Löfven måste ge besked om ökat militärt hot - Ett väpnat militärt angrepp mot Sverige kan inte längre uteslutas, enligt försvarsberedningen. Frågan är hur statsminister Stefan Löfven (S) ställer sig till den bedömningen när han inleder Folk och försvar i Sälen på söndagen.
Försvarsberedningens delrapport dagarna före jul ritade effektivt om den säkerhetspolitiska kartan.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Sju av åtta riksdagspartier i beredningen är nu eniga om att det finns ett ökat militärt hot mot Sverige, endast Vänsterpartiet reserverar sig och ser ett väpnat angrepp som "fortsatt osannolikt".
Stefan Löfven och moderatledaren Ulf Kristersson, som också talar i Sälen på söndagen, måste nu förhålla sig till detta: delar man försvarsberedningens bild av säkerhetsläget eller inte.
Särskilt för Löfven kan det te sig svårsmält när en del invanda begrepp ställs på huvudet av beredningen.
Vid Folk och försvars konferens för ett år sedan kom regeringens nationella säkerhetsstrategi direkt från tryckeriet och såg dagens ljus i statsministerns anförande den gången. Som vanligt betonades att "Sveriges militära alliansfrihet tjänar oss väl", precis som Stefan Löfven också gjort i varje regeringsförklaring sedan 2014.
I försvarsberedningens delrapport förekommer den militära alliansfriheten överhuvudtaget inte i texten, enbart i två reservationer där Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna håller fast vid den ståndpunkten. I Sälen kommer Löfven behöva ha besked att ge om regeringens hållning.
Försvarsberedningens utgångspunkt är "den svenska solidariska säkerhetspolitiken" som omfattar EU-länder och nordiska grannländer oavsett medlemskap i Nato.
För egen del förväntar vi oss då "att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas".
Militärt stöd kan komma från Nato eller USA enskilt. Om det verkligen blir så är en annan sak.
Försvarsberedningens konstaterar att det likväl tar tre månader innan hjälp utifrån kan nå fram. Under tiden måste Sverige klara försvaret på egen hand.
Beredningen noterar också att partnerländer som Sverige inte omfattas av Natoländernas "gemensamma försvarsplaneringsprocess".
Enligt den säkerhetspolitiske utredaren Krister Bringéus betänkande från september 2016 innebär det att Sverige kan hamna i "ett planeringsmässigt mörkerland" när ett militärt samarbete med Nato och USA måste "improviseras" i ett krisläge. Det, i sin tur, ger en angripare "operativa fördelar" vid en attack mot Sverige.
Bringéus såg både för- och nackdelar med ett svenskt Natomedlemskap och har sedan dess varit ett rött skynke för regeringen.
Försvarsberedningens delar nu Bringéus slutsats att Ryssland kan ha ett militärt egenintresse av att tillskansa sig svenskt territorium, främst Gotland, inför en attack mot Baltikum för att skära av Natostöd över Östersjön.
Frågan för Stefan Löfven är om den hotbilden, i kombination med konsekvensen av att det saknas samordnad försvarsplanering, påverkar regeringens syn på Nato.
Även i övrigt kan rikskonferensen valåret 2018 bjuda på tuffare tag än vanligt på Högfjällshotellet.
USA:s Natoambassadör Kay Bailey Hutchison kritiserade nyligen Wallströms planer och varnade för kommande samarbetsproblem. Wallströms svar blev att "Nato ska avstå från att säga saker som upplevs som press och hot mot Sverige".
På måndagen står både försvarsminister Peter Hultqvist (S) och ÖB Micael Bydén på talarlistan.
Vid Folk och försvar för ett år sedan förklarade Hultqvist att "jag är inte beredd att delta i någon offentlig auktion om pengar", när Alliansen krävde ökade anslag. Ett halvår senare blev det ändå åtta nya miljarder i försvarets budget.
I början av december markerade Bydén, trots den höjningen, oro för "gapet" i försvarsekonomin i en SvD-intervju och menade att "vi kan inte fortsätta så här år efter år".
Frågan är nu om ÖB står fast vid den kritiken, och vad Hultqvist säger om saken.