Kinberg Batra har en Plan - Hon slog Stefan Löfven mer än dubbelt upp, när det gällde att säga Sverige. Och nio gånger räknade jag till att hon använde det numera moderatmoderna ordet plan, för säkerhets skull också utskrivet i Ebba Busch Thor-flaggstorlek som en del av scenografin.
För egen del rycker det alltid i mungipan på mig när jag hör Plan uttalas i allvarsamma sammanhang, eftersom jag under många år skrattade högt åt Blackadder (Svarte Orm) där den uppenbart osluge tjänaren Baldrick alltid sade sig ha en listig plan (Mylord, I have a cunning plan!). Även för breda lager kända ligaledaren Charles-Ingvar "Sickan" Jönsson, lät också ständigt meddela "Jag har en plan", vilket för insatta filmtittare var ett förebådande om katastrof.
Så för mig bär alltså ordet plan konnotationer som utöver kommunistiska femårsplaner drar åt ett håll jag har svårt att ta på allvar. Men efter denna ovidkommande utläggning, ska jag faktiskt medge att det känns som om Moderaterna börjar hitta konturerna av sin färdplan.
När man samlades i Karlstad på Sverigemöte härförleden, var budskapet att Sverige ska fungera. Det är förstås djupt beklagligt att så inte är fallet, liksom att Sverige befinner sig i ett sådant läge att detta budskap ens kan vara möjligt att föra fram och få erkänsla för, men faktum är ju att eftersatt skötsel av landet gör att vi måste se till grunden innan vi bygger nästa våning på huset.
Att Anna Kinberg Batra har blivit varmare i kläderna kan inte ha gått den mest illvilligt inställde förbi igår kväll. Det börjar låta som om hon tror på vad hon säger, bottnar bättre och står på fastare mark. Skuggan från företrädaren är inte lika påtaglig. Tydligheten i Natofrågan är välkommen, liksom kravet på en ny försvarsberedning. I sak innebär det en fjäder i hatten för Jan Björklund, som valde att lämna den tidigare, och om det ska tolkas som att Moderaterna inte kommer att gå med på uppgörelser som relativt vad Socialdemokraterna vill är en framgång, men ur ett renodlat försvarsperspektiv är otillräckligt, är detta en mycket god nyhet.
Störst utrymme fick integrationsfrågorna. Det är bra, och det innebär att Moderaterna nu befinner sig där svenska folkets funderingar och frågor också finns. Att Sverigedemokraterna inte längre ges ensamrätt i frågorna är på tiden.
Anna Kinberg Batras budskap var både kärvt och strängt. Att ett parti som en gång tog strid för arbetslinjen nu överför den även med integrationsglasögonen på är logiskt och konsekvensenligt. I dessa stycken var partiledaren mycket konkret.
Men det gäller samtidigt att partiet förmår göra något åt sin egen saktfärdighet när det handlar om de stora bromsklossarna för integrationen. Att lägga incitamenten så att ankommande lär sig svenska är god politik, men vill man ställa högre krav på invandrade behöver man också se över möjligheterna för dem att faktiskt nyttiggöra sina språkkunskaper på ett jobb eller som företagare. Och i denna del var resonemangen mindre genomarbetade och mer övergripande.
Att talet var ämnat att signalera till egna och andra att Moderaterna nu är på banan när det gäller att se problemen lyckades väl. Församlade sympatisörer applåderade högt både åt bidragstak och utökade möjligheter att utvisa sådana som begår brott. Nästa utmaning för en moderatledare som säger sig övertygad om att "ett starkare Sverige utgår från att människor kan växa och samhället ska underlätta och riva hinder för det - inte skapa dem" är att också vinna applåder genom att visa hur också detta konkret ska åstadkommas.