Tobias Lindberg Vi måste tala om försvaret. - Stödet växer för att gå med i Nato. Eller?
Fjolårets SOM-undersökning ger tvetydiga besked, konstaterade tre forskare på fredagens DN Debatt.
Det är fler svenskar som anser att Sverige bör ansöka om medlemskap i försvarsalliansen, 38 procent, än det är som anser att landet inte bör göra det, 31 procent. Men samtidigt tycker de flesta - även vissa Natoförespråkare - att Sverige ska fortsätta vara militärt alliansfritt.
Det går förstås inte ihop. Som lektor Jacob Westerberg vid Försvarhögskolan säger till TT verkar det finnas grumliga föreställningar om vad alliansfrihet innebär. Delvis lär det bero på bristande politisk debatt.
"Från partiernas sida är man ganska rädd för den här frågan", konstaterar Westerberg.
Kontrasten är tydlig mot Finland där det nyligen presenterades en utredning om för- och nackdelar med Natomedlemskap. Sverige borde låta sig inspireras av grannlandet och ta ett stort grepp om frågorna som rör framtidens försvar. Det skulle behövas fakta som grund för diskussioner - inte bara om Natofrågan.
Trots politiska beslut om att stärka försvarsförmågan är det fortfarande långt mellan vad den är och vad den borde vara.
Jag talar med en person som jobbar med personalfrågor inom Försvarsmakten. Han berättar om stora svårigheter att få resurserna att räcka när repövningarna nu återinförs. Egentligen finns behov av att kalla in personer med fler kompetenser, men det skulle bli mer än vad försvaret idag klarar av. Till på köpet är det fortsatt svårt att rekrytera yrkessoldater som matchar kravprofilerna.
Vittnesmålet är dessvärre långtifrån unikt. Villkoren är usla för det försvar av vilket svenskarna, enligt SOM-undersökningen, önskar sig "mer av allt". 76 procent är oroade över utvecklingen i Ryssland.
Då duger inte en ytlig försvarspolitisk debatt med fler låsningar än lösningar.