Olyckliga formuleringar i Rinnes regeringsplattform - Yrsa Grüne-Luoma, om hur försök att lugna Ryssland låser fast Finlands säkerhetspolitiska handlingsfrihet.
Finlands nya regering har sju socialdemokratiska (SDP) ministrar, fem centerpartistiska (C) ministrar, tre från De gröna (G) och två vardera från Vänsterförbundet (Vf) och Svenska folkpartiet (SFP). Tilläggas kan, att den andra ministerportföljen som tillföll SFP närmast verkar som ett tröstepris - ursprungligen var det tänkt att partiets ordförande Anna-Maija Henriksson som är jurist till utbildningen, skulle som enda minister bli justitieminister.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
SFP lyckades dock förhandla sig till en andra ministerpost och Thomas Blomqvist tillträdde som minister med ansvar för jämställdhets- och nordiska frågor. Ett något egendomligt val, eftersom det finns en långvarig riksdagsledamot, Eva Biaudet, i SFP som har profilerat sig just när det gäller dessa frågor.
Konstellationen är intressant. Blomqvist har suttit i riksdagen i flera perioder och dessutom varit medlem av riksdagens försvarsutskott. SFP har också flera gånger tilldelats försvarsminsterportföljen. Elisabeth Rehn från SFP blev den första kvinnliga försvarsministern i världen i början av 1990-talet. Med henne kom just denna ministerpost att få en betydligt högre status än vad den hade haft förr. Det var under Rehns tid som försvarsminister som Finland beställde de 64 Hornet-planen från USA.
Förra partiledarna Jan-Erik Enestam och Carl Haglund har också varit försvarsministrar. Men den här gången gick försvarsministerportföljen till en centerpartist, Antti Kaikkonen.
Regeringssonderaren, socialdemokraten Antti Rinne som till mångens förvåning lyckades förhandla fram en regeringsbas med trygg majoritet i riksdagen, är nu statsminister.
Hur SDP ser på anskaffningen av de nya jaktplanen är inte helt klart. I regeringsprogrammet står det att "kapaciteten hos Hornet-jaktplanen ersätts fullt ut. Ett upphandlingsavtal ingås år 2021". Detta har tolkats som att 64 plan ersätts med 64 nya. Men inför valet svävade Rinne på målet när det gällde antalet. Han uttryckte sig exakt som det står skrivet, det vill säga att kapaciteten, inte antalet, är det viktiga.
SDP:s regeringspartner Centern har däremot entydigt talat för att antalet ska vara detsamma som förr. Och det är också från Centern som den nya försvarsministern, Antti Kaikkonen, kommer.
Sedan är det en annan sak att det ingalunda är säkert att det blir Kaikkonen som kommer att leda ministeriet i fyra år. En ny partiordförande ska väljas i höst.
Centern led en brakförlust i riksdagsvalet, tappade 18 mandat, och mycket av detta tillskrivs förre statsministern och C:s partiledare Juha Sipilä. Sipilä meddelade visserligen om sin avgång genast efter valet, men sitter ändå kvar till september. En av huvudkandidaterna väntas vara just försvarsminister Antti Kaikkonen. Om det blir han som efterträder Sipilä som partichef, kommer han antagligen att ta hand om finansministerportföljen, en av de tre tyngsta portföljerna i regeringen - utrikesministerposten gick redan till Pekka Haavisto (G) och SDP:s Antti Rinne är statsminister.
Har Blomqvist då en chans att efterträda Kaikkonen som försvarsminister? Knappast, trots att hans bakgrund kunde duga. Försvarsministerportföljen stannar med största sannolikhet hos C, i synnerhet som utrikesministern kommer från De gröna.
Regeringsprogrammets skrivningar innehåller än en gång den så kallade Nato-optionen: "Till grunderna för Finlands säkerhets- och försvarspolitik hör att det finns ett nationellt spelrum och valmöjligheter. Detta gör att möjligheten att ansöka om medlemskap i Nato kvarstår. Beslut ses alltid över i realtid med beaktande av förändringarna i den internationella säkerhetspolitiska miljön. "
Betyder det att Finland närmar sig ett Nato-medlemskap? Knappast. I programmet står det att Finland inte tillåter att dess territorium utnyttjas i fientligt syfte mot andra stater. Detta har tolkats som att man vill lugna grannen i öster. Medan man samtidigt hoppas att detta ska läsas så att inte heller Ryssland ska kunna utnyttja finskt territorium.
En annan formulering som väckt uppmärksamhet är följande: "Finland deltar i övningar enligt Natos artikel 5 endast som partnerland". Att detta skrivits in i programmet har också setts som ett lugnande budskap till Ryssland om att Finland inte har för avsikt att söka medlemskap i Nato. Inte en helt bekväm formulering, eftersom den ju i praktiken låser Finland vid att inte gå vidare i Nato-frågan.
Det nordiska försvarssamarbetet och i synnerhet det militära samarbetet mellan Finland och Sverige samt ett starkt och trovärdigt eget försvar hör förmodligen till de frågor som femklövern är mest överens om.
Visserligen kan anskaffningen av HX - Hornet-planens ersättare - rätt snart ställas mot sociala preferenser, främst av Vf och kanske De gröna.
Sveriges regering har inte planer på att lämna in en ansökan om Nato-medlemskap. Men om så skulle ske, då prövas styrkan i det nordiska militära samarbetet på allvar.
Sådana förändringar kan ske snabbt och oväntat. Därför hade det varit bättre att lämna bort formuleringen om artikel 5 och övningarna.
YRSA GRÜNE-LUOMA är frilansjournalist och tidigare utrikes- och säkerhetspolitisk kommentator i Hufvudstadsbladet i Helsingfors.
Tf