Kortsiktigt att säga nej till Macron

Senaste nyheterna om Nato

Kortsiktigt att säga nej till Macron Senaste nytt om Nato

Kortsiktigt att säga nej till Macron - Björn Fägersten, om att också Sverige borde gå med i Frankrikes nya försvarssamarbete.

Frankrike går i bräschen för ett nytt europeiskt militärt samarbete med fokus på internationella insatser. Då såväl Storbritannien som Tyskland deltar talar mycket för att även Sverige borde ansluta sig.

Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.

Det har hänt mycket inom europeisk säkerhetspolitik de senaste åren. Ett alltmer osäkert grannskap i öst och väst har övertygat många europeiska länder om vikten av utökat samarbete. President Trump har tydliggjort att européer måste ta mer ansvar själva och samtidigt sått osäkerhet kring för vem och i vilka lägen amerikansk hjälp är att räkna med.

Slutligen har Storbritanniens val att lämna EU, öppnat för en mängd säkerhetspolitiska initiativ inom EU som tidigare varit otänkbara.

Försvarsforskning och försvarsmaterielutveckling kommer framöver kunna finansieras via EU-budgeten, och det nya strukturerade försvarssamarbetet inom union - PESCO - tillåter grupper av länder att samarbeta kring gemensamma projekt samtidigt som alla deltagare gör åtaganden att höja sin kapacitet. 25 av EU:s 28 medlemmar har valt att gå in i PESCO-samarbetet, vilket gör det till en mer generell ambitionshöjning än den spjutspets av de mest ambitiösa medlemmarna som förutsågs i Lissabonfördraget.

Delvis som en reaktion på att PESCO kom att (i linje med Tysklands och även Sveriges vilja) bli så inkluderande att nästan alla EU-medlemmar deltar, har Frankrike annonserat ett eget europeiskt säkerhetspolitiskt samarbete - the European Intervention Initiative (E2I). Även om en tydlig avsiktsförklaring saknas syftar samarbetet till att samla villiga europeiska länder till krishanteringsinsatser och militära insatser utanför Europa. Det är alltså, precis som med EU:s militära samarbete, inte fråga om något samarbete kring territorialförsvar.

Nio länder har signerat avsiktsförklaringen, bland annat Storbritannien (E2I befinner sig utanför EU:s ramar) och med viss tvekan Tyskland.

Sverige har än så länge inte aviserat någon villighet att delta, trots ett historiskt nära samarbete med Frankrike i flera skarpa krishanteringsinsatser. Två högst legitima skäl kan skönjas. Dels kostar allt internationellt samarbete även om det genererar nytta av olika sorter. Sverige har redan byggt ut sitt samarbete med andra nordiska länder samt med USA, och valt att engagera sig i Storbritanniens snabbinsatsstyrka (Joint Expeditionary Force) samt senast i EU:s PESCO.

Resurserna är ändliga och Sverige är i ett läge där investerade resurser vägs mot de stora behov som finns inom försvaret på hemmaplan.

Det andra skälet handlar om EU. Sverige har ett nationellt intresse av att bevara sammanhållningen inom Unionen, vilket var anledningen till att man föredrog ett inkluderande PESCO-samarbete som alla EU-medlemmar kunde vara med i. Risken man ser med löst sammansatta mellanstatliga koalitioner av villiga är att dessa urholkar existerade samarbetsstrukturer inom Unionen.

Med tanke på andra svenska intressen och det snabbt förändrande geopolitiska läget kan dessa skäl ifrågasättas - och Sverige kan behöva ompröva sin position. Att se hur olika plattformar kan lösa problem i relation till olika tidsperspektiv kan göra valen lättare.

För det första har Sverige långsiktiga nationella intressen i Europas södra grannskap som på olika sätt måste hanteras. Instabila och auktoritära samhällen ökar risken för att al-Qaida/IS får ett starkare fotfäste i Norra Afrika och minskar förutsättningarna för att hitta hållbara sätt att hantera migrationsflöden på. Genom EU gör vi mycket - till exempel genom handel, diplomati och stabilitetsinsatser - men om vi vill ha ett inflytande på den långsiktiga geopolitiska utvecklingen är ett visst säkerhetspolitiskt engagemang förmodligen oundvikligt. Till skillnad från många andra plattformar för samarbete ser E2I ut att ha såväl politiskt ledarskap (främst från Frankrike) och politisk vilja (bara länder som aktivt vill samarbeta deltar).

I den mån E2I realiseras kan man förvänta sig ett tydligt fokus på det södra grannskapet. Utan svenskt deltagande kommer vi då ej att forma europeisk säkerhetspolitik i en för oss viktig region.

För det andra är det inte nödvändigtvis så att E2I hotar den enighet som Sverige prioriterar. Efter det att Storbritannien kliver av EU finns all anledning att hitta format för breda överläggningar om Europas säkerhet. Nato spelar en given roll vad gäller avskräckning gentemot Ryssland, men en mindre roll i andra säkerhetspolitiska frågor. President Trumps sanktioner och fräna kritik av Europa i allmänhet och Tyskland i synnerhet hämmar ytterligare Nato som politisk plattform.

Samtidigt är det uppenbart att det har varit svårt att uppbåda tillräcklig politisk vilja för att agera säkerhetspolitiskt inom ramen för EU - de fortfarande oanvända EU-stridsgrupperna som varit i beredskap sedan Tony Blairs dagar talar sitt tydliga språk.

Därför kan Frankrikes initiativ lösa ett reellt problem här och nu: hur ska europeiska länder kunna samordna nödvändiga insatser i närområdet när USA ej är intresserade och EU ej eniga? Samtidigt svarar EU:s militära samarbete på en långsiktig transformativ fråga: hur ska vi genom samarbete och effektiv budgetallokering kunna uppnå mer europeisk säkerhetspolitisk effekt?

På lång sikt finns det starka incitament för Europas länder att stärka sitt säkerhetspolitiska aktörskap genom EU. På kort sikt är det dock tänkbart att man genom EU bygger upp och finansierar kapacitet och verktyg, men att dessa primärt används där det finns politiskt vilja, till exempel inom det nya franska initiativet. I takt med att mer av en gemensam strategisk kultur uppstår mellan Europas länder kommer mer verksamhet att kunna ske inom EU med fler länder inblandade.

Genom att delta i båda formaten kan Sverige - tillsammans med Tyskland - verka för att Frankrikes E2I knyts så nära som möjligt till EU:s verktyg och resurser för att undvika slöseri och splittring. Samtidigt kan vi genom detta arrangemang vara delaktiga i att integrera Storbritannien i Europas säkerhetspolitik. Båda processerna stärker på sikt den europeiska sammanhållning som Sverige värnar.

Är det då värt resurserna? Visar sig E2I bara bli en papperstiger blir vårt engagemang relativt billigt. Om E2I däremot blir ett viktigt säkerhetspolitiskt format tillåter det Sverige att stärka relationen till Frankrike, påverka säkerhetspolitiken gentemot en viktig region, samarbeta multilateralt med Storbritannien efter Brexit och på sikt verka för att detta nya format inte urholkar EU:s ambitioner på området - en investering väl värd sitt pris.

BJÖRN FÄGERSTEN är är seniorforskare och chef för UI:s Europaprogram.

Vd, chefredaktör och ansvarig utgivare: Fredric Karén

Politisk chefredaktör: Tove Lifvendahl

Redaktionschef och stf ansvarig utgivare: Maria Rimpi

Chef SvD Nyheter: Maria Sundén Jelmini

Chef SvD Näringsliv: Daniel Kederstedt

Chef SvD Kultur: Lisa Irenius

Postadress Svenska Dagbladet, 105 17 Stockholm

Besök Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm

Organisationsnummer 902004-3619

Telefon Kundväxel +46 8 618 02 20

Telefon Växel +46 8 13 50 00

Källa - 2018-06-26 07:30

Liknande nyheter

    Mest läst:
  1. Undantagstillstånd
  2. Nato övning norge
  3. Demonstration NATO organisationer
  4. Menscertifiering
  5. Magnitskij-affären
  6. Försvaret värnkraft
  7. Militärövning gotland2017
  8. Angela merkel och trump nato
  9. Militärövning gotland2017
  10. Wallströmdoktrinen

Om Nato

Ska Sverige gå med i Nato? Följ nyhetsflödet från svensk media och den politiska debatten. Alla nyhter om Sveriges eventuella medlemskap i Nato.
Twitter Facebook Google+