Sverige måste bryta med nedrustningspolitiken - Gunnar Hökmark, om att försvaret behöver en engångsfinansiering på 40 miljarder för att kunna möta en hotbild med rysk dominans i Östersjön och ökade påtryckningar.
Världen skälver när en världsordning som gett stabilitet och säkerhet i vår del av världen krackelerar. Ändå ser vi mer av förfäran och förundrad passivitet än ansvar och handling.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Den globala ekonomin har sedan Sovjetunionens upplösning utvecklats så snabbt att de flesta människor i världen inte längre ser fattigdom som ett självklart öde. Andelen absolut fattiga är mindre än någonsin, antalet fattiga är lägre än någonsin och antalet människor som lever i relativt välstånd har ökat från en miljard på 1980-talet till nära fem miljarder människor i dag. Länder som redan var rika har befäst och utvecklat sitt välstånd. Det gäller den amerikanska ekonomin liksom den kinesiska och den europeiska.
Det är denna utveckling som Donald Trump underminerar genom sitt handelskrig för att skydda amerikanska företag från utländsk konkurrens. Det gör inte bara USA fattigare utan drabbar hela världsekonomin och det system av handel som binder samman länder. Det underminerar det den rättsordning och den utveckling av välstånd och internationella relationer som blivit grunden för svensk säkerhet.
I en tid av instabilitet är två typer av regimer särskilt farliga: de som genom en snabbt växande ekonomi får större förmåga och därmed vill öka sin säkerhetspolitiska makt respektive regimer vars ekonomiska makt krymper. Det statskapitalistiska och kommunistiska Kina exemplifierar det förra och det plutokratiskt styrda Ryssland det senare. För Ryssland är det bara genom militär förmåga och hot om att använda den som landet kan vinna respekt.
Putins makttillträde 2000 blev början på en ny tid. Hans tal på den internationella säkerhetskonferensen i München 2007 signalerade att Ryssland var på väg mot ökad aggressivitet. Det blev än mer uppenbart när Ryssland invaderade Georgien 2008 och ockuperade Sydossetien och Abchazien.
Man måste ha varit blind för att inte se den framväxande revanschismen och demokratins förfall i Ryssland, med upprustningen, det aggressiva beteendet till havs, sjöss och under ytan, med större och mer omfattande nya vapensystem och stora provokativa övningar med tydliga invasionsmål. Invasionen av och krigföringen i Ukraina, annekteringen av Krim, nedskjutningen av MH17 av ett ryskt luftvärnsförband, stöd till Assad mot den syriska befolkningen, desinformationskrigföring, cyberkrigföring och påverkansoperationer på Balkan liksom i USA och Europa.
Detta mönster skapar en ny verklighet för Sverige.
Trots det har Sverige fortfarande en försvarspolitik som med en dinosauries reaktion bygger på nedrustningslinjen från tidigt 2000-tal. Svensk försvarspolitik har länge byggt på en illusion, som var fel redan när den formades, att väpnade angrepp på vårt land var osannolika och kunde uteslutas för överskådlig framtid. Det var ohistoriskt och felaktigt.
Lika felaktigt är påståendet att den svenska alliansfriheten och neutralitetspolitiken har tjänat oss väl. Att vara alliansfri innebär nämligen ingen garanti mot någon, utan gör Sverige mer ensamt och utsatt. Däremot har Nato och dess starka sammanhållning lett till säkerhet och stabilitet i Europa liksom kring Östersjön i och med de baltiska staternas medlemskap 2004. Nato har tjänat oss väl.
När Trump ifrågasätter Nato, när han vill splittra Europa och när han i handelskrigets logik utmålar EU som en fiende och attackerar den internationella rättsordning som gett oss fri handel, utvecklat välstånd och samarbete länder emellan undermineras även Sveriges säkerhet.
Detta är den verklighet som gäller nu. Den formas inte i sammanträdesplaneringen för försvarsberedningen eller försvarsdepartementets planeringsrutiner och den påverkas inte av debatterna eller överenskommelserna om marginellt ökade tillskott. Sveriges försvar är väsentligt för litet och för svagt för de utmaningar och hot vårt land möter i det nu som är. Det är underfinansierat och fortsätter försvagas så länge försvaret inte får en större andel av våra samlade resurser.
Sverige behöver kunna möta de hot som är verkliga nu, med rysk dominans i Östersjön och ökade påtryckningar. Kränkningar och intrång i vår territoriella integritet måste kunna stoppas och vi måste genom ökad närvaro visa att det inte finns några luckor att använda. Östersjön ska vara ett internationellt fritt hav, inte ett ryskt fredens hav.
Cyberkrigföring, desinformation och alla de militära operationer som kan riktas mot oss i dold eller förtäckt form är utmaningar som gäller i dag liksom riskerna väpnade operationer riktade mot oss i skuggan av den otydlighet Trump skapar.
Ingen vet vad Trump sade till Putin, men det faktum att han själv inte verkar veta eller förstå ger all anledning att tro at han skapade förhoppningar om möjligheterna för rysk maktutövning i närområdet. Trumps ord innebär att Nato genom USA får mindre styrka och trovärdighet. Det kräver mer av Natos europeiska ben och av Sverige, där ett svenskt medlemskap skulle kunna bidra till ett nytt momentum.
En höjning av försvarsanslagen tar tid innan vi får det genomslag som krävs. Därför krävs insatser för att i det omedelbara kunna tillföra materiell som har försummats, för att bibehålla och utveckla befintlig materiell och existerande vapensystem så att det vi har kan förbandssättas. Svarta hål behöver finansieras för att se till att förband som finn eller är planerade kan bli kompletta, att övningsverksamheten och närvaron i Östersjön snabbt kan höjas.
Jag har föreslagit att försvaret genom en engångsfinansiering ska få 40 miljarder. En del säger då att det inte sker enligt planeringsrutinerna, men missar att omvärlden inte följer planeringsrutinerna. Engångsfinansieringen behövs som en åtgärd för att ge försvaret nödvändig förmåga snabbt och sända en signal att dinosauriens reaktionstid är över.
GUNNAR HÖKMARK är europaparlamentariker (M).