Ryssland i väntan Töväder eller konfrontation? - Det finns trots allt en opposition i Ryssland, men den har svårt att göra sig hörd. Mats Johansson har lyssnat på den, i Stockholm.
STOCKHOLM. Är Ryssland förlorat? Inte än, säger Michail Kasjanov. Han borde veta, som tidigare premiärminister och en av få kvarvarande oppositionsledare när kollegan i det liberala partiet Parnas Boris Nemtsov mördats och andra aktivister fängslats.
På besök i Sverige i regi av Jarl Hjalmarson-stiftelsen, moderaterna närstående, utvecklar han ett trots det repressiva dagsläget i Ryssland förhoppningsfullt scenario för hur ett mindre totalitärt styre kan återuppstå efter Putin-epokens nedbrytning av öppningar till väst och avskaffande av grundläggande politiska fri- och rättigheter.
Den kritiska vändpunkten uppstår när ekonomin når sådana bottnar att det påverkar vardagslivet i storstäderna, ytterst när medicinen tar slut på sjukhusen och valutareserven sinar. Det lär medborgarna kunna notera alldeles på egen hand även om deras medier förvrider rapporteringen. Utgången av det föga populära kriget i Ukraina och reformförmågan i Kiev lär också påverka stämningsläget och framtidstron i Ryssland.
Men Kreml har skickligt krympt utrymmet för att formulera en alternativ verklighet, konstaterar Kasjanovs medresenär, forskaren Lilia Sjevtsova, som numera främst är verksam vid tankesmedjor i väst, för närvarande Chatham House i London. Hon tror inte på en ny kollaps av statsmakten av den typ som ledde till Sovjetunionens upphörande, verkar snarare mer bekymrad över tillståndet i väst.
Det finns goda skäl för det; EU utsätts nu för splittrande krafter som aldrig förr och riskerar dessutom att den atlantiska länken försvagas.
Jag frågar om den mest överhängande faran för närområdet, kommande rysk aggression mot de baltiska staterna. Har den uppenbara risken för våra grannfolk påverkats av valet av president i USA eller är grundläget sedan tidigare sådant att andra faktorer är viktigare?
Svaren är inte kristallklara, som ofta när ryssar resonerar. Men det välbesökta auditoriet får klart för sig att det ligger i farans riktning att Kreml åter vill testa gränserna för amerikansk reaktion, som när president Obama backade från sina uttalade "red lines" i Syrien-kriget. Det var i ryska ögon en seger med mersmak, som underbyggde den övertygelse som hade etablerats efter framgången med invasionen och ockupationen i Georgien 2008; att väst inte klarar en utmaning.
En konfrontation med Nato för att testa sammanhållningen kring artikel 5 ligger i korten, särskilt som president Putin behöver ett nytt krig snart för att stärka sin ställning på hemmaplan. Å andra sidan, invänder Lilia Sjevtsova, är Kreml inte befolkat av kamikazepiloter.
Hur den balansgången har påverkats av valutgången i USA kan ingen riktigt veta. President Obamas svaghet när det gällde utmaningen i Syrien och den tidigare felkalkylerade återställarpolitiken (reset) gentemot Kreml, har ersatts av osäkerheten kring den egentliga innebörden av president Trumps dubbla budskap - löften om upprustning samtidigt med uppskattning av Putins person och försvagning av internationella åtaganden i västalliansen.
Men den nya världsordning som Trumputinismen antyder förstärker onekligen balternas skäl till oro för nya provokationer; det fanns tidigare ingen anledning till optimism inför utsikterna av det ryska imperiets återupprättande och läget har inte förbättrats efter den 8 november.
För Sveriges del gäller att hålla hjärnan kall, hjärtat varmt och krutet torrt. Om vi hade haft något.
MATS JOHANSSON är ordförande i tankesmedjan Frivärld. Hans bok Kalla kriget 2. 1 - Onda imperiets återkomst är högaktuell och finns nu i uppdaterad pocketversion.