Ryssen på holmen bredvid. - Stränder, sol och vita segel. Skärgården i sydvästra Finland är ett sommarparadis. Också för min släkt. Nu blåser här bistrare vindar.
Det kunde ha varit ett filmmanus: Ryssen på holmen bredvid. Men verkligheten överträffar dikten.
Sent i september gjordes en räd mot den ryske affärsmannen Pavel Melnikovs sjutton fastigheter i Åbolands skärgård: 400 personer från den finska polisen och gränsbevakningen deltog och det rådde flygförbud i området. Tre miljoner euro i kontanter beslagtogs. En rysk och en estnisk medborgare är fortfarande häktade. Melnikovs finskregistrerade företag Airiston Helmi misstänks för penningtvätt i stor skala, grovt skattebedrägeri och användning av svart arbetskraft.
"Det är nästan som att vara med i en deckare, visst är det lite overkligt", kommenterar den berörda kommunens högste tjänsteman, Pargas stadsdirektör Patrik Nygrén. Min svägerska visar bilder från båtturer runt öarna: besynnerligt stora byggen i en miljö där det annars är så känsligt med vad som får byggas. Förbudsskyltar, trots allemansrätten.
Det senaste decenniet har den ryske affärsmannen köpt ett tiotal öar och strandtomter här och varje bygglov har utnyttjats maximalt, varje överklagande från grannarna har bemötts med en armé jurister, skriver DN-reportern Anna-Lena Laurén, som har sina rötter här, i finländska Hufvudstadsbladet (13/10):
"Säckilot och grannholmen Nevamo har sammanlagt sju stugor, helikopterstall, helikopterplatta och stora, påkostade bryggor i alla väderstreck. Bägge holmarna … är till hundra procent utbyggda. "
Och märkligast av allt:
Det är aldrig någon där, uppger ortsbefolkningen. Folktomt.
De robusta kajerna och begagnade finska marinfartyg - som trots uppmaning inte målats om och därför är svåra att skilja från flottans farkoster - är inte självklara i ett sommarparadis. Det riktigt intressanta är ändå var allt detta finns:
Mitt i Östersjön, i arkipelagen som binder samman Sverige och Finland. Större delen av Melnikovs öar ligger vid farlederna in till Åbo och Nådendal, en holme är granne med ett av försvarsmaktens skyddsområden.
Det kan vara ren slump. Eller inte?
Omfattningen av razzian tyder på att det handlar om mer än ekonomisk brottslighet - även om det i sig kan vara intressant, vilket den finländske försvarsbloggaren Robin Häggblom pekar på i Svenska Dagbladet (28/9): tillslaget kom nära inpå den stora penningtvättsskandalen som nystats upp hos Danske Banks filial i Estland.
Lägg till att Finlands utrikespolitiska ledning var inspelad inför räden.
Allt kokar ner till säkerhetspolitik. Ingen säger det rent ut, men Finland sänder ett budskap.
De som ska förstå, de förstår.
Också Sverige behöver en effektiv lagstiftning för skydd av känsliga objekt, skriver Jan Leijonhielm, tidigare chef för Rysslandsstudierna vid FOI, på DN Debatt (18/10):
Han menar att syftet med Airiston Helmi sannolikt är "att i en spänd säkerhetspolitisk situation ha stödpunkter för militär kontroll över farleder och angrepp mot finska flottan". Enligt Leijonhielm har den finska skyddspolisen tidigare varnat för att verksamhet av det här slaget ska ses som en förberedelse för militära operationer och avslöjat bulvanaffärer där det för rysk räkning köpts små lägenheter i Helsingfors "avsedda att härbärgera rysk personal för sabotage, paramilitära aktioner eller dylikt, det vill säga små gröna män i olika uniformer, men utan uniformer".
Han beskriver också hur det under kalla kriget byggdes upp agentnätverk i Sverige som skulle finnas mitt i vardagen utan att märkas, rapportera och vid behov agera. Tänk den populära tv-serien The Americans där två ryska KGB-agenter försöker smälta in i den amerikanska förorten under kalla kriget. En familj som andra - fast mamma och pappa alltid är redo att döda för sitt land.
Leijonhielm konstaterar att ryssar köper upp fastigheter också i Stockholms skärgård och underrättelseverksamhet påträffas vid mål som hamnar, broar och flygfält.
Att inte reagera på detta är aningslöst. Att reagera är inte "russofobi", även om kritik regelmässigt avfärdas med detta; den som ifrågasätter Putin får en trollarmé på sig. Men att markera mot Ryssland är inte att kritisera den ryska befolkningen. Det handlar om regimen. Kreml.
Att vara vaksam borde vara självklart, att aldrig tillåta sig vara naiv när det gäller rikets säkerhet.
Ju aggressivare Ryssland agerar, desto viktigare är Östersjön. Den som har kontroll över Östersjön har kontroll över regionen.
På ena sidan havet Sverige, som har ett tätt försvarssamarbete med Finland, USA och Nato. På den andra sidan Natoländerna Estland, Lettland och Litauen, som Kreml aldrig riktigt har släppt drömmen om, och de baltiska staternas ryska minoritet, som blir en potentiell fara. Putin motiverade ju invasionen av Krim med rätten att "skydda" ryssar utomlands.
I Östersjön ligger den finska skärgården, Åland och Gotland. Naturgasledningen Nord Stream mellan Ryssland och Tyskland gör inte öarna mindre strategiskt relevanta.