Ryska jaktplanet utmanar Gripen i Asien - Spänningen ökar i världen och det gör att allt fler länder letar efter nya stridsflygplan. Det ger nya möjligheter för Saab att sälja Gripen. Men det är många företag som ser samma chans och konkurrensen skärps allt mer. Inte minst som Gripen nu även möter ryska plan. SvD Näringslivs Tomas Augustsson tittar närmare på Gripens stora konkurrenter framöver.
Ett av Sveriges största industriprojekt går in i en ny fas. Läs allt om nästa generations Gripen här.
Utvecklingen av tvåmotoriga Eurofighter Typhoon drog på allvar igång på 1980-talet som ett större europeiskt samarbete där även Frankrike till en början fanns med. Men parterna drog inte jämnt och Frankrike drog sig ur för att i stället arbeta med sitt eget plan Rafale.
Kvar blev Storbritannien, Tyskland, Italien och Spanien och de kunde sedan stoltsera med den första testflygningen 1994. Men sedan blev det nästan ett decennium av debatt om hur kostnaderna för planet skulle fördelas och om det alls behövdes, Sovjetunionen hade ju fallit. Det gjorde att det dröjde nästan ett decennium innan Eurofighter började tas i aktivt bruk av något flygvapen.
Eurofighter Typhoon har också exporterats till några länder och i början av 2016 skrev till sist också Kuwait på ett kontrakt om att köpa 28 Eurofighter. Den affären sågs av Eurofighters ledning som ett bevis på att intresset för planet ökat i Mellanöstern. Totalt kunde man då räkna in omkring 600 sålda plan (även om alla inte var levererade).
Precis som Gripen är Eurofighter gjord för alla typer av uppdrag. Eurofighter har bland annat använts för att övervaka flygförbudszonen i Libyen 2011.
Eurofighter har normalt plats för en pilot men det finns även en tvåsitsig version för utbildning.
Konsortiet bakom Eurofighter hoppas sälja planet till en rad av de länder som även Saab siktar på med Gripen, exempelvis Finland. Eurofighter har tidigare också förlorat mot Gripen, som när Schweiz bestämde sig för nytt stridsflygplan.
Eurofighterplanen sätts ihop på fyra olika ställen där de fyra grundarländerna har varsin anläggning för sina egna plan, för att de ska kunna försäkra sig om arbetstillfällen.
Frankrike började utveckla Rafale på allvar efter att man bestämt sig för att inte vara med i arbetet med sameuropeiska Eurofighter. Rafale är ett tvåmotorigt rätt stort plan som kan användas för alla typer av uppdrag och kan på det sättet ersätta flera äldre modeller. Det kan även ta kärnvapen.
Rafale togs i bruk av den franska militären i början av 2000-talet. Planet används både av flygvapnet och av flottan där det finns en version som kan starta och landa på hangarfartyg. Flygvapnets plan finns både som en- och tvåsits.
Rafale är ett närmast helt igenom franskt projekt med försvarsindustriföretaget Dassault i ledningen. Det skiljer sig därmed från exempelvis Gripen och Eurofighter som använder delar och system från en rad olika länder.
Rafale har satts in i flera kris- och krigsområden som Afghanistan, Syrien, Irak, Libyen och Mali. Erfarenheterna från de här insatserna är något som ofta betonas när Dassault och den franska regeringen försöker sälja planet utomlands.
Under lång tid hade Frankrike väldigt svårt att få till någon exportaffär och den franska regeringen var till och med ute och varnade för att produktionen skulle behöva läggas ned så snart leveranserna till den franska militären var klara.
Men sedan lossnade det plötsligt och på kort tid kunde Dassault räkna in beställningar från Egypten och Qatar. Men en jättebeställning på 126 Rafale till Indien blev en komplicerad affär där parterna inte kom överens, bland annat om hur tillverkningen skulle ske.
Nästa steg blev att i stället sikta på att köpa 36 redan färdiga Rafale, fast då direkt från den franska regeringen. Även den affären har varit livligt omdiskuterad och osäker.
I Sverige märktes Rafale mest när planet fanns med i upphandlingarna som Brasilien och Schweiz gjorde om nya stridsflygplan. I de två fallen föll valet på svenska Gripen.
Testa SvD Digital - gratis i 1 månad
Det enmotoriga F-16 kan inte beskrivas som något annat än en veritabel succé. Planet har ju trots allt sålts i över 4 500 exemplar och de volymerna har förstås drivits av att F-16 är flitigt använt av det amerikanska flygvapnet.
Planet har också sålts till ett drygt 20-tal andra länder, bland annat till Danmark och Norge.
På senare tid har det blivit allt svårare att nå nya kunder. Delvis beroende på att planet, trots rader av uppdateringar, börjar bli lite gammalt men också för att de amerikanska politikerna satt sig emot export till en del länder.
Försvarsindustriföretaget Lockheed Martin har ändå tagit fram en ny version av planet, F-16V, som bland annat fått en betydligt bättre radar av samma typ som i kommande Gripen E och nya system för elektronisk krigföring.
F-16V flög första gången i oktober 2015 men det är högst osäker vilken efterfrågan det blir på den nya versionen och eventuellt blir det mest en uppgradering till en del befintliga kunder med äldre F-16.
Om inget drastiskt händer framöver finns det risk för att Lockheed Martin tvingas lägga ned produktionen vid anläggningen i Fort Worth, Texas. Men trots det pressade läget är det för tidigt att räkna ut modellen som kan bli en konkurrent i flera kommande upphandlingar världen över.
Lockheed Martin försöker till exempel lansera F-16 som ett billigare alternativ för de länder som inte har råd med F-35, också det från Lockheed Martin, eller som inte tillåts köpa det mer moderna F-35.
F-16 har framför allt byggts för att kunna bekämpa fientliga stridsflygplan. Utvecklingen av planet drog igång på allvar i början av 1970-talet när flygvapnet i USA insåg att de behövde ett enklare, mindre och billigare plan vid sidan av F-15. De första F-16 planen togs sedan i bruk i slutet av 1970-talet.
F-16 har varit med i ett otal krig och kriser. Bland annat i Irak, Afghanistan, Libyen och Balkan.
Flera av de länder som nu använder F-16 har tänkt ersätta planen med F-35. Men eftersom utvecklingen av F-35 har tagit mer tid än planerat har en del länder också uppgraderat sina F-16 för att kunna använda dem längre.
F-18 Hornet från amerikanska Boeing började utvecklas på 1970-talet och togs i bruk av den amerikanska flottan för deras hangarfartyg och av marinkåren i början av 1980-talet. Planet har sedan dess också sålts till flera andra länder, bland annat till Finland.
F-18 är ett lite större tvåmotorigt plan som kan användas för en rad olika uppdrag. Det finns både i en- och tvåsitsig version och i en specialvariant för elektronisk krigföring.
Planet har också kommit i en rejält omgjord och större version, F/A-18 Super Hornet. Den började användas vid sekelskiftet parallellt med den äldre Hornet.
Boeing försöker nu sälja Super Hornet till flera länder som också tittar på Gripen, exempelvis Finland, Belgien, Indien och Malaysia. Men bolaget hoppas även på en rad andra länder som Danmark och Kanada.
Fast det är högst osäkert om det verkligen blir några beställningar. Super Hornet har också förlorat en del viktiga upphandlingar, som den i Brasilien som gick till Gripen, och beställningarna håller på att sina.
Som det ser ut nu har Boeing bara jobb kvar att göra med Super Hornet fram till mitten av 2018 sedan kan de behöva avbryta produktionen vid sin a