Kofi Annan ledde FN med stark hand och stort lugn - En av världens stora ledare har gått ur tiden efter en kort tids sjukdom. Kofi Annan ledde FN med stark hand i tio turbulenta år. Nu har han gått bort 80 år gammal. Annan efterlämnar svenska frun Nane och tre barn.
Kofi Annan styrde Förenta Nationerna mellan 1997 och 2006. Terrorattentaten i USA 2001 och landets invasion av Irak 2003 ristade djupa spår och definierade en ny väg, från kalla krigets efterföljande vakuum till globalisering och kamp mot terrorism.
Vid rodret att hantera detta stod FN:s första svarta afrikanska generalsekreterare med bakbundna händer genom ett ständigt oenigt säkerhetsråd.
Men trots tuffa motgångar blev hans eftermäle att han återvitaliserade FN och hittade nya vägar att skapa fred - något han och FN fick Nobels fredspris för 2001.
- Han är en gestalt som jag vill sätta på samma nivå som Mandela och som ledare för FN måste han jämföras med Dag Hammarskjöld, säger Jan Eliasson, som jobbat nära Kofi Annan sedan mitten av 80-talet.
- Hans serena lugn genomströmmade alltid rummet och jag har aldrig hört honom höja rösten.
Kanske spelade uppväxten i den aristokratiska familjen i nuvarande Ghana in, liksom utbildningarna vid de amerikanska topplärosätena Macalester College och M. I. T. Sloan School of Management.
Som 24-åring vandrade han in på det första FN-uppdraget på Världshälsoorganisationen Genève, han klättrade målmedvetet tills han blev chef för FN:s fredsbevarande operationer mellan 1993 och 97.
Det blev ett stålbad. I en tid av folkmord.
USA lämnade brådstörtat ett krisande Somalia efter att en Black Hawk-helikopter skjutits ner och amerikanska soldater släpats runt gatorna. Fredsoperationen brakade samman. Clintonadministrationen slöt sig. Världen höll andan. Kofi Annan knöt handen i fickan och spred hela tiden en statsmannamässig strålglans. Skräddarsydda kostymer över bländvita skjortor tycktes på honom som smidiga extraskinn.
Det var 1994 och bara månader innan folkmorden i Rwanda. Kofi Annan försökte med alla krafter få världens länder att ställa upp i en fredsbevarande operation. Han misslyckades, blev syndabock och oerhört frustrerad.
Ändå gjorde han skillnad. Hela tiden.
Jan Eliasson minns ett leende över ett förhandlingsbord 1992. FN:s dåvarande generalsekreterare Boutros Boutros Ghali var temperamentsfull och hade ett animerat meningsutbyte med Jan Eliasson vad de skulle göra i Somalia. Röster höjdes.
- Då satt Kofi Annan på andra sidan rummet med sitt serena leende och sa något som lugnade ner hela situationen.
Precis efteråt kom hans livs vändning - i Bosnien. Efter inledande kritik satte han hårt mot hårt och tvingade Serbien till förhandlingsbordet genom Nato-bomber.
Han blev då i praktiken kandidat till generalsekreterarposten, ivrigt påhejad av USA. Men liksom i Dag Hammarskjöld fick stormakterna en ämbetsman de inte kunde styra. Han kallade i klartext USA:s ockupation av Irak 2003 "olaglig".
I sitt avskedstal 2006, efter 10 år som generalsekreterare, fronderade han åter mot USA och höjde ett varningens finger för att inte åsidosätta demokratiska ideal i kampen mot terrorismen.
Sedan fortsatte han att förhandla, öga mot öga, med serent lugn.
Så har vi svenskkopplingen. Den som går rakt in i svensk diplomatis kärna. Och hjärta.
Efter ett äktenskap med nigerianska Titi Alakija gifte han om sig med svenska FN-juristen Nane Lagergren. Hennes mor är den nu 97-åriga Nina Lagergren och halvsyster till den försvunne svenske diplomaten Raoul Wallenberg.
Paret blev globalt omsusat och dominerande i New Yorks sällskapsliv. Men varje sommar kunde de stiga ur flygplanet på Ronneby Airport och andas ut några dagar på Gyön, ett par mil sydväst om Ronneby där Nanes familjs sommarhus ligger.
Stuggrannen Ingrid Svensson berättade i Sydöstran 2003 att Kofi Annan artigt på svenska brukade säga "tack" till hennes man när han köpte fisk.
Även om svenskkopplingen gärna dras fram var det den röda jorden han själv alltid återvände till. År 2003 sade han till författaren Philip Gourevitch: "Jag känner mig ytterst som en afrikan, mina rötter är djupt afrikanska och det jag lärde mig som barn där är väldigt viktigt för mig".