Lagerbäcks hemlighet en isländsk saga - De har världens kortaste fotbollssäsong, en befolkning stor som Hallands och en nationalarena där gräset frusit ihjäl. Ändå lyckades Island hålla fotbollsstormakten Portugal stången under EM i Frankrike. Berodde det på baksmällan efter ett nyliberalt experiment?
Kristinn V Jóhansson ligger på alla fyra inne på den isländska nationalarenan Laugardalsvöllur.
-Det pågår ett krig här nere, mumlar han genom sitt röda skägg.
Han är klädd i en mörkblå träningsoverall prydd av det Isländska fotbollsförbundets emblem. En röd, vit och blå vimpel och bokstäverna KSI, som står för Knattspyrnusamband Íslands. Det han studerar är groende gräsplantor. Som planskötare är hans uppgift att se till att gräset på Laugardalsvöllur i Reykjavik lever upp till UEFA:s internationella krav. Eller att det lever överhuvudtaget. Det är inget man kan ta för givet.
Enligt Lars Lagerbäck bör ett fotbollslag aldrig låta sig påverkas av yttre omständigheter. Aldrig någonsin! Det är bara det att på just Island är de yttre omständigheterna väldigt svåra att bortse från. Vi talar om ett land som under större delen av sin historia varit beroende av fisket och därmed helt i naturkrafternas våld. En geografisk punkt som efter det andra världskriget blev en strategiskt viktig Nato-bas och en bricka i det nyckfulla storpolitiska spelet mellan öst och väst. En nation som drabbades av den största bankkollapsen någonsin, sett till storleken på ekonomi, till följd av den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers konkurs 2008.
Tvivlar förbundskaptenen på de yttre omständigheternas betydelse på Island kan han ju alltid fråga sin assisterande tränare. En sen vinternatt 1973 väcktes en då sexårig Heimir Hallgrímsson av sina föräldrar. Familjen var tvungen att fly från sitt hus på Hemön, den enda av Västmannaöarna som bebos av människor (och som har ett lag i högsta serien). Mot hamnen sprang lille Heimir, mot fiskebåtarna som skulle föra honom i säkerhet från lavan som flödade ur vulkanen Eldfells inre. Yttre omständigheter definierar livet på Island, och därmed även fotbollen. Så är det bara.
Det vet Kristinn V Jóhansson.
-Det här är Poa annua, ett gräs som gror fort på våren och gärna växer på rajgräsets bekostnad, säger han och rycker upp några grässtrån med rötterna.
Islands natur liknar ingen annan. Det samma gäller fotbollsplanerna. Kristinn förklarar att gräsmattorna på de stora europeiska arenorna är monokulturer. På dessa hårt ansade gröna rektanglar växer enbart Lolium Perenne, rajgräs, oftast förstärkt av syntetiska fibrer. Rajgräset är ett lågt växande, slitstarkt och glansigt grässtrå som behåller sin saftiga gröna färg året om. En typ av gräs som gör sig bra i tv.
Mattan på den isländska nationalarenan har mer av ett, tja, radioutseende. Gulbrun med gröna fläckar. Ungefär som resten av vulkanön på våren innan växtligheten tagit fart på allvar. Denna aprildag återstår några veckor till den isländska seriepremiären. Den isländska ligan pågår endast mellan maj och september. Längre säsong tillåter inte vädret. Förutom herrlandslaget spelar Fram på Laugardalsvöllur. Men Kristinn får se hur det blir med den saken i år. Kanske får Reykjavikklubben spela sina matcher någon annanstans. Sista veckan i maj kommer nämligen de isländska utlandsproffsen och Lars Lagerbäck till stan för den sista landslagssamlingen innan EM. Då måste gräsmattan vara i toppskick. Kristinn håller de små plantorna i handflatan.
- Här funkar det som i naturen. Det finns en massa olika grässorter. Poa är grönt på sommaren och sedan dör det på vintern. Det är därför gräsmattan ser gulflammig ut.
Tidigare bodde Kristinn V Johansson i London. Där arbetade han under Arsenals närmast legendariske planskötare Paul Burgess på det hypermoderna Emirates Stadium med 9 hissar, 13 rulltrappor, 900 toaletter, HD-jumbotron och en prislapp på 4,8 miljarder kronor. Längs den isländska nationalarenans långsidor löper två läktare av betong med plats för totalt 15 000 åskådare. Huvudläktaren byggdes 1958. Bakom de båda målburarna gapar stadion öppen. Ligger vinden på från syd sveper den med sig aska och sporer från det karga hedlandskapet Heiðmörk. Just i dag blåser det nordan. Den kalla atlantluften drar in över entréskylten, ett nybrutalistiskt betongmonument prytt av en flagnande läskreklam. Kristinn har sett vindbyar från havet så hårda att hörnflaggorna lagt sig horisontellt efter marken och gästande spelare förtvivlat försökt skydda sina ansikten för det snöblandade regn som kan kännas som glassplitter mot huden. Han har sett målvakter göra utsparkar där motvinden gjort att bollen landat i det egna straffområdet.
Årets vinter har varit ovanligt sträng. I november föll den första snön. I december låg snötäcket halvmetertjockt på Laugardalsvöllur. Sedan kom stormarna. På vulkanen Skálafell strax norr om huvudstaden dånade orkanen fram i 55 sekundmeter. Alla större vägar stängdes av. Folk uppmanades hålla sig inomhus. I Reykjaviks hamn sjönk två fartyg. På Laugardalsvöllurs gräsmatta bildades drivor av snö.
- Men snö är bra. Syre tillåts passera till gräset samtidigt som snötäcket skyddar. Is däremot, det är döden…
Han kollar väderleksrapporterna flera gånger dagligen. Kraftigt regn följt av en köldknäpp vore ett dråpslag. Just det inträffade 2014, året då kvalet till EM inleddes. Ett varmt och regnigt nyår följdes av några riktigt kalla januarinätter. Den 14:e januari liknade Laugardalsvöllur en nyspolad bandybana. Kristinn V Johansson fann ingen annan råd än att hyra in en vägskrapa och hyvla bort isskorpan från gräsmattan. Men det var för sent. Isen hade bitit sig fast i jorden. När tjälen släppte i slutet av mars spred sig en stank av död och förruttnelse över arenaområdet. Gräsmattan hade drabbats av det som Lars Lagerbäck under sin tid som tränare i Hälsinglands gärdsgårdserier på 70-talet lärde känna som isbränna. Islands nationalarena liknade en åker.
Den 25 april, med 40 dagar kvar till landslagets första träningsmatch för säsongen, tvingades Kristinn så nytt gräs. Dagen innan avspark klipptes den nya gräsmattan för första gången. I matchen besegrades Estland med 1-0. Spelet verkade lovande. Nästan ingen klagade på underlaget.
Under sommaren täcktes planen av en vit plastduk. När Island inledde kvalspelet inför EM den 9 september 2014 låg gräsmattan åter grön och frodig. Kristinn V Johansson kunde pusta ut. På hemmaplan krossades Turkiet med 3-0. En månad senare vann Island över Lettland med samma siffror. Åter på hemmaplan, den 13 oktober, i ett ihållande isländskt spöregn stod Holland - bronsmedaljörerna från det senaste världsmästerskapen - för motståndet. Ett land med tre gånger så många registrerade fotbollsspelare som Islands totala befolkning och en spelartrupp värderad till över två miljarder kronor. Det blev 2-0 till hemmalaget. Stjärnan Gylfi Sigurðsson gjorde båda målen.
Den 3 september 2015 satte sig Lars Lagerbäck tillrätta i de stoppade racerbilsstolar i rött och vitt läder som utgör avbytarbänken på Amsterdam Arena. Under året som gått hade Island förlorat mot Tjeckien med uddamålet och vunnit över Kazakstan. Ingen trodde att laget skulle kunna rubba Holland på bortaplan. Laugardalsvöllur i snöblandat regn är en sak, Amsterdam Arena en annan. Den invigdes 1996 och är en av världens mest moderna. Byggnaden blev stilbildande i den boom av multifunktionella fotbollsarenor som skjutit upp ur jorden i Europa som futuristiska svampar under 2000-talet. Amsterdam Arena var den första med skjutbart tak. Med hjälp av vindturbiner, sprinklers, kemiska gödningsmedel och artificiellt solljus håller man liv i gräsmattan. Den är uppkopplad mot ett livsuppehållande system likt en intensivvårdspatient. Sensorer och infraröda kameror kontrollerar jordens temperatur och fuktighet. Gräsrötternas längd mäts regelbundet. Matchbollens studs och hastighet mot underlaget testas noga flera gånger i veckan. Efter varje match får spelarna betygsätta planen. All data lagras, analyseras och finns tillgänglig för arenans planskötare som via sina mobiltelefoner kan kontrollera gräsmattans tillstånd ner till varje