Soft power kopplar greppet om Serbien - Det serbiska dagiset mitt barn går på har sin årliga familjeföreställning. Barnen tar med oss på en resa jorden runt och det är extremt ambitiöst med koreografi och kostymer på en riktig teater. När resan når Asien är det, efter en snabb kommentar om att kinesiska muren syns från månen, Ryssland som är i fokus. Bilden på Röda Torget ligger kvar på filmduken medan barnen dansar kosackdans och föräldrarna klappar takten. Det är showens höjdpunkt!
Eller - är det jag som inbillar mig, eftersom jag plötsligt tycker mig se tecken på det ryska inflytandet lite överallt i Serbien?
Det är kaféet på min gata som lockar med ryska specialiteter på menyn, det är brödreklam på ryska på tv och det är min körledare som ständigt kommer dragandes med ryska sånger till vår repertoar. Det är "Masha och björnen" förstås, den tecknade ryska serien som alla serbiska småbarn är trollbundna av och som vidaresäljs i form av hårda och mjuka leksaker, samlarkort och godis i både mat- och leksaksbutiken.
Vad som inte syns lika tydligt är de över 100 ryska organisationerna som finns i Serbien, enligt en färsk rapport från Belgradbaserade Center for Euro-Atlantic Studies. Av dem är 16 politiska partier eller rörelser, sex studentorganisationer, och omkring 25 icke-statliga organisationer med varierande inriktning, men med det gemensamma målet att stärka banden mellan Serbien och Ryssland. Tio ryska mediaföretag har etablerat sig i Serbien. Ytterligare 15 serbiska medier bedöms i rapporten ha en pro-rysk agenda.
Det är ingen hemlighet att Ryssland är angeläget att ha viss kontroll över Serbien och därför tar till så kallad "soft power", mjuk makt, för att påverka den allmänna uppfattningen om EU- och Natomedlemskap i negativ riktning. Rapporten ger exempel vilka metoder som används: Att skapa eller stötta konservativa och nationalistiska ungdomsorganisationer, använda media för att trumma in berättelser om rysk-serbiska relationer och traditioner. Det sker också ett ökat samarbete mellan den ryska och serbiska ortodoxa kyrkan och tätare möten mellan ryska och serbiska politiker.
Det verkar som att metoderna ger resultat. Undersökningar visar att stödet till Ryssland ökar bland Serbiens unga, medan det minskar för EU. Natos bombningar av Serbien 1999 finns i färskt minne, och åtminstone två tredjedelar av serberna är emot inträde i militäralliansen.
Krasst ekonomiskt är relationen till Rysslands inte särskilt värdefull för Serbien. Där spelar EU en mycket större roll. Men det finns annat som är viktigare. Stödet från Ryssland i Kosovo-frågan förstås. Men också upplevelsen av att inte behöva bevisa att man är bra nog, något många serber, inklusive toppolitiker, anser att Bryssel ständigt kräver. Relationen till Ryssland är mytisk och sentimental, medan förhållandet till EU är pragmatiskt - ett nödvändigt ont. Ju längre EU-närmandet drar ut på tiden, desto mindre tålamod med nya krav. Men - på dagiset övar barnen på att räkna till tio på engelska och tyska - inte ryska. En indikator så god som någon om utgången i dragkampen mellan förnuft och känsla.