Kommer EU att lyssna till väckarklockan brexit?

Senaste nyheterna om Nato

Kommer EU att lyssna till väckarklockan brexit? - Med brexit har EU hört väckarklockan ringa, men frågan är om unionen nu kommer ur sängen och påbörjar angelägna reformer, skriver Kjell M Torbiörn, som tidigare bland annat lett Europarådets ekonomiska sekretariat.

I denna augusti månad, på engelska känd som "the silly season", så sitter kanske Theresa May, Storbritanniens nya premiärminister och skissar på första utkastet till det brev som hon inom några månader ska skicka till EU om sitt lands avsikt att lämna Unionen. Och kanske ligger EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i sin hängmatta och funderar över det egendomliga uttalande han nyligen gjorde om att "Vi ska vara mycket, mycket tuffa mot Storbritannien, ty vi vill försäkra oss om att inget annat land lämnar EU. " Men vid en titt i kristallkulan, vilket spelrum har Storbritannien respektive EU i de kommande brexitförhandlingarna, och vilka utfall är mest troliga?

Låt oss först titta på Storbritannien. Landet har tre stora mål: för det första ett så fullständigt fortsatt tillträde som möjligt till EU:s inre marknad; för det andra en avsevärt lägre årlig "avgift" till EU än vad man hade i nettobidrag till EU som medlem; samt en mycket lägre immigration från andra EU-länder än hittills.

Vad gäller Storbritanniens förhandlingsalternativ föreligger tre huvudvarianter:

Variant 1: Storbritannien går med i EES (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) bestående av EU:s länder plus tre av de fyra länderna i EFTA (Island, Liechtenstein och Norge). Storbritannien får vid denna "norska modell" fullt tillträde till EU:s inre marknad, men kan få betala en betydande "avgift" för nöjet. Dessutom får man noll medbestämmande.

Variant 2: Storbritannien blir rent "tredjeland" för EU, såsom till exempel Kanada, och handeln med EU lyder under WTO:s regler. Denna lösning är inte oäven med tanke på att världshandeln i dag är nära nog tullfri. Vilket i sin tur innebär att Inre marknaden har mist mycket av sin forna betydelse, i synnerhet som många av dess normer och regler har anammats av resten av världen just för att underlätta exporten.

Variant 3: Storbritannien väljer den "schweiziska" modellen, också kallad "bilateralen" eftersom den skulle bygga på ett antal separata EU-Storbritannien-överenskommelser på olika områden, varvid bägge sidor får fullt tillträde till varandras marknader, mot en viss årsavgift för Storbritanniens del. Liksom Schweiz skulle Storbritannien också få viss bestämmanderätt över immigrationsnivån. Sammanfattningsvis verkar det i dagens läge troligast att Storbritannien satsar på - och uppnår - Schweizmodellen, just för att den ger större medbestämmande. Men eftersom den skulle kunna bli så förhållandevis gynnsam för Storbritannien kunde den också fresta andra EU-länder till efterföljd.

För det resterande EU:s del står valet mellan mer federalism och mindre sådan. Planerna för radikalt mer integration florerade från EU-håll dagarna efter brexit. Problemet är bara att majoriteten av EU:s befolkningar tycks vara emot en sådan, inklusive i flera av "kärnländerna". Alternativet vore ett inbromsande - eller till och med en reträtt - vad gäller EU-integration, främst genom att minska Brysselinstansernas makt och återbörda denna till medlemsländerna. Mycket kommer att bero på utgången av kommande val i flera viktiga EU-länder. Om EU-kritiska partier vinner terräng kan hela EU-bygget komma i gungning, främst Ministerrådet. Allt som allt verkar denna senare utveckling - det vill säga en reträtt i riktning mot mindre integration - mest trolig, såsom varande mest i "tidens anda".

Mer allmänt kommer Storbritanniens utträde - i dess egenskap av EU:s starkaste militärmakt tillsammans med Frankrike - att ytterligare försvaga EU:s redan svaga Gemensamma utrikes-och säkerhetspolitik (GUSP) och i motsvarande mån öka Natos betydelse, vilket kan få Sverige att ytterligare närma sig den senare. Storbritannien har redan aviserat ökade försvarsutgifter - inklusive en modernisering av sin kärnvapenarsenal. EU:s attityd till Ryssland kan utan Storbritannien förväntas bli mindre tuff, till exempel vad gäller sanktioner i Ukrainafrågan, också därför att flera EU-länder i Centraleuropa här förespråkar en mer försonlig hållning.

Inget EU-land är så i chock över brexit som Tyskland, som i Storbritannien förlorar ett land med i många delar likartad pragmatisk syn på frihandel och utrikespolitik. Angela Merkel har redan förespråkat så nära och öppna relationer som möjligt mellan EU och Storbritannien - varvid man kan förvänta starkt stöd från bland annat Sverige, ett land som på alla sätt står Storbritannien nära. Dessutom mister Tyskland det så fruktbara "ménage à trois" med London och Paris som skapat balans inom EU under årtionden. Nu efter brexit måste Tyskland ännu tydligare - och så att säga "mot sin vilja" - leda EU, ja "rädda" det, och därmed riskera att anklagas av övriga medlemmar för hegemonistiska tendenser.

Också Frankrike är i chock. Efter att två gånger under de Gaulle ha nobbat Storbritanniens EU-ansökan under 1960-talet upptäckte Paris snart Storbritanniens nytta som motvikt mot Tyskland inom "le ménage à trois". För Frankrike är EU av livsviktig betydelse, framför allt för att ha viss kontroll över Tyskland (såsom till exempel via euron), något som kan bli svårare utan Storbritannien. Slutligen får Frankrike betala mer till EU i och med att Storbritannien som nettobetalare till EU:s budget nu försvinner.

Ryssland under president Putin har anledning glädja sig över brexit av flera skäl: EU mister en plats i FN:s säkerhetsråd, en kärnvapenmakt i sin medlemskrets samt en privilegierad länk till USA. Ryssland uppnår även en splittring av EU som västlig allians. Man torde också se brexit som en möjlig början till ytterligare "EU-exits", samt till Skottlands eventuella sorti ur Storbritannien, något som skulle få konsekvenser för britternas nukleära ubåtsförsvar med baser i den landsändan.

Sammanfattningsvis finns det ändå skäl att hysa försiktig optimism vad gäller brexits långsiktiga konsekvenser. Britterna måste hitta en ny relation till resten av Europa - eller kanske en nygammal sådan, med tanke på Storbritanniens historia och geografiska belägenhet: för långt från kontinenten för att inte känna sig speciell, men för nära den för att inte känna sig delaktig och berörd. Dessutom behöver EU i lika hög grad som Storbritannien nära relationer på alla områden till sin nye granne. EU för sin del har hört väckarklockan ringa, och frågan är om det nu kommer ur sängen och påbörjar angelägna reformer.

har tidigare bland annat lett Europarådets ekonomiska sekretariat och är författare till boken "Destination Europa: en kontinents politiska och ekonomiska utveckling" (SNS)

Källa - 2016-08-22 17:15

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Undantagstillstånd
  2. Magnitskij-affären
  3. Nato övning norge
  4. Menscertifiering
  5. Demonstration NATO organisationer
  6. Försvaret värnkraft
  7. "strikt" @mail.dk
  8. Https://www.senastenyheterna.se/nato/norge-dammar-av-hemlig-ubatsbas-fran-kalla-kriget/
  9. "elizabeth" @mail.dk
  10. Militärövning gotland2017

Om Nato

Ska Sverige gå med i Nato? Följ nyhetsflödet från svensk media och den politiska debatten. Alla nyhter om Sveriges eventuella medlemskap i Nato.
Twitter Facebook Google+