Ställ inte frågan om vart vi är på väg - Det är som om vi allesammans skulle lajva ett avsnitt av "På spåret". Vart är vi på väg? är frågan som i olika tappningar hörs ljuda på konferenser och i middagssamtal, på arbetsplatser och i politiska tal. Vi pratar ledarskap som aldrig förr. Det är i sig bra, eftersom betydelsen av det inte kan överskattas. Men skälet att vi gör det, är för att vi känner oro.
För en dryg vecka sedan höll Donald Trump presskonferens. Det var något helt nytt. Han skällde ut närvarande journalister, bad dem hålla tyst, förklarade att de for med falska nyheter. Det går inte att säga att han inte riktigt fyller kavajen för en statsman. Normala metaforer räcker helt enkelt inte till. Vad som snarare sker är att kavajen skurits till små girlanger som fästs vid en gigantisk raket med det glansiga fodret effektfullt fladdrande omkring, och fyrats av med dunder och brak mot okänt mål. Den tillträdande amerikanske presidenten kör snarare barbröstat, liksom den ryske.
Samma dag som Trump vek pappersflygplan av protokollet för hur tillträdande presidenter håller presskonferenser, höll partiledaren för Sveriges tredje största parti, Jimmie Åkesson, anförande i riksdagens partiledardebatt. Det var, å andra sidan, inte mycket nytt. Han förklarade att samarbete med EU och Nato inte är relationer han vill att Sverige ska ha och upprepade därmed sitt tidigare budskap om vårt land i så kallad splendid isolation. Ett budskap som han i allt väsentligt delar med Donald Trump, som nyligen förklarat att brexit är britternas berömvärda sätt att "ta tillbaka sitt land". Bli herre i sitt eget hus.
Ledarskap är något som möter oss redan från födseln. Våra första chefer ger oss ofta livslånga erfarenheter av bra och dåligt ledarskap. Just nu ställer sig många frågan om vilket ledarskap de chefer som leder nationer, utövar. Vladimir Putin och Donald Trump är män att frukta och känna osäkerhet inför. Vi vet vad som händer när vi går till jobbet och inte känner respekt för vår chef. Vad händer med oss och våra samhällen när våra högsta ledare är av sorten att vi inte kan respektera dem?
Vi kan inte bestämma hur någon annan människa ska tänka. Den med mogna insikter från en parrelation vet detta. Och som i alla relationer gäller: du kan välja hur du förhåller dig till den andra. Därmed kan du påverka den andra. Men de här relationerna går, till skillnad från somliga andra, inte att välja bort. USA och Ryssland kommer fortsatt att ha betydelse för oss oavsett vilka ledare de väljer. Tack och lov, kan man säga. Vi skulle inte vilja vara utan utbytet mellan våra kulturer, och kontakterna mellan våra folk.
Men det faktum att dessa nationers chefer lägger regelböcker och uppförandekoder åt sidan, gör att vi ställs inför frågan om vilka vi vill vara, och vilket ledarskap Sverige vill utöva. Hur vi vill definiera vår roll, bland annat gentemot de barbröstade cheferna i väst och öst? Den sortens frågor bör uppta våra diskussioner, snarare än de återkommande och fåfänga utropen för förvåning och förfäran som ändå inte kommer att förändra något.
Frågan om vart vi är på väg, är således läge att lägga åt sidan. Den mer krävande frågan är: Vart vill vi?
Chefredaktör: Fredric Karén
Vd: Gunilla Asker
Politisk chefredaktör: Tove Lifvendahl
Redaktionschef och stf ansvarig utgivare: Maria Rimpi
Chef SvD Nyheter: Maria Sundén Jelmini
Chef SvD Näringsliv: Daniel Kederstedt
Chef SvD Kultur: Lisa Irenius
Annonsdirektör: Pierre Bergström
Postadress Svenska Dagbladet, 105 17 Stockholm
Besök Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
Organisationsnummer 902004-3619
Telefon Kundväxel +46 8 618 02 20
Telefon Växel +46 8 13 50 00