på försvaret, plus utvecklingsstöd, plus bistånd, så blir jämförelsen med USA annorlunda. Modern politik kan inte bara handla om höjda försvarsbudgetar, talade kommissionsordförande Jean-Claude Juncker i München i förra veckan.
Juncker vill hellre tala om att använda pengarna bättre och ser gärna en utveckling mot fler gemensamma satsningar inom EU. Runt om i Bryssel ökar just nu intresset för att skapa den "försvarseurozon", Pesco, som nämns som ett alternativ i Lissabonfördraget. Redan vid nästkommande toppmöte i mars kan det bli aktuellt att diskutera en utveckling av de ganska allmänna planer som försvarsministrarna enades om i höstas.
Nato talar under tiden om att inte välja, utan göra både och: spendera mer och spendera bättre.
Generalsekreterare Jens Stoltenberg betonar att allt handlar om politisk vilja.
- Det handlar om prioriteringar. Jag vet att nästan alla politiker föredrar att lägga pengar på utbildning, hälsovård, vägar eller rentav skattesänkningar, men ibland måste man säga att säkerhet har en högre prioritet än annat, sade Stoltenberg efter förra veckans försvarsministermöte i Bryssel.
Av de 22 EU-länder som ingår i Nato uppnår i nuläget endast fyra militäralliansens målsättning om en försvarsbudget motsvarande minst två procent av BNP. Mest satsar - ironiskt nog - landet med EU:s sämsta ekonomi, Grekland.
Jämfört med år 2009 har länderna totalt sett minskat rejält på sina försvarsbudgetar, även om en mindre uppgång varit synlig de senaste åren.
Allra mest har budgeten minskat i USA, även om landet fortfarande spenderar mest både relativt sett och i verkliga tal. I främst Polen, Rumänien och de baltiska länderna har samtidigt försvarsbudgetarna ökat kraftigt under samma period.
Här är ländernas försvarsbudgetar i procent av BNP, samt skillnaden i procentenheter jämfört med 2009:
Fotnot: medlemsland nummer 28, Island, har inget eget försvar överhuvudtaget.
Källa: Nato.
I artikel 42:2 i EU:s Lissabonfördrag talas om att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska leda fram till ett gemensamt försvar - men bara när ländernas stats- och regeringschefer bestämt det med enhällighet.
I artikel 42:6 ges samtidigt möjlighet för dem som vill gå längre redan dessförinnan: "De medlemsstater som uppfyller högre krav på militär kapacitet och som har gjort mer bindande åtaganden på området med tanke på de mest krävande uppdragen ska upprätta ett permanent strukturerat samarbete inom ramen för unionen". På engelska förkortas samarbetet Pesco.